Med en månad kvar till biopremiären av vad som kan bli vinterns stora svenska publikdragare på bio tar vi pulsen på regissören bakom ”Jönssonligan kommer tillbaka”.
Vad ska en bra Jönssonligan-film innehålla för att göra gamla fans nöjda och samtidigt locka in nya? Och varför behövdes det egentligen ännu en reboot? Det är några frågor vi försöker reda ut med Eddie Åhgren, svensk sitcom-veteran som nu långfilmsdebuterar.
Det är nu en månad kvar till biopremiär. Hur ligger ni till med arbetet?
- Filmen är helt klar sedan några veckor tillbaka. Vi blev klara i god tid. Och det känns väldigt bra. Man har hållt på väldigt länge nu, så man blir lite blind. Jag har sett den tusen miljoner gånger nu. Men det känns bra.
Hur blev du involverad i nya ”Jönssonligan”? Var det din idé?
- Det var FLX som köpte rättigheterna till Jönssonligan. De gjorde först den förra med Tomas Alfredson. Sen var det lite: ”ska vi göra ett försök till?” Och då fick jag frågan om jag ville regissera. Robert Gustafsson var redan ombord som Sickan. Först var jag skeptisk… eller kanske inte skeptisk, men det är min första långfilm och man vet ju hur viktig Jönssonligan är för folk. ”Vågar man göra det här?”
- Jag tog ett möte med Robert Gustafsson och vi hade liknande tankar. Vi ville båda göra det lite mer karaktärsfokuserat, och hitta tillbaka till känslan i de gamla filmerna. Då kände jag att ”det vill jag göra!”
Vad betydde Jönssonligan för dig när du växte upp?
- Jag var för ung för att ha sett dem när de kom. Men jag såg dem när jag var liten och tyckte om dem. Det är en kul värld att gå in i. Ett väldigt starkt koncept. Min ambition är att gå tillbaka till det gamla, utan att det utspelar sig då. Det innebar väldigt mycket analys från vår sida.
- Egentligen är ju även originalet en remake från början. ”Jönssonligan” kommer från 60-talets ”Olsenbanden”. Det är därför de bär fluga och röker cigarr. Redan då gjorde man en uppdatering. Så hur gör man det idag? Vad är kärnan i Jönssonligan? Det är spännande att jobba med det.
Välkända karaktärer i nytappning. Jonas Karlsson, Robert Gustafsson, Anders Jansson och Jennie Silfverhjelm tolkar Jönssonligan.
Det utspelas i nutid, har du redan nämnt. Vad är handlingen i den nya filmen?
- De har gjort en massa kupper tillsammans. Sen försvann Sickan. Nu kommer han tillbaka och vill göra en sista stöt. På den vägen är det. Karaktärerna är så satta, det är lite speciellt. Man vet vad det är för karaktärer fast nya personer spelar dem.
FLX producerade även förra filmen, ”Se upp för Jönssonligan”. Även då sa man att man ville ”gå tillbaka till det komiska”, och man lyckades samla ihop roliga skådespelare. Då blir man nyfiken - vad gick fel, eftersom man gör en ny reboot?
- Jag vet inte riktigt. Jag var inte inblandad då. Jag vet inte varför det blev som det blev. Men som sagt, själv ville jag arbeta mer mer karaktärerna, det är det som gör Jönssonligan. Vilka är de? Hur gör man det idag? Karaktärerna är ju ganska yxiga ibland, det blir knasigt, men man vill ändå älska dem och man vill vara med dem. Det är så man ska känna som publik.
Det finns också en risk att vi som minns de gamla filmerna börjar själva bli lite gamla nu. Hur fångar du in en ny publik?
- Karaktärerna är ju väldigt roliga. De är kärnan. Det här blir en ny tolkning av dem. Det blir något nytt för alla. De som inte sett originalen ska vilja se den ändå, och man måste inte ha sett de gamla filmerna. Det är ett väldigt roligt format som det går att göra mycket med.
- Ja, det är oundvikligt att det kommer jämföras med de gamla. Men det går att göra nytt. Det är som med James Bond.
Lysande, Sickan! Robert Gustafsson har cigarren redo.
Många av våra läsare har ändå varit taggade sedan det blev klart att Robert Gustafsson och Jonas Karlsson är med i rollistan. Berätta lite om vad de nya skådespelarna bidrar med. Har ni ändrat på de folkkära rollfigurerna på något vis?
