Sylvia Hoeks spelar den onda systern Salander i bioaktuella ”The Girl in the Spider’s Web”. Vi träffade den holländska skådespelerskan för att prata om badass-kvinnor, komplexa karaktärer och hur ”Blade Runner 2049” kickade igång hennes internationella karriär.
Har du sett de tidigare Millennium-filmerna, och vad tyckte du om dem?
- Jag älskar dem. Jag älskar David Finchers film, den är riktigt stark. Jag älskade de svenska också. Alla hade de sina egna styrkor. De är helt enkelt väldigt övertygande. Lisbeth Salander kompromissar inte, hon är sin egen karaktär. Hon är en egen hjältinna. Och hon når mig på ett sätt, jag ser på henne som en kvinna och tänker: ”vilken cool karaktär. Vilken cool kvinna. Vi borde sträva efter det.” Jag menar då inte tortyren, men att inte behöva bli satt i ett fack. Hon står upp och slåss för sig själv.
Hade du velat spela Lisbeth?
- Ja, jag tycker hon är en stark karaktär. Hon är en av de mest badass kvinnorna på bioduken. Hon är som James Bond, i och med att flera skådespelerskor har spelat henne. Såklart hade jag velat spela henne. Men när jag läste manuset drogs jag till Camilla. Hon hade något jag inte kunde sätta fingret på. Jag ville veta allting om henne. Så visste jag att jag ville spela henne.
Hur skulle du beskriva din roll?
- Jag måste vara på den säkra sidan och inte avslöja för mycket. Men jag skulle beskriva Camilla som… När jag ser på henne som en ung flicka tillsammans med sin syster skulle hon vara den känsliga, medan Lisbeth var tuffare. Hon såg upp till sin syster. Hon var den lojala. Hon var emotionell. Lisbeth var den som kunde stå upp för sig själv bättre. Camilla hittade den styrkan senare i livet. Det tyckte jag var intressant. Och att visa kärleken till hennes syster. Jag kommer från en familj med bara tjejer, så jag kunde relatera.
Har du sett de tidigare Millennium-filmerna, och vad tyckte du om dem?
- Jag älskar dem. Jag älskar David Finchers film, den är riktigt stark. Jag älskade de svenska också. Alla hade de sina egna styrkor. De är helt enkelt väldigt övertygande. Lisbeth Salander kompromissar inte, hon är sin egen karaktär. Hon är en egen hjältinna. Och hon når mig på ett sätt, jag ser på henne som en kvinna och tänker: ”vilken cool karaktär. Vilken cool kvinna. Vi borde sträva efter det.” Jag menar då inte tortyren, men att inte behöva bli satt i ett fack. Hon står upp och slåss för sig själv.
Hade du velat spela Lisbeth?
- Ja, jag tycker hon är en stark karaktär. Hon är en av de mest badass kvinnorna på bioduken. Hon är som James Bond, i och med att flera skådespelerskor har spelat henne. Såklart hade jag velat spela henne. Men när jag läste manuset drogs jag till Camilla. Hon hade något jag inte kunde sätta fingret på. Jag ville veta allting om henne. Så visste jag att jag ville spela henne.
Hur skulle du beskriva din roll?
- Jag måste vara på den säkra sidan och inte avslöja för mycket. Men jag skulle beskriva Camilla som… När jag ser på henne som en ung flicka tillsammans med sin syster skulle hon vara den känsliga, medan Lisbeth var tuffare. Hon såg upp till sin syster. Hon var den lojala. Hon var emotionell. Lisbeth var den som kunde stå upp för sig själv bättre. Camilla hittade den styrkan senare i livet. Det tyckte jag var intressant. Och att visa kärleken till hennes syster. Jag kommer från en familj med bara tjejer, så jag kunde relatera.
Camilla låter som en komplex karaktär.
- Ja, hon är komplex. Det gillar jag! Jag ville göra henne så lätt att relatera till för publiken, och så sårbar som möjligt. Så att man förstod var hon kommer ifrån. Det enklaste vore kanske att bara visa hennes starka sida, och vad hon vill, men jag ville ta reda på var det kommer ifrån. Och vad som hänt med henne. Ingen har bara en sida. Alla vill bli älskade. Alla vill bli sedda. För mig var det det viktigaste när jag spelade henne.
Hur är den här filmen annorlunda från de tidigare, vad gäller tonen eller känslan?
- Man kan vänta sig samma ton. Lisbeth är lika badass, och hennes värld likaså. Men jag tycker att Claire Foy och Fede Alvarez har gjort något eget. Fede har redan visat med ”Don’t Breathe” och ”Evil Dead” att han kan göra riktigt ruggiga och mörka filmer som vi alla vill se. Det märks väl här också.
