Det är en otroligt pigg och munter Peter Stormare som väntar på mig, på ett hotellrum vid Hötorget i Stockholm, en kall höstdag i mitten på november - med snön hängandes i luften. Han skiner upp i ett leende och tar i hand, samtidigt som han ursäktar sig för att han har jacka på sig inomhus och ber att få ta av den innan jag tar något kort på honom - så han kan få visa upp sin snygga t-shirt.
Efter att ha växt upp med att se Stormare spela alla dessa hårda ryska skurkar på film och tv, något vi ägnar en del av intervjun åt, blir jag lite tagen på sängen över hur vänlig och tillmötesgående han är. Med ett tjockt helskägg, ihopkurad under sin jacka där på soffan framför mig - får han det att kännas som att vi är gamla vänner, som äntligen lyckats få till ett möte för att sitta och prata om allt som hänt sen senast.
Vi pratar inledningsvis en hel del om "Swedish Dicks", vilket är den egentliga anledningen för vårt möte - och det fina motivet på hans, för årstiden, lite för kyliga t-shirt. Men vi pratar också om typecasting, lyckan över att få arbeta, viljan att få regissera samt lite kort och gott om de (faktiska) goda vännerna Keanu Reeves och Al Pacino.
Blev första säsongen av ”Swedish Dicks” som du hade tänkt dig?
- Ja, det blev den. Lite annorlunda blev det, eftersom jag hade velat göra entimmas-avsnitt. Men Peter [Settman] lyckades övertala mig om att halvtimmas-avsnitt skulle passa oss bättre.
Det är väl vanligare att komedier görs i det kortare formatet?
- Ja, precis. Han sade det, eftersom jag ville ha det komiska – eller det absurda. Inte det vanliga amerikanska, med en replik följt av skrattpaus där någon blir slagen i skrevet eller ska vända sig om och titta på flickans häck. Det skulle vara en lite mer surrealistisk och absurd komik.
Hade du någon särskild film eller tv-serie som inspiration?
- ”Twin Peaks” möter ”Monty Pyton”. Att det här mystiska finns, men helt plötsligt kommer det in någon vändning som är lite surrealistisk. Där är vi nu.
Inför ”Swedish Dicks” andra säsong fastnade jag vid ett citat från dig, där du sade att ”det här kan vara den första gången någonsin när jag faktiskt kan titta på mig själv utan att bli illamående” - kan du utveckla lite vad du menade med det?
- Det är svår att se på sig själv. Vi människor har svårt att lyssna och se på oss själva på bild. Jag tror inte jag träffat någon skådis som tycker att det är kul att se på sig själv. Men tyvärr så måste man sitta och titta på sig själv, när man ska kommentera klippningen – eftersom de klipper serien här i Sverige medan jag bor i USA.
- Efter ett tag märkte jag att trots att jag sitter och tittar på mig själv, så gillar jag Ingmar – han är en jävligt kul karaktär. Någon som är helt oberäknelig, som kan allt om allt – men egentligen är ute på tunn is hela tiden. 70-talsprofilen med Tom Sellick-mustaschen och Jon Voight-jackan från ”Midnight Cowboy”.
På IMDb står du som regissör för det nionde avsnittet, av den andra säsongen. Vad tyckte du om att regissera?
- Precis, jag regisserade ett av avsnitten ja. Från början var det faktiskt regissör jag ville bli. Jag vill fortfarande utforska det mer, men ramlade in på skådespelandet och sedan har det bara vuxit under årens lopp - jag har inte hunnit med att regissera något. Jag hade väldigt gärna velat regissera teater också.
Finns det även ett sug efter att fortsätta regissera film och tv?
Ja, men det skulle vara mina egna projekt. Om det blir en tredje säsong av ”Swedish Dicks” så måste jag ju regissera två avsnitt.
Minst! Vet ni redan nu att det blir en tredje säsong – eller hoppas ni bara på det?
- Nej, jag hoppas bara att det blir av.
Keanu Reeves är tillbaka i sin roll under den andra säsongen. Ni verkar minst sagt ha väldigt roligt tillsammans, vill han fortsätta i fler säsonger [om det blir fler]?
- Jag har känt honom sedan vi gjorde ”Constantine”. I många år efter det har vi hälsat på varandra, eftersom vi tränar på samma gym i West Hollywood. Vi är båda lite blyga av oss och håller oss gärna för oss själva, men när vi väl började prata om "Swedish Dicks" var det där på gymmet som det började. Vi tränade bredvid varandra, och han fick berätta vilken typ av roll han ville spela - sedan var jag med i ett av hans projekt också, "John Wick: Chapter 2".
- Han gillade i alla fall den första säsongen, han gillade sin roll, att få leka lite med sig själv – som klichéen Keanu Reeves. Han gör ju till och med Matrix-rörelsen där i sista avsnittet. Så han sade att han gärna ville vara med i andra säsongen om vi kunde "blockskjuta" den. Att han kunde komma in och spela in alla sina scener för säsongen, under loppet av några dagar. Lyckligtvis gick det att få till, men nu tror jag att hans story får vara över.
