Mer än "Bara sex" på gång för stjärnskottet Linus Kajman Gustafsson

Sex och relationer mellan unga – det står i centrum för hyllade SVT-dramat och ungdomsserien ”Bara sex”.

 

I första säsongen följde vi Miriam som är 16 och vill bli av med oskulden på ett sommarläger. I den andra säsongen får vi träffa flera nya ansikten. Linus Kajman Gustafsson spelar en ung gaykille, Sebastian, som är uppvuxen på landet i Blekinge och ska fira midsommar med resten av gänget i en stuga.

 

Linus Kajman Gustafsson är själv från Karlskrona.

 

– Det ville ha en ny karaktär för säsong två som skulle komma från mina hemtrakter. Jag har aldrig själv fastnat för young adult-serier, så när jag fick frågan om att vara med kände jag att jag måste kolla på den och se vad det är för någonting. Jag var lite tveksam först, men när jag fick läsa manuset, fastnade jag direkt. Det är en sådan vacker berättelse, säger han.

 

 

När MovieZine träffar honom vid ett kafé nära Odenplan öser det ner och Linus Kajman kommer skyndande med ett stort paraply och höstrock i regnet. Han har nyligen avslutat inspelningarna av ”Bara sex”, jobbar med flera nya låtar som ska släppas under hösten och har dessutom ett ”vanligt” jobb som fastighetsskötare. Mycket jobb, med andra ord och den senaste rollen hade sina utmaningar.

 

– Jag hade aldrig gjort intimscener tidigare, så det var lite tankar i början om hur det skulle gå. Men man jobbade med fantastiska människor och går in i en roll. Jag har helt andra kläder på mig, jag heter något annat, jag har en annan frisyr och skägg. Jag ser inte ut som Linus och då tycker jag det är väldigt lätt att gå in i någonting oavsett vad det handlar om. Regissören Maria Karlsson Thörnqvist har också gjort ett fantastiskt jobb med att normalisera alla sexscener på ett sätt som gör att det inte blir någon stor grej.

 

 

– Idag har det här med sex i samhället över lag blivit en helt annan grej än vad det var förr och det byggs upp väldigt mycket mer press på unga som ska komma ut i sexlivet. Serien speglar detta och det har gjorts på ett väldigt fint sätt. Man filmar hur verkligheten ser ut, det är exakt så här det funkar.

 

Linus Kajman slog igenom som sångare i ”Idol” 2021 men skådespelardebuten kom i ”Smärtpunkten” som nyligen vann Kristallen för årets bästa tv-drama. Serien handlar om Lars Noréns teaterprojekt med tre dömda fångar som gick snett. Fångarna rymde och det slutade med polismorden i Malexander 1999.

 

Det är ljusårs skillnad mellan de båda karaktärerna.

 

– Jag gillar att det är en sådan fin kontrast i de här två olika rollerna. I ”Smärtpunkten” spelar jag en nationalsocialist och så går jag så långt ifrån det i “Bara sex” som man kan, där jag spelar en ung homosexuell kille som älskar livet. Det är jag glad över att få göra, så att man inte hamnar i ett fack och till exempel bara får göra roller som kriminell. När ”Smärtpunkten” kom ut hade jag en rädsla för det, säger Linus Kajman.

 

– I den är det väldigt hårt, sterilt, det är inte den här fina, vackra miljön på samma sätt som i ”Bara sex” så det var en helt ny upplevelse för mig. Men jag har alltid älskat komedi, det är ju där intresset för skådespeleriet föddes. När jag var liten sprang jag runt och imiterade Stefan och Christer och Dag-Otto Flink på Vallarna i Falkenberg. Jag hoppas att jag kommer kunna få göra mer sådant i framtiden och “Bara sex” var ett litet steg åt det hållet.

 

 

 

– Jag hade aldrig skådespelat tidigare, så, det var min första gång. Jag sade till teamet på slutfesten att jag aldrig har lärt mig så här mycket i hela mitt liv på sådan kort period och det är jag sjukt tacksam över. Det var intressant att se hur den här världen fungerar, det var som att sätta foten på en helt ny planet. Nu växer intresset varje dag för att skådespela.

 

 

– Nej, jag är född 2003 så jag visste mycket lite om morden i Malexander eller Lars Norén. Men när jag insåg hur stort det här projektet var så blev jag så taggad. Fast det var många gånger under själva inspelningen som man undrade ”hur fan, tänkte de? Hur kunde man ha sådana här ideal och värderingar?”