Hade han sett dig i något speciellt?
- Jag vet att han hade sett mig i ”Blade Runner 2049”. Jag har ingen aning om varför, men jag fick ett samtal om att jag kunde provspela för Camilla Salander, när ”Blade Runner” gick på bio. När vi träffades sa han att han älskade filmen. Mest pratade vi om Camilla. Jag vill tro att jag gjorde bra ifrån mig på provfilmningen. Man kan bara hoppas att man gör sitt bästa och att det klickar med regissören, att man har samma idéer och tankar om den här världen.
”Blade Runner” verkar ha öppnat många dörrar?
- Jag tycker det. Jag är väldigt tacksam. Också för hur karaktären är. Denis Villeneuve gav mig rollen och sa ”gör vad du tycker är rätt”. Jag fick mycket frihet, och det öppnade många dörrar för mig. Det är också viktigt i den här tiden. Hon var ingen kliché, hon var stark.
- Ja, hon är komplex. Det gillar jag! Jag ville göra henne så lätt att relatera till för publiken, och så sårbar som möjligt. Så att man förstod var hon kommer ifrån. Det enklaste vore kanske att bara visa hennes starka sida, och vad hon vill, men jag ville ta reda på var det kommer ifrån. Och vad som hänt med henne. Ingen har bara en sida. Alla vill bli älskade. Alla vill bli sedda. För mig var det det viktigaste när jag spelade henne.
Hur är den här filmen annorlunda från de tidigare, vad gäller tonen eller känslan?
- Man kan vänta sig samma ton. Lisbeth är lika badass, och hennes värld likaså. Men jag tycker att Claire Foy och Fede Alvarez har gjort något eget. Fede har redan visat med ”Don’t Breathe” och ”Evil Dead” att han kan göra riktigt ruggiga och mörka filmer som vi alla vill se. Det märks väl här också.
Hade han sett dig i något speciellt?
- Jag vet att han hade sett mig i ”Blade Runner 2049”. Jag har ingen aning om varför, men jag fick ett samtal om att jag kunde provspela för Camilla Salander, när ”Blade Runner” gick på bio. När vi träffades sa han att han älskade filmen. Mest pratade vi om Camilla. Jag vill tro att jag gjorde bra ifrån mig på provfilmningen. Man kan bara hoppas att man gör sitt bästa och att det klickar med regissören, att man har samma idéer och tankar om den här världen.
”Blade Runner” verkar ha öppnat många dörrar?
- Jag tycker det. Jag är väldigt tacksam. Också för hur karaktären är. Denis Villeneuve gav mig rollen och sa ”gör vad du tycker är rätt”. Jag fick mycket frihet, och det öppnade många dörrar för mig. Det är också viktigt i den här tiden. Hon var ingen kliché, hon var stark.
Sylvia Hoeks i Denis Villeneuves "Blade Runner 2049".
"The Girl in the Spider's Web" handlar om kvinnor och om systerrelationen. Hur var det att jobba med en manlig regissör och sådana teman?
- Jag älskade att jobba med Fede. Jag såg inte det så alls. Vi pratade mycket om våra egna familjer. Han växte upp med två bröder, jag växte upp med två systrar. Så på det sättet bondade vi. Vi förstod varandra. Den smärtan och kärleken man delar. Vi övade inte så mycket, vi pratade igenom scenerna och karaktärerna på förhand. Men att vi kunde vara öppna med varandra med våra egna historier, det hjälpte mycket.
Vad tror du att filmen har att säga om kvinnor i dagens samhälle?
- Jag tror det är en bra tid för Lisbeth att komma tillbaka. Hon var alltid den kvinnliga hjälten som räddade kvinnor som inte hade en röst eller en egen styrka. Hon var alltid före sin tid. När vi spelade in filmen pågick det väldigt mycket i världen, vi var medvetna om det. Men det är också en utveckling av Lisbeth, som kommer i tiden.
Påverkade MeToo-nyheterna ditt arbete på något sätt?
- Jag tror när man är fokuserad på något, så ser man det överallt. Om jag dejtar en svensk kille, till exempel, så ser jag Sverige överallt, på tv, jag ser svenska namn och bilar… Man är fokuserad på det så man ser det mycket mer, och i ett annat ljus. Det hände såklart. Men i min research upptäckte jag mycket saker som hänt förr i tiden, så det har alltid pågått. Det bara kommer fram i ljuset mer nu.
Ursäkta en personlig fråga, men sa du att du dejtar en svensk?
