”Blodet rann, men jag fortsatte sjunga!”

- Blodet rann längs utmed näsan och ner över hakan, men jag fortsatte sjunga, skrattar Hugh Jackman när jag träffar honom i London för att prata om musikalen som nu får sin världspremiär efter många år.

Han berättar om hur han, dagen efter att ha opererat bort cancer från näsan, trotsade sin läkares strikta order och sjöng en av låtarna i filmen inför ett fullsatt rum med pampar från 20th Century Fox för att få till det sista av produktionsstödet.

- Läkaren var väldigt arg på mig efteråt och fick sy ihop min näsa igen, men jag kunde helt enkelt inte låta bli, fortsätter han och tillägger:

 

- Jag skulle mima och bara stå där och gestikulera, men när ”From Now On” började, ja då tog väl showmannen i mig över. Fast jag mår bra nu tack och lov, och det gick bra för näsan, men också filmen!

Hugh Jackman har lagt Logans knivar på hyllan och i alla fall för nu, blivit showmannen han någonstans längst inne alltid har varit. När han växte upp i Australien var det inte sällan han stod framför spegeln, mimade, sjöng, skämtade och dansade, men han trodde aldrig att han skulle kunna göra på ”på riktigt”. När han sedan 2008 fick frågan om han ville leda Oscarsgalan kommande år, avrådde alla honom. Det kunde bara gå fel sade de. Han var ju Wolverine. Men risker är en del av jobbet och livet, resonerade tack och lov Hugh Jackman, som inte kunde vänta tills han skulle få showa live och ”på riktigt” inför hela branschen.

 

Inte långt senare föddes drömmen om att få göra den här musikalen och nu, sju år senare, är den äntligen färdig!

 

 

- Det har verkligen tagit tid och det har varit kämpigt. Sju år har vi jobbat med detta! Att stygnen sprack blev ju minst sagt lite blodigt och gav dramatik till det hela, men även i övrigt har det varit många motgångar som vi fått ta oss över och förbi. Men jag visste från början när Michael (Gracey, regissören) visade mig sin första skissade idé och det var som att se filmen få liv på papperet - att detta kommer bli bra!

”The Greatest Showman” handlar lite löst om P.T. Barnum, en amerikansk visionär som i mitten av 1800-talet bland annat arrangerande mänskliga freak shows inför publik. 
Bortsett från ”La La Land” som förvisso kom redan förra året, men knappt var påtänkt när denna började planeras, är det 23 år sedan en originalmusikal mötte en biopublik.

Varför var det så svårt att få till den här filmen?

- Det var besvärligt att övertyga bolagen att satsa, dels för att Michael var ett oskrivet blad som regissör, eftersom han inte gjort någon långfilm innan, men också just för att det generellt är svårt med filmer som helt består av ny musik och nya låtar. 
Jag vet ju hur jag är själv. Det tar ett par lyssningar av en ny låt innan jag börjar tralla med, så en film med uteslutande nya sånger är en risk. Om publiken inte fastnar för dem riskerar hela filmen gå förlorad. Musikaler som "Moulin Rouge!" och klassiker som "Les Miserables" har en hel del gratis när låtarna redan är bekanta för publiken och man på så vis har en given fanskara.

 

 

Filmen handlar ju bland annat om att drömma. Vilka har dina drömmar varit?

- Jag har och har haft många. Man kan säga att den ena drömmen efter den andra slog in när det började gå bra i karriären och jag fick roller som jag ville ha. Och när jag till exempel fick spela mot Travolta efter att ha sett ”Grease” över 40 gånger, då fick jag verkligen nypa mig hårt i armen. Fast den stora drömmen för mig var nog tidigt att en dag kunna gå in på restauranger, utan att först kika igenom hela menyn och se om man hade råd att äta det man var sugen på. Det kan jag numera och det slår faktiskt det mesta.

Är det sant! Det är min dröm med. Haha.

- Din med? Men vet du, den kommer slå in. Och jag lovar - det är underbart när det gör det. Framförallt nu när jag lämnat Wolverine och en 17 år lång diet bakom mig. Jag kommer äta för hela Australien tiden som kommer! Haha!

Förutom att våga drömma, vad skulle du säga är budskapet med filmen?

- Det här är en familjefilm och jag hoppas föräldrar, men framförallt barnen, kan ta till sig budskapet om att det som skiljer dig åt från andra är också det som gör dig speciell. Det är viktigt att hylla mångfalden hos oss människor. Diversity (= mångfald) är ett vackert ord!

På tal om ord, vilket beskriver dig bäst?

- Hmm. Bra fråga. Men jo, nyfikenhet! Helt klart. Jag är nyfiken. På allt, livet och vad det har att erbjuda. Jag är 49 år redan, men det finns väldigt många som är äldre fast de knappt fyllt 30. Det handlar om att inte sätta sig ner och låta livet passera. Häng med istället! Se vad som finns bakom nästa dörr, och nästa... Jag känner mig nyfiken på allt som kommer och kan komma. Både i yrket och i det riktiga livet. Jag har en vän. Hon är 96 år och hon lärde mig nyligen att meditera! Hon är den mest nyfikna jag känner och hon är underbar! En förebild.

 

 

Det här är en film gjord för stor duk. Du har gjort många sådana filmer, men kan du tänka dig att göra en tv-serie?

- Ja! Absolut! Jag började där en gång i tiden. Men det har hänt mycket på området. Idag satsas mycket mer på manus och produktionen i övrigt och serierna som görs idag håller fantastisk kvalitet.

Vad ser du för något själv?

- Jag började titta på ”The Crown” nyss, jättebra! Och ”Ozark” är jag på gång med. Sedan ska jag se ”The Handmaid’s Tale”.

Ja, du måste se den!

- Ja jag vet! Alla säger det! Så ja, den måste jag se! Fast jag måste se upp också, för jag är lite av en allt eller inget-person. Börjar jag titta på något så gör jag inte annat. Och som pappa måste jag ju ibland ge mina barn tid med. Hehe. Men jo, jag älskar att titta på serier.