- Nu får vi hitta någon annan – vi får ta in Al Pacino i nästa säsong. Men Keanu sade också att han gärna ville regissera något avsnitt nästa gång - så det ska vi väl kunna ordna.
Reeves regisserar dig och Pacino i nästa säsong med andra ord! Känner du Pacino väl nog att kunna övertyga honom?
- Jadå! Problemet är bara att han är så upptagen, så det är svårare att låsa in ett datum med honom än med Keanu Reeves.
Det kanske nästan hade varit roligare att ha Pacino som en gästskådespelare, någon som helt okommenterat dyker upp i det, låt oss säga, sjätte avsnittet med ett fall åt "Swedish Dicks" att lösa?
- Du, det ska vi nog försöka få till! Det får vi faktiskt ordna. Så gör vi!
Du har arbetat länge i branschen, med både film och tv - som tv-serienörd står givetvis "Prison Breaks" första säsong högt på listan över dina ikoniska roller. Din roll i den serien leder mig till något jag funderat på; gör du ryska skurkar bättre på film och tv än vad ryssarna själva gör?
- Haha, ja – ja för fan. Absolut!
Jag tänker lite på det här med typecasting, känner du dig fast i en viss typ av roller?
- Nej, alltså, det är roligt att driva med ryssar. Fan, de är så jävla dryga. Men jag har haft lite tur också, i min tajming när jag kom till USA i slutet av 80-talet. För alla minoriteter klagade över att de inte enbart ville bli framställda som mördare och våldtäktsmän. Svarta, hispanics, araber, asiater – de var alltid "de onda" liksom. Efter det återvände Hollywood till att låta ryssarna och tyskarna vara de värsta skurkarna.
Vilket innebar att du, utseendemässigt, passade perfekt för skurkrollerna under den tiden?
- Exakt. Producenterna är ju så dumma där borta, om de frågar: ”Kan du ungerska”? Ja, svarar jag då såklart. För jag vet att det är bara en replik i början, och sedan börjar de prata engelska med brytning efter ett tag. Jag var aldrig rädd för att ljuga, inte skulle jag svara att "nej, inte kan jag ungerska inte" - om producenten tyckte att det hängde på det. För jag visste ju att en enda replik kan jag lära mig fonetiskt, och så blir resten på engelska sedan.
För att förtydliga, du kan med andra ord inte ungerska på riktigt?
- Haha, nej precis! Men i USA får man svara ja på allting om man vill komma någonstans - ett tips från någon som har fått prova sig fram länge där borta.
Efter drygt 40 år i skådespelaryrket; tycker du fortfarande att det är roligt att gå till jobbet?
- Ja, det gör jag. Det är faktiskt roligare nu än vad det någonsin har varit. Dels har jag massor med jobb - jag får till och med tacka nej till en hel del för att jag inte hinner med allt. Jag är lyckligt lottad, det är så stimulerande.
- Gud, nu glömde jag bort namnet – vafan heter Emils farsa? Allan Edwall! Allan Edwall sade till mig för länge sedan; ”Min kropp är 60 år och blir bara äldre och äldre – men här uppe är jag fortfarande bara 16 år”. Så känner jag nu, det är en nyfikenhet på att leva och att få vara med på vad som ska komma. Min nyfikenhet på livet och det kreativa i mitt jobb blir bara större och större.
Du är med andra ord långt ifrån färdig med din karriär?
- Ja verkligen, jag är konstant nyfiken på vad som ska hända under morgondagen.
Vad är du mest peppad, eller nyfiken på, av dina kommande projekt?
- Mitt lilla produktionsbolag, har väl en fem-sex projekt som ligger och kokar nu – förhoppningsvis får någon av dem grönt ljus snart! Sen har vi andra säsongen av ”American Gods” och förhoppningsvis en säsong till av ”Swedish Dicks”. I januari kommer en annan tv-serie som jag håller på med, en tv-serie för FOX från skaparen av "Modern Family", som heter ”LA to Vegas”. Den är väldigt rolig, lite annorlunda och absurd [som "Swedish Dicks"] också.
Efter vår intervju, medan Stormare gör sig redo [läs: tar av sig jackan] för den sedvanliga selfiebilden, råkar han se bakgrundsbilden på mina två barn. Plötsligt är det jag som blir intervjuad.
Hur gamla? Vad heter dem? Hur känns det att vara pappa? Vi ägnar några minuter åt det här innan han lägger sin arm på min axel - och med selfiebilden avklarad tar vi farväl och legendaren Stormare får välkomna nästa förväntansfulla intervjuare.
På gatan utanför hotellet har marken täckts med ett tunt lager av snö, alla jag möter har gömt sina ansikten bakom tjocka halsdukar och luvor som skydd mot de kalla vindarna. Men själv traskar jag på mot tåget hem, varm och glad i kroppen, med en nyvunnen nyfikenhet på morgondagen.
Den andra säsongen av "Swedish Dicks" har premiär på juldagen, eller premiärdagen som Viaplay har döpt om den till, den 25 december.
Läs också: "Swedish Dicks" andra säsong är en välgjord och underhållande julklapp
"LA to Vegas" har premiär på FOX den 2 januari i USA, det är i nuläget oklart om serien kommer att leta sig över till någon av våra svenska distributörer.