- Haha, nej! Det var bara ett exempel. Jag hade gärna berättar om det var så.
- Jag älskade att jobba med Fede. Jag såg inte det så alls. Vi pratade mycket om våra egna familjer. Han växte upp med två bröder, jag växte upp med två systrar. Så på det sättet bondade vi. Vi förstod varandra. Den smärtan och kärleken man delar. Vi övade inte så mycket, vi pratade igenom scenerna och karaktärerna på förhand. Men att vi kunde vara öppna med varandra med våra egna historier, det hjälpte mycket.
Vad tror du att filmen har att säga om kvinnor i dagens samhälle?
- Jag tror det är en bra tid för Lisbeth att komma tillbaka. Hon var alltid den kvinnliga hjälten som räddade kvinnor som inte hade en röst eller en egen styrka. Hon var alltid före sin tid. När vi spelade in filmen pågick det väldigt mycket i världen, vi var medvetna om det. Men det är också en utveckling av Lisbeth, som kommer i tiden.
Påverkade MeToo-nyheterna ditt arbete på något sätt?
- Jag tror när man är fokuserad på något, så ser man det överallt. Om jag dejtar en svensk kille, till exempel, så ser jag Sverige överallt, på tv, jag ser svenska namn och bilar… Man är fokuserad på det så man ser det mycket mer, och i ett annat ljus. Det hände såklart. Men i min research upptäckte jag mycket saker som hänt förr i tiden, så det har alltid pågått. Det bara kommer fram i ljuset mer nu.
Ursäkta en personlig fråga, men sa du att du dejtar en svensk?
- Haha, nej! Det var bara ett exempel. Jag hade gärna berättar om det var så.
Dåligt sällskap: Claes Bang i en scen med Sylvia Hoeks i "The Girl in the Spider's Web".
Vad har du på gång framöver?
- Jag utvecklar ett eget projekt just nu, om holländska skådespelerskan Sylvia Kristel, som alltid har fascinerat mig sen jag växte upp. Hon var en feminist och en ikon för kvinnlig sexualitet. Jag tog emot ett pris i hennes namn för några år sedan, och fick höra så många historier. Att höra alla historier om henne, från hennes familj och vänner, fick mig att tänka att jag verkligen borde göra en film om henne. Det är dags.
Letar du efter starka kvinnoroller?
- Ja, jag är tacksam att jag lever i en tid då det är möjligt. Se på filmer som ”Lady Bird” eller ”Ocean’s 8”, ”I, Tonya” som Margot Robbie själv producerade. Det finns många starka kvinnliga röster som börjar höras. Det är underbart. Jag hoppas det får fortsätta.
När insåg du att skådespeleri var det du ville jobba med?
- Jag ville bli skådespelerska sedan jag var åtta år gammal. Men jag var alltid väldigt blyg. Jag satt alltid framför tv:n, mina föräldrar fick släpa ut mig för att leka med min syster och med vänner. För mig var det naturligt att gå i teaterskola. Första året, den sommaren gjorde jag min första huvudroll i en film. Att stå framför kameran kändes som att hitta hem. Där kan magi skapas, och det är den bästa känslan i världen. Jag är beroende av den.
- Jag utvecklar ett eget projekt just nu, om holländska skådespelerskan Sylvia Kristel, som alltid har fascinerat mig sen jag växte upp. Hon var en feminist och en ikon för kvinnlig sexualitet. Jag tog emot ett pris i hennes namn för några år sedan, och fick höra så många historier. Att höra alla historier om henne, från hennes familj och vänner, fick mig att tänka att jag verkligen borde göra en film om henne. Det är dags.
Letar du efter starka kvinnoroller?
- Ja, jag är tacksam att jag lever i en tid då det är möjligt. Se på filmer som ”Lady Bird” eller ”Ocean’s 8”, ”I, Tonya” som Margot Robbie själv producerade. Det finns många starka kvinnliga röster som börjar höras. Det är underbart. Jag hoppas det får fortsätta.
När insåg du att skådespeleri var det du ville jobba med?
- Jag ville bli skådespelerska sedan jag var åtta år gammal. Men jag var alltid väldigt blyg. Jag satt alltid framför tv:n, mina föräldrar fick släpa ut mig för att leka med min syster och med vänner. För mig var det naturligt att gå i teaterskola. Första året, den sommaren gjorde jag min första huvudroll i en film. Att stå framför kameran kändes som att hitta hem. Där kan magi skapas, och det är den bästa känslan i världen. Jag är beroende av den.
"The Girl in the Spider's Web" går nu på bio.
