Det är ett stort nöje att följa Bill Skarsgårds karriär, som rör sig från det ena spännande samarbetet till det andra. Nu är svensken högaktuell i titelrollen i "Nosferatu", vinterns hetaste rysare. Men risken är att du inte kommer känna igen Bill, som förvandlats till en 350-årig vampyrgreve med smak för blod.
För MovieZine berättar exklusivt att Daniel Day-Lewis kunde ha spelat Orlok, och att han själv först var aktuell för en helt annan roll i filmen. Men år av förseningar ledde ändå till något gott, och Robert Eggers "Nosferatu" är nu redo för premiär.
Vi pratar också om Bills andra intensiva roller, från fjolårets "The Crow" till kommande "Lords of War" där han möter Nicolas Cage.
Sist pratade vi om att du skulle ha varit med i "The Northman" men valde "Clark" istället. Men du fick jobba med Robert Eggers till slut, kul! Hur var det varit att kliva in i hans mörka värld?
- Det har varit fantastiskt. Det är en lång jävla resa. Jag träffade honom på ett möte i New York direkt efter att han hade gjort "The Witch". Jag såg den och tänkte "vem fan är det här, jag måste jobba med den här karln".
- Vår träff bekräftade bara ännu mer hur gärna jag ville jobba med honom. Jag kände att han talar till alla mina intressen. Han inspirerar. Han är så kylig i sin integritet, i sitt kreativa uttryck. Jag kände wow, den här killen gör inga kompromisser.
- Jag blev castad i "Nosferatu" när det skulle bli hans andra film. Jag läste manuset och provfilmade, först för Harding-rollen som Aaron Taylor-Johnson spelar och sen för Thomas Hutter-rollen, som är den manliga romantiska huvudrollen, som Nick (Hoult) spelar. Jag fick den, och jag var så otroligt exalterad och taggad!
Bill Skarsgård, regissören Robert Eggers och Nicholas Hoult på "Nosferatu"-premiär.
Tanken var att Bill Skarsgård och Anya Taylor-Joy skulle ha spelat kärleksparet som står i centrum i "Nosferatu". Men projektet föll isär - Eggers vägrade kompromissa sin vision, och gjorde "The Lighthouse" (2019) istället. Skarsgård fick en mindre roll i Eggers tredje långfilm "The Northman" men valde istället att hoppa på den svenska miniserien "Clark".
- Jag kände att jag älskar Robert, men den rollen gick inte att jämföra med utmaningen i "Clark". Jag producerade "Clark", det var min och Jonas (Åkerlunds) bebis. Jag visste inte om Robert skulle bli lättkränkt och stryka mig för alltid... Sen skulle "Nosferatu" bli hans nästa film och jag hörde att han valde Nick Hoult till den rollen som blev lovad till mig - den jäveln...!
- Men Harding-rollen då? Jag tror jag kan göra den bra. Nej, han ville ha Aaron Taylor-Johnson till den. Båda de skådisarna är ju verkligen mina peers, jag har förlorat roller till dem i hundra år. De är mina konkurrenter. Jag tänkte att Eggers kommer aldrig mer vilja arbeta med mig. Tack och hej, jag kommer att överleva. Men från ingenstans så kom han till mig och erbjöd mig Orlok.
Det är inte det mest väntade valet. Orlok är en 350 år gammal, stinkande, levande död greve. Du är kanske inte den förste man tänker sig för rollen?
- Nej, det tyckte inte jag heller. Jag vet att han pratade om Daniel Day-Lewis, och ett tag var det Willem Dafoe som skulle spela honom, och Mads Mikkelsen... När han kom till mig flera år senare var det först en chock, men sen blev jag jättesmickrad. Han kan få vem fan han vill. Giganter, stornamn... Vad är det Robert ser i mig som jag kanske inte ser själv?
