Något säger mig att vi inom en relativt snar framtid kommer att få ett pressmeddelande om att "Blindspår" slagit något form av tittarrekord hos Prime Video. Vår recensent kallade visserligen serien för ett "iskallt mysterium på sparlåga", vilket ändå var relativt snällt i jämförelse med vad andra recensenter skrivit om serien. Men jag tror nog att man underskattar den svenska dragningskraften till pusseldeckare.
Jag har ju skrivit förr om hur "Morden i Midsomer" och "Poirot" är praktiskt taget det enda min fru tittar på, om det inte är någon gammal sitcom som går på repeat förstås. Men faktumet att "Blindspår" släpper alla sina avsnitt under en dag när man även kan välja att se på ett nytt "Severance"-avsnitt, gör möjligtvis att vissa "finsmakare" prioriterar annat. Fullt förståeligt.
Den stora massan, tillsammans med min fru och många andra nyfikna svenskar, lär nog ändå ge den där pusseldeckar-serien med Ida Engvoll och Kjell Bergqvist en chans. Den där serien man sett på mängder av posters vid busskurer under den senaste tiden (i alla fall här i Norrköping).
En lavin välter ett tåg och överlevarna tvingas söka skydd på ett hotell under en snöstorm. Men det finns både en sur polis och en mördare bland överlevarna, därefter tar pusseldeckar-genren vid. Fyra avsnitt på ungefär 45 minuter vardera senare så är hela säsongen avverkad. Och "Blindspår" är väl kanske inte, med handen på hjärtat, den bästa pusseldeckare jag sett i mina dagar. Men det var inte Lisa Hennis "Rig 45" heller, ändå slukade jag den glupskt.
Jag gillar när vi får nordiska tv-serier som inte ser ut exakt som alla andra. Så det här är en bra vecka för svenska produktioner; när både "Blindspår" och "Trolösa" (SVT) släpps inom loppet av några dagar. Två serier som inte kunde vara mer olika varandra. Vi släpper inom kort ett snack med några av skådespelarna från den serien också, så håll utkik.
Inför dagens premiär av specifikt "Blindspår" har MovieZine snackat med skådespelerskan Ida Engvoll ("Kärlek & anarki"), som ju axlar seriens huvudroll Hanne Wilhelmsen. En karaktär som förekommit i en hel drös böcker från den norska författaren Anne Holt, så det finns med andra ord utrymme för fler säsonger om serien omfamnas av tittarna. Ida berättar om hur hon under en lång tid erbjöds nästan bara samma typ av roll, men den här kändes annorlunda:
Ida Engvoll som Hanne Wilhelmsen i "Blindspår".
Vad var det som gjorde att du själv kände att det här var en roll och serie du ville vara en del av?
- Jag tycker att Hanne är en så spännande figur. Jag kände till böckerna om henne sedan innan, för hon har ju funnits med så länge på något sätt. Men det var först när jag fick manuset som jag började läsa in mig på henne lite mer noggrant.
- Det är ju så speciellt när man har en karaktär som har väldigt mycket liv även någon annanstans än i det där manuset. För hon existerar ju både i ett manus, vilket är det vi utgår ifrån här, men samtidigt så finns det en hel värld uppbyggd omkring den här personen genom böckerna. Sånt tycker jag är väldigt roligt att förhålla sig till.
- Sedan är jag inte själv en sån som tittar på saker bara för en genre. Jag vet ju att vissa kanske gillar specifikt krim eller att andra generellt gillar just pusseldeckare. Men jag är inte en sån själv. Däremot så kan jag tycka att det är utmanande att berätta om en karaktär via en genre.
- Det här är ju ett manus som utspelar sig helt och hållet någon annanstans än inom den här personen, det finns ju nästan inte någon replik som berättar om henne som person. Samtidigt som det är genom Hanne som vi får filtrera fram berättelsen. Och det kände jag att det kunde bli en spännande utmaning.
- Jag tycker att Hanne är en så spännande figur. Jag kände till böckerna om henne sedan innan, för hon har ju funnits med så länge på något sätt. Men det var först när jag fick manuset som jag började läsa in mig på henne lite mer noggrant.
- Det är ju så speciellt när man har en karaktär som har väldigt mycket liv även någon annanstans än i det där manuset. För hon existerar ju både i ett manus, vilket är det vi utgår ifrån här, men samtidigt så finns det en hel värld uppbyggd omkring den här personen genom böckerna. Sånt tycker jag är väldigt roligt att förhålla sig till.
- Sedan är jag inte själv en sån som tittar på saker bara för en genre. Jag vet ju att vissa kanske gillar specifikt krim eller att andra generellt gillar just pusseldeckare. Men jag är inte en sån själv. Däremot så kan jag tycka att det är utmanande att berätta om en karaktär via en genre.
- Det här är ju ett manus som utspelar sig helt och hållet någon annanstans än inom den här personen, det finns ju nästan inte någon replik som berättar om henne som person. Samtidigt som det är genom Hanne som vi får filtrera fram berättelsen. Och det kände jag att det kunde bli en spännande utmaning.
Jag förstår, Hanne säger ju inte heller alltid exakt det hon menar.
- Precis så!
För mig som tittare kände jag ju i alla fall flera gånger att Hanne säger en sak men menar det rakt motsatta.
