Han har kallats för dansk films Zlatan - en liknelse han själv trivs med efter att ha vuxit upp i betongen med Zlatan som idol och via hiphop-filmen “Ækte Vare” tagit sig hela vägen till möten med Netflix i Hollywood.
Allt blev möjligt genom en stenhård hämndthriller om Köpenhamns undre värld som tagit den danska biopubliken med storm. Hans filmer kretsar kring att inte glömma sina rötter, själv vill han helst fortsätta göra film med sina gamla vänner och hyllar filmskaparna vars axlar han nu står på.
MovieZine har träffat dansk films nya stjärnskott inför premiären av “Darkland” för att prata drömmar, “RoboCop” och att lämna förorten för kulturens finrum.
Hur skulle du presentera dig själv för de som inte känner till dig sen innan?
- Jag kom till Danmark som irakisk flykting när jag var fem år gammal. Jag växte upp i ett hyreshusområde på Amager bland många småkriminella och höll på en del med graffiti, min uppväxt var nog inte helt olik Zlatans i Rosengård på andra sidan bro. En dansk tidning kallade mig till och med för “dansk films Zlatan” och han var definitivt en stor förebild för mig. Jag såg aldrig möjligheten att bli konstnär innan jag gick på high school i Texas och träffade massor av människor som höll på med konst. Jag blev inspirerad av det amerikanska sättet att bara göra saker istället för att prata om det. Min andra kortfilm visades på Berlinalen och min första långfilm “Ækte Vare” har blivit något av en kultfilm bland unga här i Köpenhamn.
Hur föddes idéen till din andra långfilm "Darkland"?
- Där jag växte upp så var det lätt för unga att komma in på fel bana i livet bara genom att ha fel vänner, vilket min lillebror hade. Vid ett tillfälle höll han nästan på att stryka med som följd av det. I "Darkland" blir huvudpersonen Zaids lillebror dödad - och det är min lillebror som spelar honom. De skadorna han får i filmen är väldigt lika de han själv fick i verkligheten.
Hur skulle du presentera dig själv för de som inte känner till dig sen innan?
- Jag kom till Danmark som irakisk flykting när jag var fem år gammal. Jag växte upp i ett hyreshusområde på Amager bland många småkriminella och höll på en del med graffiti, min uppväxt var nog inte helt olik Zlatans i Rosengård på andra sidan bro. En dansk tidning kallade mig till och med för “dansk films Zlatan” och han var definitivt en stor förebild för mig. Jag såg aldrig möjligheten att bli konstnär innan jag gick på high school i Texas och träffade massor av människor som höll på med konst. Jag blev inspirerad av det amerikanska sättet att bara göra saker istället för att prata om det. Min andra kortfilm visades på Berlinalen och min första långfilm “Ækte Vare” har blivit något av en kultfilm bland unga här i Köpenhamn.
Hur föddes idéen till din andra långfilm "Darkland"?
- Där jag växte upp så var det lätt för unga att komma in på fel bana i livet bara genom att ha fel vänner, vilket min lillebror hade. Vid ett tillfälle höll han nästan på att stryka med som följd av det. I "Darkland" blir huvudpersonen Zaids lillebror dödad - och det är min lillebror som spelar honom. De skadorna han får i filmen är väldigt lika de han själv fick i verkligheten.
- Många av skådespelarna i filmen har egna erfarenheter som liknar det som händer i filmen och vi skrev “Darkland utifrån dessa”. Jag gjorde inte en gangsterfilm för att jag tyckte att det var coolt - jag gjorde en film utifrån det jag hade varit med om, eftersom att jag råkade växa upp där jag gjorde. Många minns “Scarface” och “Gudfadern” på grund av våldet men båda är ju i grund och botten historier om immigranter som söker efter ett bättre liv i ett nytt land - precis som min film.
När man pratar dansk gangsterfilm är det svårt att undvika parallellen till “Pusher”...
