Fares Fares uppmärksammade regidebut “En dag och en halv” med Alma Pöysti och Alexej Manvelov i huvudrollerna är ett intensivt kidnappningsdrama inspirerat av verkliga händelser.
Så när MovieZine få en pratstund med regissören inför Netflix-premiären är vi nyfikna på vad inspirationen kommer ifrån, hur det var att regissera för första gången, och skillnaden på svenska produktioner och amerikanska - som exempelvis påkostade Prime-serien “The Wheel of Time” där Fares syns i säsongens samtliga avsnitt. Båda har streamingpremiär idag.
På Filmhusets pressträff häromdagen sa du att filmen är inspirerad av någonting du såg 2009. Kan du berätta mer om det?
- Det var ett tv-inslag om en man som kidnappar sin ex-fru för att försöka få redan på vart hon har gömt deras barn, och en polis som kör dem. Jag blev nyfiken på vad de var för människor, och vad det är som driver någon dit; en man som gör en sådan desperat handling mot en annan människa med ändamålet att försöka få reda på vart hans barn är. Det gav mig den här idén som jag ville utforska vidare.
Har du skrivit på manuset sedan dess?
- Jag skrev ner hållpunkter och lite saker då, sedan har det legat och väntat på att jag ska börja arbeta på det. Jag började jobba på det ordentligt 2019.
Det är ditt första regiprojekt. Har du snappat upp mycket kunskap av andra regissörer under åren som skådespelare, som varit till hjälp?
- Nja, det är lite svårt att se hur en annan person gör en sak när vi sysslar med ett såpass abstrakt yrke. Men man lär sig ju vissa saker bara genom att var någonstans. Jag har definitivt samlat på mig erfarenheter genom åren.
Kan du berätta lite mer om vad det var som lockade med just den här idén, att ta ett beslut som får sådana enorma konsekvenser, om att gå över gränsen?
- Det är just det som är så intressant - vad är det som driver dig till att begå en sådan handling? Kan det hända vem som helst? Hur desperata blir vi när vi utsätts för extrema situationer?
- Kärleken till barnet är en stark drivkraft, men i det här fallet även att försöka få reda på vad som gått snett mellan dom. Han gör en desperat handling, men det är som sagt också en enorm drivkraft att vilja träffa sitt barn.
Du har ju egna barn, och filmen handlar även om papparollen via båda karaktärerna [Fares och Manvelovs rollfigurer]. Vad det barnen som inspirerade dig till att sätta igång skrivandet 2019?
- Nej, idén fanns ju tidigare. Jag tror att den här filmen funkar på alla, och sedan om du har egna barn kanske det tillför en annan dimension. Ziggy var född när vi skrev, och båda är ju med i början av filmen, även min fru.
Hur var det att filma så stor del av filmen i bilen? Både rent praktiskt men även emotionellt i ett sådant litet utrymme?
- Hela teamet har gått in för att göra de här scenerna. Vi håller koncentrationen och ger oss den tid som behövs för att komma fram till de här starka känslorna och stora momenten. För den sakens skull var det nog till hjälp att filma såpass instängt.
- Rent praktiskt är det en kombination av filmning på en trailer som släpar med bilen, medan de stora scenerna och nästan alla spelscenerna är gjorda i studion med “back projection”. Där jobbade vi tekniskt sett väldigt länge på att få fram det bästa resultatet, och för fotografen att få fram den bästa känslan tillsammans med den digitala tekniken.
- Jag tycker det är väldigt bra gjort, för man upplever ingen skillnad på när man hoppar mellan verklig filmning och bakprojektion.
Fares Fares är dubbelt aktuell i höst. Här i "The Wheel of Time". Foto: Amazon Prime Video
Samma dag som din regidebut släpps på Netflix, släpper Prime första avsnittet av andra säsongens “The Wheel of Time” där du har en stor roll. Berätta om skillnaden att jobba på en amerikansk megabudgetproduktion versus en småskalig svensk film med få aktörer som utspelar sig på liten yta?