- Exakt. Vad roligt att det syns! För det är ju precis det som är så utmanande med den här genren. Jag tycker att det är så roligt att en sån här produktion faktiskt görs just nu i Sverige, för det är inte så mycket som görs här överhuvudtaget.
- Precis så!
För mig som tittare kände jag ju i alla fall flera gånger att Hanne säger en sak men menar det rakt motsatta.
- Exakt. Vad roligt att det syns! För det är ju precis det som är så utmanande med den här genren. Jag tycker att det är så roligt att en sån här produktion faktiskt görs just nu i Sverige, för det är inte så mycket som görs här överhuvudtaget.
"Uppfriskande när det kom in något helt annat"
Ida Engvoll i den första säsongen av "Blindspår".
Det var en väldigt boom där ett tag när exempelvis Viaplay släppte nya originalserier varje vecka. Då kan jag tänka mig att det var lättare att hitta nya projekt, men att det nu kanske är mer utländska streamers som börjat intressera sig för vår marknad. Hur är det för er skådespelare att förhålla sig till det skiftet?
- Det är ju en förändring. Men jag är inte säker på att det var så hållbart att ha det sådär i längden heller. Med det där jättetrycket som var då.
Nej, verkligen inte. Det märker man ju om inte annat på hur mycket det tempot har bromsats in nu.
- Precis. Och jag slutade ju själv att kolla på väldigt många tv-serier då. För innan den perioden så blev man ju nyfiken när en ny serie kom, men sedan kom vi ju till en punkt när man inte orkade se en till serie på så kort tid, haha.
- Jag kommer till och med ihåg att det kändes som att jag läste samma manus flera gånger, fast det egentligen var för olika produktioner. Det var inne att göra "dramedy" och efter "Kärlek & anarki" så var det som att jag blev erbjuden samma roll om och om igen; en ensamstående Stockholms-mamma, vilket ju är lite kul med tanke på att jag inte är stockholmare.
- Det var som att det uppstod en genre som var "att få ihop livspusslet i Stockholm". Nästan varje projekt passade in på den beskrivningen, vilket gjorde det så uppfriskande nu när det kom in något helt annat. Nu är väl pusseldeckare-genren inte något nytt i sig, men det här kom ändå in med en ny energi. Och en väldigt annan typ av roll för mig.
- Det är ju en förändring. Men jag är inte säker på att det var så hållbart att ha det sådär i längden heller. Med det där jättetrycket som var då.
Nej, verkligen inte. Det märker man ju om inte annat på hur mycket det tempot har bromsats in nu.
- Precis. Och jag slutade ju själv att kolla på väldigt många tv-serier då. För innan den perioden så blev man ju nyfiken när en ny serie kom, men sedan kom vi ju till en punkt när man inte orkade se en till serie på så kort tid, haha.
- Jag kommer till och med ihåg att det kändes som att jag läste samma manus flera gånger, fast det egentligen var för olika produktioner. Det var inne att göra "dramedy" och efter "Kärlek & anarki" så var det som att jag blev erbjuden samma roll om och om igen; en ensamstående Stockholms-mamma, vilket ju är lite kul med tanke på att jag inte är stockholmare.
- Det var som att det uppstod en genre som var "att få ihop livspusslet i Stockholm". Nästan varje projekt passade in på den beskrivningen, vilket gjorde det så uppfriskande nu när det kom in något helt annat. Nu är väl pusseldeckare-genren inte något nytt i sig, men det här kom ändå in med en ny energi. Och en väldigt annan typ av roll för mig.
"Folk förväntar sig något lite mer teaterliknande"
Det första offret hittas snabbt, men vem var det som mördade honom?
Pusseldeckare har fungerat i alla tider, men jag förstår precis vad du menar.
- Det har ju blivit nästan lite av ett uppsving med pusseldeckare efter "Knives Out" och "Mordet på Orientexpressen". För väldigt många uppskattar ju den här genren som en underhållning.
- Sedan vet jag inte exakt varför, men jag upplever också att folk förväntar sig något lite mer teaterliknande. För det blir ju lite av en teatral grej på ett sätt, med tanke på att alla befinner sig på ett hotell under en snöstorm. Men ändå inte, den här genren brukar ju ha något ganska förhöjt över sig.
Innan vi är klara måste jag passa på att nämna att det snart gått tio år sedan "En man som heter Ove" släpptes.
- Jaha, oj har det redan gått tio år?
I december 2025 nu så har det gått tio år, så vi har ett tag kvar. Men hur känns det när du tittar tillbaka på åren sedan dess som skådespelare?
- Jag har haft väldigt tur! Jag har varit med i saker som blivit väldigt populära, nu menar jag inte för att jag är med alltså. Utan jag menar att jag var med i produktioner som "En man som heter Ove", "Vår tid är nu", "Kärlek & anarki" och "Rebecca Martinsson", så jag tycker bara att jag har haft det väldigt bra under den här tiden.
- Jag har haft råd att kunna tacka både ja och nej till jobb, det är ju inte alla som har råd att vara kräsen. Men jag har kunnat ha en viss inställning där. Alltså, jag bor ju ute i skogen och har mitt liv oavsett. För mig är konsten det viktigaste uttrycket, på något sätt. Och jag känner bara att jag haft sådan tur med mina roller.
Alla fyra avsnitt ur den första säsongen av "Blindspår" finns nu tillgängliga hos Prime Video.