- De bidrar med väldigt mycket. Alla karaktärer i filmen är otroligt duktiga och väldigt bra. Sickan är i grunden en person som är låg status men vill vara hög status. Han vill vara en del av ett sammanhang som han inte är. Och han får komplex. Han vill vara den fina, rika personen. Det är något som Robert är bra på att ta fram med små medel.
- Vanheden är en snackare. I vår film är han en svartmäklare från början. Det är mycket yta, mycket snack, det är hans grej. Jonas är bra på det. Men hur gör Jonas det? Där formar vi karaktären efter skådespelaren. De ska inte imitera de gamla karaktärerna. Och det blir kul när det känns som på riktigt.
- Och Dynamit-Harry, det är svårt att göra en karaktär som är kul när han dricker. Det går inte riktigt att göra idag. Vad är hans grej? Det är att han är en varm person. Han är ett varmt hjärta. Sån är Anders (Jansson) som person. Det finns i honom.
- Och Doris, förut var hon lite… inte blåst, men ibland kunde hon mycket och ibland inte. Här är hon med mycket mer. Och Jennie (Silfverhjelm) ger hanne styrka och kraft. Hon kan ta rummet.
Det är bekanta karaktärer i ny tappning.
- Exakt. Man ska känna karaktären men inte känna att ”här är en kopia”.
Oundvikligen blir det en del åsikter på nätet när det pratas om en ny ”Jönssonligan”-film. Både positivt och negativt. Vissa undrar varför man gör om det igen? Speciellt när vi redan haft två reboots, för 5 och 10 år sedan- Varför behövde den här filmserien koma tillbaka 2024?
- Jag tycker inte att någon av de andra filmerna var vad ”Jönssonligan” ska vara riktigt. Jönssonligan ska ju vara roligt och lite spännande. Ur mitt perspektiv har man kanske inte riktigt lyckats. Enligt min smak, iallafall. Sen skriver folk: ”Varför gör man inte nya filmer istället?” Det görs ju det också. Det görs jättemycket bra, ny film. Men folk går kanske inte och ser dem.
Regissör Eddie Åhgren på inspelningen med Jonas Karlsson.
”Jönssonligan kommer tillbaka” är din första långfilm. Du har gjort mycket inom tv, som ”Solsidan”. Hur var det att kliva in i filmvärlden, och vad har du med dig för värdefull erfarenhet från tv-sidan?
- Jag har jobbat mycket och har många timmar under mig. Långfilmsvärlden, jag gillar det väldigt mycket. Det är en annan grej. I en tv-serie filmar du ofta lika mycket som tre långfilmer. Här kan man lägga lite mer tid på varje bildruta. Och reflektera över ”vad är kärnan, vad är idén?” Det är en annan typ av arbete.
Blev det som du hoppades?
- Det tycker jag! Jag är nöjd, det känns bra. Nu är man lite pirrig inför vad folk ska tycka. Jag hade aldrig kunnat tro att min första film skulle bli en Jönssonligan-film. Men nu är jag glad att det är det. Och jag hoppas att kommer gilla den.
- Jag vill att gemene man ska kunna se den och tycka om den. Men också att Jönsson-nördarna där ute ska tycka om den. Det är viktigt för mig. Vi har jobbat mycket med detaljer, många små detaljer i filmen som jag hoppas folk ska se och uppskatta.
Lite påskägg alltså? Berätta.
- Man ser till exempel Stadshuset i några scener. Då har vi satt en klocka på Stadshuset, som en digital effekt, eftersom det finns en klocka där i de gamla filmerna.
För att återgå till det gamla gänget. Nyss var Ulf Brunnberg ute och gnällde lite i media. Vad handlar det om? Äger han rättigheterna till Dynamit-Harry?
- Det får stå för honom, känner jag. Jag tror det är mer en fråga för SF Studios. Det är ingen som har frågat mig något. Jag vet inte vad han vill uppnå egentligen…
Men finns det någon risk för att filmen blir inställd?
- Nej. Inte vad jag förstår. Jag är väldigt nöjd med filmen, och jag tror även han kommer att gilla den.
Är gamla gänget inbjudna till galapremiären?
- Jag hoppas det! De tär klart att han ska få en inbjudan.
"Jönssonligan kommer tillbaka" får biopremiär 6 december.