- Ja, jag var själv inget stort fan av dansk film som ung, men “Pusher” var en av få filmer jag kunde känna igen mig själv i. Det finns en hyllning till “Pusher” redan i öppningsscenen av “Darkland” när brodern flyr från polisen på samma stig som Frank springer på i “Pusher”. Jag ville hedra de axlar jag står på men samtidigt är det två ganska olika filmer. “Pusher” är en fartfylld knarkthriller i Köpenhamn medan jag tror att min film berör ett större globalt problem utifrån hur världen ser ut idag - de parallella kriminella världarna där de rika finansierar drogkrigen. Vi hade sett färre skottlossningar om ingen betalade för kulorna genom att köpa droger.
När man pratar dansk gangsterfilm är det svårt att undvika parallellen till “Pusher”...
- Ja, jag var själv inget stort fan av dansk film som ung, men “Pusher” var en av få filmer jag kunde känna igen mig själv i. Det finns en hyllning till “Pusher” redan i öppningsscenen av “Darkland” när brodern flyr från polisen på samma stig som Frank springer på i “Pusher”. Jag ville hedra de axlar jag står på men samtidigt är det två ganska olika filmer. “Pusher” är en fartfylld knarkthriller i Köpenhamn medan jag tror att min film berör ett större globalt problem utifrån hur världen ser ut idag - de parallella kriminella världarna där de rika finansierar drogkrigen. Vi hade sett färre skottlossningar om ingen betalade för kulorna genom att köpa droger.
Du jobbar med starka kontraster i "Darkland". Det ser vi redan på postern med Zaids vita läkarrock i kontrast mot den svarta skottsäkra västen. I filmen krockar en polerad överklassvärld med en smutsig kriminell undre värld. Hur tänkte du själv kring de kontrasterande världarna i din film?
- När jag var liten älskade jag Yin och yang-symbolen, den fick mig att tänka på kung-fu och Bruce Lee som jag tyckte var väldigt cool. Långt senare lärde jag mig om taoism och den kinesiska filosofin som låg bakom symbolen. Jag tror att det tankesättet har lärt mig förstå andra människor bättre, det hjälpte mig när jag gjorde research i den kriminella undre världen när jag hade accepterat att alla människor, oavsett bakgrund har en mörk och en ljus sida. Precis som du och jag. Och när någon drabbas av en tragedi så kan den mörka sidan ta över. Det finns en mörk sida inom oss alla, även om det inte verkar så när man loggar in på Instagram där alla bara är lyckliga hela tiden.
- För mig är “Darkland” en kritik av våld och av hämnd. Söker du hämnd så kommer du också att förstöra allt det som du själv älskar, genom att hämnas så förlorar alla. Jag vill att de unga som kanske attraheras av våldet och den brottsliga banan ska se filmen och förstå konsekvenserna, se hur folk dras in i kriminalitet och utnyttjas.
På tal om att attraheras av våld som ung. Jag har hört att dina favoritfilmer när du var liten var "Rocky", "Rambo" och "RoboCop". Syns det i "Darkland"?
- Absolut, träningsmontaget är en hyllning till "Rocky". Man kan säkert även se det när Zaid gör sig redo för att hämnas sin brors död - att jag hämtat inspiration från “RoboCop” och “Commando”. Men jag inspireras av en massa olika filmer från Paul Thomas Anderson och Roy Andersson till “Lilja 4-ever”. Det finns till och med en bild i “Darkland” som vi kallar för “Lilja 4-ever”-ögonblicket. Så det ena behöver inte utesluta det andra. Jag växte inte upp i en finkulturell miljö så allt som inte var actionfilm upptäckte jag senare i livet.
- När jag var liten älskade jag Yin och yang-symbolen, den fick mig att tänka på kung-fu och Bruce Lee som jag tyckte var väldigt cool. Långt senare lärde jag mig om taoism och den kinesiska filosofin som låg bakom symbolen. Jag tror att det tankesättet har lärt mig förstå andra människor bättre, det hjälpte mig när jag gjorde research i den kriminella undre världen när jag hade accepterat att alla människor, oavsett bakgrund har en mörk och en ljus sida. Precis som du och jag. Och när någon drabbas av en tragedi så kan den mörka sidan ta över. Det finns en mörk sida inom oss alla, även om det inte verkar så när man loggar in på Instagram där alla bara är lyckliga hela tiden.
