Humorserien ”The Franchise” riktar ljuset på de kreativa och kommersiella utmaningarna inom storskalig filmproduktion. Den belyser samtidigt den dolda dynamiken bakom kulisserna på superhjälte-filmerna, där makt och människor får fajtas för att hitta sin plats.
Jon Brown har tidigare skrivit manus till serier som ”Veep” (2015) och ”Succession”. När MovieZine träffar honom för en intervju berättar han om hur idén till Max-serien ”The Franchise” föddes för åtta år sedan under en lunch mellan Sam Mendes och Armando Iannucci.
Mendes, med bakgrund som regissör till några av Bond-filmerna, delade med sig av sina dråpliga erfarenheter från inspelningarna till vännen och kollegan, som såg potential i anekdoterna. Han föreslog att dessa kunde bli grunden till en TV-serie, och på den berömda vägen är det.
Vid tiden för lunchen var franchise-filmer oerhört framgångsrika. Studiorna spottade ur sig film efter film och publiken var dem trogna och vallfärdade till biograferna. Men när utvecklingen av serien tog fart på riktigt, några år senare när Brown hoppat ombord, hade landskapet förändrats. Filmerna hade gått från att vara i princip ”untouchable” till att hamna i en rätt knepig situation där de inte längre tjusade publiken på samma självklara sätt. Med humor och satir försöker serien förstå och förklara varför detta hände.
Jon Brown själv menar att en anledning till att maskineriet bakom viss typ av filmproduktion ofta är dysfunktionellt beror på att många projekt styrs av en regissör och att toppstyrningen och koncentrationen av makt skapar ett kaos och en sorts flaskhals-situation, som drabbar hela produktionen, men också slutprodukten. Vilket spiller över på publikens förväntningar.
Billy Magnussen spelar superhjälte-skådis i "The Franchise" på Max.
Martin Scorsese har sagt att franchise-filmer är döden för bio. Är det så enligt dig?
- Jag tror det är mer komplicerat än så. När franchise-filmer är bra, är de också riktigt bra. Som Sam Raimis ”Spider-Man 2”. De är dessutom svåra att göra, troligen bland det svåraste som finns att göra. Och därför ville jag inte bara kritisera, eller kasta skit på dem.
- Jag ville verkligen inte att serien skulle sparka på människor som försöker åstadkomma något. Det är mycket av själva maskineriet som gnisslar och inte fungerar som det borde, men människor bakom gör sitt yttersta och försöker verkligen göra något bra.
Arbetet på set verkar påminna om hur det ser ut i ”Downton Abbey” (serie där vi följer en adelsfamilj som bor på ett slott och deras betjänter). Fungerar det så på riktigt?
- Ja och vi pratade faktiskt om just det, uppe och nere. Vi ville att serien skulle belysa klyftan mellan de som arbetar "ovanför linjen" som skådespelare, regissörer, producenter, och de under, övriga teammedlemmar. Vi ville lyfta frågan om skillnaderna som finns mellan människor på inspelningarna och de konstiga och ibland fullständigt absurda order som de längst ner i hierarkin måste utföra.
Varför är det så?
- Det filmas många franchise-filmer i Storbritannien och amerikanska producenter och studios kommer hit och jobbar då ihop med brittiska team. Det är dels på grund av ekonomiska skäl, men också såklart för att de brittiska teamen är väldigt duktiga. Kulturkrocken skapar en klyfta mellan den amerikanska kontingenten och den lokala europeiska, eller ja brittiska.
Sam Mendes och Jon Brown kan ett och annat om storfilmer och tv.
Vilka verkliga upplevelser återspeglas i serien? Vad har hänt på riktigt?
- Väldigt mycket av det som händer i serien har också hänt i verkligheten! Jag vet skådespelare som fått svåra brännskador av för starka lampor och de som haft flera panikattacker i tung prostetik. Sånt är inte alls ovanligt. Företagsinflytande och produktplacering spelar också en stor roll i verkligheten. Den ständiga jakten på lönsamhet leder till att studior försöker skräddarsy filmer och anpassa dem för internationella lukrativa marknader, som Kina.
I serien pratas det om ett ”kvinnoproblem” i franchise-filmen. Vilka problem med inkludering och mångfald ser du i branschen och vad kan du som manusförfattare göra åt det?
- Ja, det var ett område som vi tidigt kom fram till att vi ville skriva ett avsnitt om. Under en period verkade den här typen av filmer behöva kämpa för att koppla sina kvinnliga karaktärer till en svårflirtad publik. Då uppstod friktion och publiken verkade inte gilla riktningen de tog, vilket ledde till protester.
- Det var intressant att se och följa hur studios och stora franchises reagerade på sina fans krav och önskemål, men också hur mycket de eventuellt skulle kunna leda dem i en riktning för att i slutändan ändå tillfredsställa dem. Det kändes som att det behövde tas upp, och att problemet behövde återspeglas, eftersom fan-kulturen och dess önskemål är så djupt rotad i just franchise-filmer.
"The Franchise" streamar nu på Max.
