Scott Z. Burns ligger bland annat bakom manuset till Steven Soderbergh-filmen "Contagion" (2011), som ett årtioende innan pandemin förutsåg det mesta som skulle hända med vår värld om ett farligt virus plötsligt började spridas mellan oss människor. Han var även med och producerade den Oscarsvinnande dokumentärfilmen "En obekväm sanning" för drygt 15 år sedan.
Nu har han fått chansen att skapa en påkostad tv-serie hos Apple, som tar sig an ännu en framtidsvision... men den här gången är det hur klimatkrisen förväntas slå mot vår planet under de kommande femtio åren som avverkas. Till sin hjälp kan han luta sig tillbaka på en av årets tveklöst mest imponerande rollistor, med skådeseplare som Meryl Streep, Tobey Maguire, Kit Harrington, Daveed Diggs, Sienna Miller, Matthew Rhys, Forest Whitaker, Eiza González, Tahar Rahim och Marion Cotillard för att bara nämna några.
Inför premiären har MovieZine fått chansen att snacka lite med Burns och manusförfattaren Dorothy Fortenberry ("The Handmaid's Tale") om hur det gick till när de skapade den nya tv-serien "Extrapolations" tillsammans.
Dorothy Fortenberry och Scott Z. Burns under samtalet med MovieZine.
Jag har sett hela den första säsongen och uppskattade att ni valde att göra berättelsen sammanhängande. Alltså, att det här inte är en serie med helt fristående avsnitt utan mer som avstamp under olika årtal i mänsklighetens framtid. Var det alltid tanken att lägga upp "Extrapolations" på det sättet?
Burns: Från början planerade vi faktiskt att göra något som kanske hade känts lite mer som "Black Mirror" och mer som en antologi. Men när vi började arbeta på serien tyckte vi att det blev intressant fundera på om man hade en karaktär som gjorde något i ett avsnitt, men sedan kunde vi komma tillbaka och få se dem 20 år senare. De fick leva med konsekvenserna av det som hänt eller inte hänt innan.
- Ett exempel är den karaktär som Tahar Rahim spelar, som vi ser födas i i piloten och sedan får vi se vilket typ av liv han har levt, när vi kommer ikapp honom i avsnitt sex. Möjligheten att kunna gå tillbaka till dessa människor och se hur ett helt liv ser ut i en värld som hela tiden håller på att förändras, klimatmässigt, kändes väldigt spännande för oss som berättare.
"Vi pratade med klimatforskare, klimatjournalister och aktivister"
Tahar Rahim i det första avsnittet av "Extrapolations".
Jag minns själv hur jag såg "Contagion" i samband med att den kom ut och hur den då skrämde mig med hur verklighetstrogen den kändes. Något som sedan visade sig vara en bra förberedelse inför den pandemi vi alla genomlevt. Nu får jag samma känsla av att titta på "Extrapolations" och vet att ni har gjort vad ni kan för att försöka hålla er så nära sanningen, enligt forskningen, som möjligt. Hur gick det till när ni valde ut vilka delar av vår potentiella framtid som ni ville visa upp för tittarna?
Fortenberry: Jag vet att när Scott skrev ”Contagion”, så började han med att prata med forskare som visste allt om patogener och pandemier och hur de fungerade. Och vi hade en mycket liknande process under skapandet av den här serien.
- Innan några manus ens började skrivas, så fanns det ett författarrum som började med att bara lyssna på experterna. Vi pratade med klimatforskare, klimatjournalister och aktivister, samt olika människor som studerar teknik. Alla beskrev vad som händer just nu och det som vi just nu genomlever. De klimatförändringar som redan håller på att hända omkring oss. Och sedan deras förutsägelser om vad som skulle hända i framtiden, om vi fortsatte med vårt nuvarande beteende utan att ändra något.
- Vi gjorde en gigantisk tidslinje som sträckte sig från 2020 till 2070 och fyllde den med olika händelser, stora som små. Alltså, alla dessa potentiella förutsägelser baserade på våra samtal med experterna om vad som var troliga händelser och utvecklingar under den tiden. Sen tänkte vi också på vilka är de olika mänskliga berättelser här och hur kan vi berätta dessa?
”Åh det där är inte min värld, det där kommer inte hända mig”
Forest Whitaker, Eiza González, Tobey Maguire och Marion Cotillard dyker upp i det sjunde avsnittet av "Extrapolations".
Innan vi avslutar. Jag vet inte om ni sett tv-serien "Years and Years" [båda nickar] men den har ett liknande upplägg, förutom att den börjar i nutid medan ni valde att börja er berättelse året 2037 och ta oss tittare med på en resa fram till 2070. Finns det någon särskild anledning till varför ni valde att börja med just 2037 i "Extrapolations"?
Burns: När vi gjorde ”En obekväm sanning” pratades det mycket om sakerna som vi var tvungna att ta upp under det här århundradet. Och det är väldigt lätt för en människa att skjuta fram saker och det beror dessutom mycket på var du befinner dig socioekonomiskt. Om du kämpar för att få mat på bordet är ditt framtidstänk inte längre fram än ikväll vid middagstid. Om du är någon med bättre välstånd kan motsvarande framtidstänk kanske sträcka sig fram tills att du kan få in dina barn på universitetet.
- Till "Extrapolations" ville vi skapa en sorts startlinje för serien som låg tillräckligt långt in i framtiden för att den skulle göra det möjligt för folk att fundera över de stora globala förändringarna och frågorna som vi lyfter fram i serien. Men inte så långt fram i tiden att man ska kunna känna att ”åh det där är inte min värld, det där kommer inte hända mig”. För som du vet, det som händer i piloten i form av bränder och att glaciärerna smälter… det är sånt som redan händer. Vi är redan där.
Det första avsnittet av "Extrapolations" finns nu tillgängligt hos Apple TV+. Den första säsongen kommer att bestå av totalt åtta avsnitt, där nya avsnitt släpps varje fredag.
Kommer du att ge "Extrapolations" en chans? Kommentera gärna nedan!