- För mig är “Darkland” en kritik av våld och av hämnd. Söker du hämnd så kommer du också att förstöra allt det som du själv älskar, genom att hämnas så förlorar alla. Jag vill att de unga som kanske attraheras av våldet och den brottsliga banan ska se filmen och förstå konsekvenserna, se hur folk dras in i kriminalitet och utnyttjas.
På tal om att attraheras av våld som ung. Jag har hört att dina favoritfilmer när du var liten var "Rocky", "Rambo" och "RoboCop". Syns det i "Darkland"?
- Absolut, träningsmontaget är en hyllning till "Rocky". Man kan säkert även se det när Zaid gör sig redo för att hämnas sin brors död - att jag hämtat inspiration från “RoboCop” och “Commando”. Men jag inspireras av en massa olika filmer från Paul Thomas Anderson och Roy Andersson till “Lilja 4-ever”. Det finns till och med en bild i “Darkland” som vi kallar för “Lilja 4-ever”-ögonblicket. Så det ena behöver inte utesluta det andra. Jag växte inte upp i en finkulturell miljö så allt som inte var actionfilm upptäckte jag senare i livet.
Är det svårt att göra genrefilm eller actionfilm i Danmark just nu?
- Inte nu längre, vi gjorde en precis och den ligger etta på biotoppen. Filminstitutet var oroliga för hur vi skulle lyckas spränga alla bilarna i luften. Inga problem tänkte jag. Han som spelar pappan i filmen är en irakisk bilmekaniker så han fixade fem skrotbilar vi kunde spränga. Man ska inte vara så orolig. Jag lyssnade mycket på det svenska punkbandet “Refused” när jag var i Texas och hela den punk-mentaliteten inspirerade mig till att bara sätta igång och göra saker.
Lite som Texas-sonen Robert Rodriguez?
- Exakt, jag vill också ta ner regissören från piedestalen. Jag har aldrig någon regissörsstol, jag står upp med resten av teamet. Jag vill heller inte ha något kaffebord eller någon sån där team-bild, det ser ju ut som ett klassfoto. Vi går inte i skolan - vi gör film! Och jackor med filmens namn på ryggen, de är också förbjudna på mina filmer!
Är det ditt nya danska filmmanifest efter Dogme-95-manifestet?
- Ja! Inga jackor, inga kaffebord, ingen registol, inga team-foton. Ingen sån skit.
- Inte nu längre, vi gjorde en precis och den ligger etta på biotoppen. Filminstitutet var oroliga för hur vi skulle lyckas spränga alla bilarna i luften. Inga problem tänkte jag. Han som spelar pappan i filmen är en irakisk bilmekaniker så han fixade fem skrotbilar vi kunde spränga. Man ska inte vara så orolig. Jag lyssnade mycket på det svenska punkbandet “Refused” när jag var i Texas och hela den punk-mentaliteten inspirerade mig till att bara sätta igång och göra saker.
Lite som Texas-sonen Robert Rodriguez?
- Exakt, jag vill också ta ner regissören från piedestalen. Jag har aldrig någon regissörsstol, jag står upp med resten av teamet. Jag vill heller inte ha något kaffebord eller någon sån där team-bild, det ser ju ut som ett klassfoto. Vi går inte i skolan - vi gör film! Och jackor med filmens namn på ryggen, de är också förbjudna på mina filmer!
Är det ditt nya danska filmmanifest efter Dogme-95-manifestet?
- Ja! Inga jackor, inga kaffebord, ingen registol, inga team-foton. Ingen sån skit.
Berätta lite om varför du valde Dar Salim för huvudrollen?
- Jag och Dar Salim växte upp i samma hyreshuskomplex. Han är fem år äldre än mig så jag var lite rädd för honom eftersom att han hängde med äldre killar. Vi gick till och med på karate tillsammans där han hade svart bälte och jag grönt. Sen tappade vi kontakten innan jag långt senare såg honom i en film. Då berättade jag för honom om idéen till “Darkland” och det slutade med att jag skrev filmen för honom. Många av skådespelarna i filmen är mina vänner, så det kändes aldrig som att gå till jobbet när vi spelade in.
