”Brutalisten” anlände till Venedigs filmfestival med jubel och applåder från publiken. Brady Corbet tog hem priset för Bästa regi och filmen plockades snabbt upp av A24 för distribution med Oscarsgalan i sikte. Hos kritikerna har ”Brutalisten” hyllats som en av årets bästa filmer, bland annat i MovieZines recension där Annika Andersson skriver att det är ”ett episkt efterkrigsdrama som känns unikt och välbekant på en och samma gång”.
”Brutalisten” handlar om arkitekten László Toth (Adrien Brody) som flyr från Europa under efterkrigstiden 1947 för att återuppbygga sitt liv i Amerika och förhoppningsvis sitt äktenskap med hustrun Erzsébet (Felicity Jones). Inom kort inser den rika industrimagnaten Harrison Lee Van Buren (Guy Pearce) att Lászlós situation och talang för arkitektur kan komma väl till pass.
När Oscarsnomineringarna väl avslöjades gick det som väntat, ”Brutalisten” är en kandidat i hela 10 kategorier och favorittippad att vinna flera av statyetterna, inte minst för Bästa film.
MovieZine fick en chans att prata med regissören Brady Corbet och partnern Mona Fastvold, som tillsammans är bakom filmens nominerade manus. Corbet har tidigare regisserat ”Vox Lux” och ”The Childhood of a Leader”, medan Fastvold står för ”The World to Come”, tre avsnitt av ”The Crowded Room” och ”The Sleepwalker”.
Ni har samarbetat på ett par filmer nu och har många till på gång, hur jobbar ni tillsammans?
Mona: På ett eller annat sätt har vi gjort alla våra projekt tillsammans. Vi skriver och producerar tillsammans och när ena regisserar filmen regisserar den andra second unit, som inklipp eller etableringsbilder. Hela processen är alltså symbiotisk från början till slut, det är bara att vi bär olika hattar längs vägen. Vi började som författarpartners innan vi blev romantiska partners och jag tror det hjälpte oss definiera rollerna tidigt. Jag vet inte hur partners lyckas hitta deras arbetsprocess om de börjar som ett romantiskt par.
- Ser man filmen förstår man att den handlar om en karaktär väldigt insatt i sitt arbete och som har en stödjande partner som är snabb att peka ut när hans ego tar över för mycket. Hon håller honom nära jorden men utmanar aldrig hans konstnärliga vision. Det är på det sättet vi försöker vara varandras Erzsébet.
Parallellerna mellan arkitektur och filmskapande är självklara i ”Brutalisten”, men hur mycket av Lászlós konstnärliga resa och passion för att skapa stämmer överens med er personliga resa som filmskapare?
Mona: Vi tog mycket från våra egna erfarenheter och det var en renande upplevelse att skriva manuset. Vi drev verkligen ut några demoner genom processen. Som du säger, att samla en besättning på hundratals människor och försöka verkställa en specifik vision är en väldigt liknande process för både arkitektur och filmskapande.
Ambition är en stor del av filmen, men fanns det tillfällen ni förbannade era egna enorma ambitioner med alla begränsningar och motgångar?
Brady: Varje projekt blir som ditt eget helvete. Det är en underlig sak att vilja göra om och om igen, jag känner mig lite som Sisyfos som rullar upp en sten för en kulle i all oändlighet. Men jag tror också att det inte finns en bättre extas än att gå i mål. Allt som har följt premiären av filmen har varit väldigt rörande, men i verkligheten finns det ingen bättre stund än dagen vi insåg att vi var klara. Nu existerar objektet som ett påtagligt föremål på 70-millimeter och 35-millimeter analog film. Vi skickade inte i väg en hårddisk in i tomrummet.
- Det är en mycket givande upplevelse, men det är inte ofta det är en givande upplevelse. För det mesta är det mycket arbete. Det finns nöje för oss i att skapa ett objekt, vilket i princip är som att beskära ett träd i några år. Man gör det lite grann varje dag, sen så fort man är färdig börjar man på nästa. Vi jobbade på ”Brutalisten” i nästan 7 år, så om vi hoppas på att ha en till film färdig under de nästa 7 åren måste vi börja omedelbart. På grund av det har vi aldrig riktigt tid att luta oss tillbaka och reflektera.
I ”Psycho” lämnar så klart Janet Leigh, den kvinnliga huvudrollen, redan vid filmens mittpunkt och i ”Brutalisten” är det lite tvärtom. Vi får inte ens träffa Felicity Jones i första halvan, hur var tanken där?
Brady: Vi stal det från Hitchcock. Jag skämtar inte ens. Jag refererar till Janet Leigh-effekten hela tiden. I ”Vox Lux”, min förra film, får vi inte se Natalie Portman heller på ett bra tag. Kan du tänka dig att skicka ett manus till en stor stjärna och säga att de inte är med förrän 60 sidor in? Det var inte ett populärt beslut på den tiden. Men filmer brukade ta större risker än de gör idag.
Mona: Man känner Felicitys närvaro i första halvan och längtar lite efter henne precis som László gör. Man undrar lite om karaktären man får höra om och lära känna lite genom hennes brev och förhoppningsvis förstår man deras relation redan innan de är återförenade.
Filmen visar hur den amerikanska drömmen skulle kunna leva upp till sitt löfte, men också hur den ofta inte går i uppfyllelse. Varför var det viktigt att få med båda ändarna av spektrumet?
Brady: Jag tror det är för att vi har hört så mycket om den positiva änden. I verkligheten har vi sålt den amerikanska drömmen till 99% av populationen som den inte ens funkar på. Jag tycker det känns lite underligt att försöka låtsas som att det är en realistisk dröm. Även om László, på ett sätt, är en framgångsrik karaktär så är hans framgång komplicerad.
- Filmens epilog går in lite mer på hur han blir erkänd för sitt arbete och kan inte ens tala för sig själv nå mer. Vad är hans arv egentligen? Det är inte hans arbete, det är hans familj. Vårt arv är vår dotter som är 10 år gammal nu. Vi gör det vi gör för att vi känner oss tvungna att göra det av någon konstig anledning. Men jag tror att det var viktigt för oss att publiken förstår vad det är László och hans fru har banat vägen för.
- För oss är hela filmen egentligen minimalistisk och maximalistisk samtidigt. Det är nog anledningen att ”Brutalisten” har startat många passionerade diskussioner, både positivt och negativt. Jag förstår båda tolkningarna av filmen, de som hatar filmen har rätt och de som älskar filmen har rätt.
"Brutalisten" har svensk biopremiär 7 februari.