- Men jag vet att han är en perfektionist, och skulle aldrig någonsin casta den rollen med någon som han inte tror kan göra den. För att filmen är så personlig för honom. Min provfilmningsprocess var 10 dagar fram och tillbaka, där han delade med sig av sin research, som han är känd för att göra. Jag fick en stor mapp med detaljer, kläder, hur ser Orlok ut... Jag skulle se några filmer för referenser. Då började vi dejta: "Vad tycker du om den och den inspirationen?"
En av få pressbilder som släppts på Skarsgård som mystiske Orlok. Här skrämmer han upp Lily-Rose Depp.
Bill Skarsgård känns verkligen inte igen under lager av allt smink. Det krävdes sex timmar i makeup-stolen, varje dag, för att göra honom motbjudande och mystisk. Men den största utmaningen blev att hitta Orloks röst:
- Hur kan jag göra min röst nästan så övernaturligt jävla mörk? Och andningen var jäkligt viktig. Jag började spela in klipp och skicka till honom. "Ska jag gå mer åt Bela Lugosi? Eller hitta någon mer nyans?" Det var en intensiv 10 dagar expressutveckling för karaktären. Men det ledde till kameratester, som ledde till att jag bokade rollen.
- Sen så föll filmen isär igen. Och det tog två år innan vi faktiskt började filma. Då började det riktiga arbetet, minns Bill.
- Jag jobbade med en operasångare för att få till tekniken, för att aktivera rösten och få den så djup som jag bara kunde. Sen följde hundratals timmar av att spela in sig själv, lyssna, spela in sig själv... Ur det hittade jag min metod - jag visste när rösten var som bäst. När jag var som mest avslappnad. Då började jag bygga upp min rutin. Jag hade en 20-minuters process med röstuppvärmning inför varenda jäkla tagning.
Det är helt otroligt, man ser inte och man hör inte att det är du.
- Jag har 600 timmar av röstinspelningar som bevisar att det är min röst, haha.
Hur hittade ni då själva looken?
- Looken var baserad på: hur såg en transylvansk adelsman ut på 1500-talet, och hur skulle han se ut om han hade varit död i 300 år? Jag läste manus för första gången nästan för 10 år sen. Det har inte ändrats mycket. Han har marinerat på den här filmen så länge. Som du vet så går han alltid till research och till autenticitet, till historiska ledtrådar, för hans skapande. Så är det alltid. Han strävar efter att vara så historiskt autentisk som det bara går.
- Jag frågade Robert någon gång: "Kommer du någonsin att göra en kontemporär film?" "Aldrig", sa han. Han kommer aldrig göra en film som inte utspelar sig förr i tiden.
Använde ni gamla "Nosferatu" som referens?
- Jag hade sett gamla "Nosferatu" många gånger redan innan. Och även Herzogs, till viss del. Men det var absolut ingenting jag tittade på inför den här. Jag tror det kan vara skadligt att studera vad folk har gjort innan. Även undermedvetet kan man börja stjäla.
Bill var senast bioaktuell i "The Crow".
Du väljer modiga roller och spännande filmprojekt. Under 2024 har du släppt "Boy Kills World", "The Crow" och "Nosferatu", som alla är ganska mörka och brutala på olika vis. Bara en slump, eller lockas du till sådana roller?
- För mig är det så att karaktärerna attraherar en, och man själv attraherar karaktärer. Och så möts man i mitten. Av någon outgrundlig anledning så dras jag till de här karaktärerna och de verkar dras till mig. Det året var lite för intensivt och lite för mörkt, att göra de tre filmerna efter varann. Men jag tycker de har sin behållning alla tre. Och tittar man på de tre filmerna så ser man att "Bill gör olika typer av karaktärer iallafall", haha.
- Jag är en helt annan person än när jag var 16 eller 18 år. Men vad är det som alltid har varit konsekvent? Att spela så många olika roller som möjligt, det är något som har varit sant för mig ända sedan jag var ung.