 

 

– Ja det var en öppen annons där de letade efter en smålänning, minst 1.85, som hade tatueringar och var atletiskt byggd. Jag sökte och är så glad att jag fick chansen, det känns som om hela livet har vänt efter det. Det är svårt att inte vara tacksam över att man har fått vara med om att skapa ett sådant här fantastiskt projekt med en fantastisk regissör och fantastiska skådespelare, jag är trots allt bara 21.

 

 

– Ja, men de var inte tidsenliga, så i filmen har man täckt över alla mina egna tatueringar och satt dit nya. Det tog tre-fyra timmar i sminket.

 

 

– Musik är någonting jag hållit på med väldigt länge. Man kan se det som att musiken har ett långt ljus som brinner, det finns en låga där som är konstant, och den brinner sakta och hela tiden. Skådespeleriet har däremot kommit som ett tomtebloss. Men jag har älskat skådespeleri, mycket längre än musik, som när jag var liten och härmade Jojje Jönsson och hela det gänget. Sedan var det en slump att jag började med musik när ”Idol” kontaktade mig. Jag har tänkt att om jag får möjlighet att bli skådespelare någon dag så kommer jag att vara jätteglad över det. Gör jag inte det så har jag ändå musiken.

 

 

Linus Kajman har bott i Stockholm i två år men har fortfarande familj och vänner kvar i Karlskrona. Han säger att det är mycket som är annorlunda med livet han levde för några år sedan.

 

– Bara att flytta hit har varit en stor omställning. Jag är uppväxt i en idrottsfamilj och har spelat innebandy hela livet, jag satsade på idrottsgymnasium med innebandyprofil. Det är något jag alltid har velat hålla på med och sedan har jag klinkat gitarr vid sidan om. Så att gå ifrån den här miljön med träningskläder varje dag och spela bortamatcher på helgerna till att flytta till Stockholm och kulturlivet i stället har varit en stor omställning. Att flytta till en storstad när man kommer från en liten stad innebär en stor förändring, nu har jag bott här i två år och det har inte alltid varit kul, det kan bli ensamt.

 

 

– I Karlskrona kan det bli en del blickar för man har ju varit flera gånger i tidningen, så hemma blir man absolut det. Här i Stockholm är det inte lika mycket utan man är mer anonym. Men visst kommer det fram folk.

 

 

– Jag spenderar en hel del tid på gymmet, där får jag ut mycket av min stress, men sedan gillar jag egentligen bara att ta det lugnt hemma. När jag kommer hem vill jag bara stänga av allt, tända lite ljus och njuta av ost, vin och att bara andas. Samtidigt trivs jag någonstans i stressen och tycker att det är kul när det händer saker. Men jag är fortfarande i uppstarten av någonting. Visst har jag gjort stora produktioner och fått vara med om mycket, men jag har en jävla bit kvar.

 

 

 

– Jag älskar komedi och har plöjt alla Adam Sandlers filmer. Annars är det jättemycket blandat, som action och sci-fi. En av mina favoritfilmer är “Hacksaw ridge”. Den är verklighetsbaserad och handlar om en sjukvårdare under kriget mellan USA och Japan under andra världskriget. Han räddar mängder av personer, både amerikaner och japaner och är den första och enda person någonsin som har fått hedersmedalj utan att bära ett vapen. Den är fantastisk. Sedan är jag svag för serierna “Peaky Blinders” och “Yellowstone”. Filmen “Shutter Island” är en annan favorit.

 

 

– Jag har spelat in två kortfilmer. Den ena heter “Saga” och utspelar sig i Växjö, det är en fantastisk story så det ska bli kul att se hur det går. Under hösten är det väldigt mycket planering, inför vår- och sommarproduktioner, så vi får se om det dyker upp något nytt. Det är kul att “Smärtpunkten” har gett ringar på vattnet till tre andra projekt. Nu hoppas man bara på att få något nytt större projekt, men fram tills dess så släpper jag mig musik kontinuerligt, säger Linus Kajman och tillägger:

 

– Det är många som har frågat mig om “om du måste satsa på skådespeleri eller musik, vad hade du valt?” Då brukar jag säga att om det står mellan att göra Sveriges största produktion inom film eller fylla Ullevi med 70 000 människor, då hade jag valt att fylla Ullevi. För tänk att ha 70 000 människor på ett och samma ställe, en kväll som aldrig kommer tillbaka, den konstellationen av alla dessa människor kommer aldrig någonsin ske igen. Att få dela den glädjen eller sorgen, tårarna, allting tillsammans.

 

- Musik är bland det enda som förenar alla världens människor. Samtidigt känner jag mig bekväm inom skådespeleriet, jag älskar båda.