Arkitekturen har en viktig roll i berättelsen om den övre och den undre världen i "Darkland". Zaid som har nått samhällstoppen har flyttat in högst upp i en modernistisk penthouse-lägenhet medan hans bror springer ärenden åt kriminella nere på gatan bland drogkungarnas slitna källargömmor. Tänkte du mycket på arkitekturen när du skrev filmen?
- Jag är väldigt känslig för det jag ser omkring mig. Jag kan inte bara gå förbi ett hus utan att bli påverkad på något sätt. Samtidigt tror jag att den arabiska kultur jag kommer ifrån är mycket mer symbolladdad än den nordiska. Jag har en dragning till det och tänkte på Babels torn för Zaids lägenhet. Samtidigt är det så jäkla många just nu som gör periodfilmer. Alla vänder bort kameran från de moderna husen, mot en nostalgisk svunnen tid. Jag tycker det händer så mycket spännande saker idag med all ny teknik och alla möten mellan olika kulturer så jag vill rikta kameran mot det som händer här och nu istället.
Det känns som att det är många dörrar som öppnas för dig nu, vad vill du göra framöver?
- Jag vill göra en engelskspråkig film. Jag vet inte vilken film än, det håller jag på att ta reda på. Men jag vill göra en film som hela världen kan se, en film som jag har gjort med mina vänner - precis som nu. Jag älskar Danmark, men vi är ju bara fem miljoner danskar. Jag har varit i Los Angeles och haft möte med alla de stora bolagen så vi får se vad som händer. Men först hoppas jag att många svenskar ser “Darkland” - gillade man “Snabba Cash” så kommer man gilla den här!
- Jag och Dar Salim växte upp i samma hyreshuskomplex. Han är fem år äldre än mig så jag var lite rädd för honom eftersom att han hängde med äldre killar. Vi gick till och med på karate tillsammans där han hade svart bälte och jag grönt. Sen tappade vi kontakten innan jag långt senare såg honom i en film. Då berättade jag för honom om idéen till “Darkland” och det slutade med att jag skrev filmen för honom. Många av skådespelarna i filmen är mina vänner, så det kändes aldrig som att gå till jobbet när vi spelade in.
Arkitekturen har en viktig roll i berättelsen om den övre och den undre världen i "Darkland". Zaid som har nått samhällstoppen har flyttat in högst upp i en modernistisk penthouse-lägenhet medan hans bror springer ärenden åt kriminella nere på gatan bland drogkungarnas slitna källargömmor. Tänkte du mycket på arkitekturen när du skrev filmen?
- Jag är väldigt känslig för det jag ser omkring mig. Jag kan inte bara gå förbi ett hus utan att bli påverkad på något sätt. Samtidigt tror jag att den arabiska kultur jag kommer ifrån är mycket mer symbolladdad än den nordiska. Jag har en dragning till det och tänkte på Babels torn för Zaids lägenhet. Samtidigt är det så jäkla många just nu som gör periodfilmer. Alla vänder bort kameran från de moderna husen, mot en nostalgisk svunnen tid. Jag tycker det händer så mycket spännande saker idag med all ny teknik och alla möten mellan olika kulturer så jag vill rikta kameran mot det som händer här och nu istället.
Det känns som att det är många dörrar som öppnas för dig nu, vad vill du göra framöver?
- Jag vill göra en engelskspråkig film. Jag vet inte vilken film än, det håller jag på att ta reda på. Men jag vill göra en film som hela världen kan se, en film som jag har gjort med mina vänner - precis som nu. Jag älskar Danmark, men vi är ju bara fem miljoner danskar. Jag har varit i Los Angeles och haft möte med alla de stora bolagen så vi får se vad som händer. Men först hoppas jag att många svenskar ser “Darkland” - gillade man “Snabba Cash” så kommer man gilla den här!
"Darkland" har biopremiär idag.