"Boy Kills World" gick under radarn lite grann. Och "The Crow" blev ju kritiserad redan på förhand. Blir du påverkad av sånt, hur filmerna tas emot?
- Jag märker hur "Boy Kills World" har vuxit på streaming. Det var en massa olika anledningar: det var en independentfilm, marknadsföringen hade inte så hög budget, så den filmen lanserades inte för att lyckas bäst på bio i dagens klimat. Sen kan de här filmerna leva on-demand. Lite suspekt, kan jag tycka. Hur mycket har de här filmerna tjänat på hemmahyrning? Det är ingenting som blir offentligt. Jag kan nästan undra, för jag borde få en del av den kakan också...
- Men "Boy Kills World" växer fram och hittar sin publik, vilket är kul. Jag tycker den filmen har sin plats, säger Bill.
En rippad Skarsgård i actionrökaren "Boy Kills World", som nu finns att streama.
- Med "The Crow" blev det bara en våg av negativitet redan inför. Jag tycker den filmen blev lite oförtjänt hårt dömd på grund utan den negativiteten. Filmen är inte för alla, och jag har en massa synpunkter på resultatet också. Men jag ser att den går bra on-demand. Och jag träffar fans som säger att "den filmen är jätteviktig för mig". Den filmen resonerar med folk. Den är inte för alla. Men träffar man någon som säger att "jag älskade The Crow", då räcker det för mig.
Efter de här tre mörka rollerna, vad händer under 2025 för dig?
- Det börjar klarna mer och mer. Det ser ut som att det blir ett ganska hektiskt år... och lite mörkt också, haha.
Är "Lords of War" med Nicolas Cage ett av dina kommande projekt?
- Den ser jag fram emot. Det ser ut som att den blir av senare under 2025. Det är en mörk komedi. Karaktären är lite som Clark... En riktig självcentrerad sociopat som är ett asshole men som är rätt kul också.
- Men härnäst ska jag jobba med Gus van Sant. Vi ska börja spela in i januari. Det är en väldigt krävande och intensiv roll. Det är något jag verkar ha fastnat i, att rollerna blir krävande. Jag är funtad så. Om det är en snäv uppförsbacke, då blir jag motiverad att börja klättra uppåt. När jag känner mig skraj, "jag kan inte göra det här" - jag gör det! Jag vet inte hur klokt det är för mitt välmående, men det finns något masochistiskt där som motiverar mig.
Men blockbusters verkar inte locka dig, eller? Du har å andra sidan medverkat i två Marvel-filmer med "Eternals" och "Deadpool 2"... Hur är det - var du påtänkt för rollen som Lex Luthor i "Superman"?
- Nej, det var ingen som hörde av sig till mig. Det var bara mediarykten. Men bara att det är en Hollywood-blockbuster... det räcker inte för att jag ska gå igång på det. Men om jag känner att jag ser en utmaning, att jag kan göra något som känns ballt eller att jag tror på projektet - då blir det plötsligt relevant. Gör man en stor film så vill man göra en Gus van Sant-film därefter. Det är kul att få byta spår sådär.
- Jag hoppas att "Nosferatu" kan bli en blockbuster. Jag tror den har potentialen att bli det. Den är arthouse. Extremt konstnärlig, väldigt läskig, men den är också väldigt konventionell. Det är Dracula-historien. Vi kan den här historien. Den sitter i ryggraden på oss. Det är skräck. Det är en stor release. Så på det sättet hoppas jag och tror att filmen verkligen kan hitta en stor publik.
- Och skräck är alltid bäst på bio. Inte nog med det. Det är också ett jäkla hantverk. Det är en typ av film som inte får göras längre. Nästan allt är praktiska effekter. Det är filmat på film. Varenda bild ser ut som en tavla. Det här är filmskapande av högsta nivå, och ska ses på största möjliga duk.
"Nosferatu" går upp på svenska biodukar idag, 3 januari.
