Vi hälsar artigt och Ezra ler. Sedan ser han min Spindelmannenklänning.
”Oh wow!” utbrister han. ”Så rätt, helt rätt! Oj, oj.”
Han verkar lätt tagen, men jag tänker inte mer på det. Jag sätter mig ner framför honom, får höra att kameran rullar och ställer sedan min första fråga.
Han verkar lätt tagen, men jag tänker inte mer på det. Jag sätter mig ner framför honom, får höra att kameran rullar och ställer sedan min första fråga.
Det går inte många sekunder förrän han böjer sig ner mot sina knän och börjar storgråta. Han hulkar och axlarna skakar. Claudia Kim som sitter bredvid klappar Ezra ömt på ryggen, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
”Det är klänningen”, hulkar han. ”Spindelmannen. Stan Lee. Älskar honom. Älskar Spindelmannen”. Tårarna forsar ned längs hans kinder och jag sitter på min stol, fortsatt helt rådlös.
”Aj då. Förlåt…” försöker jag. ”Hur är det?”
”Det är ok, jag är ok. Nej det är inte det, jag är det inte. Jag dör. JAG DÖR. Din klänning!” Jag vrider mig på min plats och vill helst bara resa mig upp och krama om den sköra unga mannen mitt emot som plötsligt påminner väldigt mycket om min egen son.
”Såja” försöker jag och ber förvirrat om ursäkt igen.
”Det är klänningen”, hulkar han. ”Spindelmannen. Stan Lee. Älskar honom. Älskar Spindelmannen”. Tårarna forsar ned längs hans kinder och jag sitter på min stol, fortsatt helt rådlös.
”Aj då. Förlåt…” försöker jag. ”Hur är det?”
”Det är ok, jag är ok. Nej det är inte det, jag är det inte. Jag dör. JAG DÖR. Din klänning!” Jag vrider mig på min plats och vill helst bara resa mig upp och krama om den sköra unga mannen mitt emot som plötsligt påminner väldigt mycket om min egen son.
”Såja” försöker jag och ber förvirrat om ursäkt igen.
”Nej, nej, nej, du ska inte be om ursäkt, jag är ledsen, förlåt” säger istället han. ”Jag är känslig, gråter för ingenting. Stan Lee. Han är en magiker förstår du, han har betytt så mycket. Att prata magi… RIP Stan. Det blir för mycket. Och din klänning. Spindelmannen…” tårarna fortsätter rinna.
Jag kollar på publicisten som gör ett tecken åt mig att fortsätta, så jag testar att prata om annat.
”Hur var det igår på den blå, röda mattan?”
Ezra samlar sig, skakar lätt på huvudet: ”Det var så fint, otroligt fint, åh nej… haha” han börjar gråta igen och skakar på huvudet. ”Jag är för känslig!”
”Nej då, det är fint att vara känslig, men det här är ett trevligt minne, vi fokuserar på trevligt. Du var väldigt vacker i dina kläder, fjädrar… så fin ju” försöker jag vidare.
”Vad gullig du är”, skrattar Ezra mellan tårarna, ”du är så snäll, du vill att jag ska må bra. Snart erbjuder du säkert kakor också, haha”.
”Jag har kakor”, säger jag,
”Har du kakor?”
”Ja fast i väskan där ute.”
”Åh, haha, jag kan tänka mig att du har det. Så snällt.”
Vi skrattar, och sen gråter han lite till. Jag tröstar, ställer några försiktiga frågor, får mest tårar till svar och sedan kramar han om mig och vi säger hejdå.
”Hur var det igår på den blå, röda mattan?”
Ezra samlar sig, skakar lätt på huvudet: ”Det var så fint, otroligt fint, åh nej… haha” han börjar gråta igen och skakar på huvudet. ”Jag är för känslig!”
”Nej då, det är fint att vara känslig, men det här är ett trevligt minne, vi fokuserar på trevligt. Du var väldigt vacker i dina kläder, fjädrar… så fin ju” försöker jag vidare.
”Vad gullig du är”, skrattar Ezra mellan tårarna, ”du är så snäll, du vill att jag ska må bra. Snart erbjuder du säkert kakor också, haha”.
”Jag har kakor”, säger jag,
”Har du kakor?”
”Ja fast i väskan där ute.”
”Åh, haha, jag kan tänka mig att du har det. Så snällt.”
Vi skrattar, och sen gråter han lite till. Jag tröstar, ställer några försiktiga frågor, får mest tårar till svar och sedan kramar han om mig och vi säger hejdå.
Efteråt går jag med mina minneskort i handen, funderar vad det var som hände och vad jag egentligen ska skriva om det här. Då springer en person från filmbolaget ikapp mig. ”Det blev kanske inte så bra det där. Skulle du kunna göra det igen?”
Jag är omtumlad trött och hungrig, det hade varit skönt att vara klar och gå nu, tänker jag. Men ut kommer istället: ”Ja det går väl bra.”
Hon tar mina minneskort, jag protesterar lätt, men hon skakar på sitt huvud, stoppar dem i egen ficka och leder mig tillbaka. ”Vänta lite” säger jag och stannar upp, ”jag ska bara hämta några kakor.”
Klicka på länken nedan och se min andra intervju med Ezra Miller och Claudia Kim.
Jag är omtumlad trött och hungrig, det hade varit skönt att vara klar och gå nu, tänker jag. Men ut kommer istället: ”Ja det går väl bra.”
Hon tar mina minneskort, jag protesterar lätt, men hon skakar på sitt huvud, stoppar dem i egen ficka och leder mig tillbaka. ”Vänta lite” säger jag och stannar upp, ”jag ska bara hämta några kakor.”
Klicka på länken nedan och se min andra intervju med Ezra Miller och Claudia Kim.
”Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott” visas nu på biograferna.