- I slutändan är det samma sak när du står där och någon trycker igång kameran. Det är lika intimt. Sedan är det ju så klart olika storlekar på produktionerna. Det är fler människor inblandade. “Wheel of Time” är en serie och det här är en film. Det är ju helt olika budgetar och olika typer av berättelser.
- Vi får prata om “Time” en annan gång, men det är inte bara ett avsnitt utan jag är med i hela säsongen.
Du jobbar mycket i USA?
- Ja, för amerikanska produktioner. Det är inte så mycket som filmas i USA faktiskt, även om det är utländska produktioner.
Hur påverkar strejken dina planer för den närmsta framtiden?
- Det blir nog lite efter-effekter. Det kommer påverka lite längre fram i tiden. Just nu är det bara som ett uppehåll, inga möten eller så, för det är ingen idé.
Vad har du för åsikter om strejken?
- Jag tycker den är väldigt viktig, för det är dags att vi börjar lyssna på varandra och inse att vi gör saker tillsammans. Det är på tiden att man ser om kontrakten. Det är rättvist. Det är så många människor inblandade, inte bara skådespelarna folk tänker på som stjärnor eller som har någon slags “leverage”, utan det är en egen förhandling. Man skyddar dom som inte syns mest helt enkelt, och det är väldigt viktigt för alla behövs ju. Pelarna behövs där, för även om du aldrig ser dom behöver de vara där för att kunna genomföra ett projekt.
Kan vi prata lite om inspelningen, hur lång tid den tog och så? Alma sa att ni gjorde mellan en till 13 tagningar per scen.
- Ja, så kunde det vara, men inte bara per scen utan per inställning, som det heter, de olika kamerapositionerna i scenerna. Vissa saker fick vi fram snabbt, men eftersom det var så långa tagningar kunde man behöva flera för att få med allt. Vill man ha fram en specifik sak får man jobba fram det, och det är ju jobbigt också för man får gräva lite för att få fram det.
Du och Alma har inte jobbat ihop förut. Hur hittade du henne?
- Det var min agent som föreslog henne. Jag kollade på hennes “showreel” och direkt efter det hyrde jag “Tove” och efter att ha sett den bad jag om ett möte. Hon kom till Stockholm och vi gjorde ett slags “screen test” och jag bestämde mig direkt.
Filmen har många intensiva scener. Hur är det att jobba så?
- Som regissör är det jag som håller i det hela, som peppar och ser till att vi kommer dit vi ska. Men vi hade roligt i pauserna för att fylla på energi.
Ja, ni känns som ett glatt gäng. Alma sa att hon sov mycket i pauserna.
- Ja, tydligen. Jag fick ju inte se det, det här är saker som avslöjas för mig idag. (Skratt)
Är det tungt att både vara regissör och skådespelare?
- Ja, nu hade jag ju inte riktigt tid att vara skådespelare, utan jag gick bara in och gjorde det jag skulle göra. Vi gjorde mina scener mot slutet av dagen så jag kunde ta igen mig efteråt - men inte länge, för sen är det dags att planera för nästa dag.
- Jag kommer säkert göra det igen, men det kommer inte vara en förutsättning. I första hand var det regin jag ville göra här, och när jag regisserar är det regin som kommer först. Men sen om det dyker upp en roll eller en huvudroll som jag tycker att jag passar i kommer jag att göra det också.
Var det en lärorik upplevelse, eller kände du att du hade med dig den här kunskapen från åren som skådespelare?
- Jag tror jag insåg under resans gång att jag faktiskt hade den kunskapen, men att det var något jag kunde utforska mer.
Slutligen, vilken film var det som fick dig att älska film?
- Åh, wow. Det är svårt att veta, man går ju igenom olika perioder men när jag började som skådespelare var det väldigt mycket amerikanska 70-talsfilmer som fastnade mest. Det var mycket Scorsese, De Niro, Pacino, Dustin Hoffman och dom. Det var nog där det började.
"En dag och en halv" släpps på Netflix idag. Andra säsongen av "The Wheel of Time" kan ses på Prime Video.
