George A. Romero är mannen som har satt skräck i många biobesökare. Med klassiska filmer som "Night of the Living Dead", "Dawn of the Dead" och "Day of the Dead" har vi fått lära oss en hel del om de levande döda.
Men vad rör sig egentligen i skallen hos skräcklegendaren Romero? MovieZine tog sin an uppgiften att ta reda på det och ringde upp pratglade Romero, som snart gästar Fantastisk Filmfestival i Lund i egenskap av juryordförande.
Blir det första gången du kommer till Sverige?
- Ja, det är det. Jag ser mycket fram emot det. Förra året var vi i Strasbourg, en festival som de har där. Det var faktiskt där som vi för första gången hörde talas om Fantastisk filmfestival i Lund och killen som vann i Strasbourg åkte sedan till Lund.
Hur kom det sig att du hamnade i skräckgenren?
- Jag har alltid haft ambitionen att göra filmer och allt började med att jag och några vänner startade ett litet företag i Pittsburgh. Vi startade med att göra reklamfilmer, ölreklam och vi som tur var blev vi framgångsrika. Vi tjänade tillräckligt med pengar för att köpa utrustning, så vi kunde göra filmer. Vi gick vidare med att försöka promota för en filmserie, lite åt Bergman-hållet faktiskt, haha. Men vi kunde inte få upp något intresse hos investerarna, så vi ändrade planerna till att göra något kommersiellt istället. Jag hade skrivit ett manus som ledde till "Night of the Living Dead". Då blev det helt plötsligt enklare att få investerarna intresserade och då började vi spela in filmen.
Hur var reaktionerna på 60-talet när du introducerade en film om zombies?
- Man får försöka sätta sig in i situationen, zombies på 60-talet var helt annorlunda än vad de är idag. Vi kallade dem inte ens för zombies då och jag tänkte inte ens på dem som zombies. Min uppfattning om zombies var mer som de där varelserna från Karibien. För mig var inte zombies döda utan snarare varelser som skulle gå över till andra sidan, men på något sätt vägrade göra det. Och mina zombies var helt enkelt grannarna. Jag vet, det är väldigt exotiskt, haha. Jag tyckte att vi gjorde något helt nytt med det. Det kanske det var också, för det var i alla fall första gången man hade den typen av zombies i en film. Sen fortsatte vi med "Dawn of the Dead" och "Day of the Dead" och ingen vågade ge sig på zombies. Det var nog inte förrän remaken "Dawn of the Dead" som den nya zombievågen sköljde över oss och alla dessa zombiewalks som finns överallt nuförtiden.
Ja, vi har till och med en zombiewalk här i Stockholm.
- Det är så ofattbart. Det är knappt att jag själv fattar vad det handlar om. Jag har gjort telefonintervjuer om det och en gång pratade jag med en journalist i Tokyo som satte på högtalarfunktionen på telefonen. Jag hörde att det var massor av folk i bakgrunden och journalisten sa till mig att prata med zombiesarna, haha. Herregud tänkte jag, nu har detta gått för långt! Jag fattar inte varför folk gör något sådant. Men det som är nästan värre är att man tävlar i zombiewalk. Mexico City kan säga att de hade 5000 zombies, medan Toronto säger att de hade 6000 zombies. Ja, vad ska man säga.
Zack Snyder gjorde en remake på din film "Dawn of the Dead". Hur reagerade du när du för första gången fick höra talas om att det skulle bli en remake?
- Jag kunde inte säga så mycket. Han hade rättigheterna att göra den, så det enda jag kunde säga var: Ok, lycka till! Sedan visade det sig att filmen blev riktigt bra. Jag hade några invändningar till filmen, men jag tycker att Zack Snyder är en riktigt bra filmmakare. När jag gjorde originalfilmen "Dawn of the Dead" handlade det mycket om satir och hjärta. Men Snyders remake hade inte det, för det fungerade inte att göra så då. Styrkan med originalfilmen var att det var den första av sin sort som utspelade sig inomhus på ett shoppingcentrum. Det var det huvudsakliga syftet att göra filmen och tar man bort det syftet blir det bara en dålig imitation. Jag tror heller inte att zombies kan springa, de är ju döda så självklart kan de inte springa.
Vad är det hemliga receptet på en bra och skrämmande skräckfilm?
- Det är så väldigt svårt att plocka fram ingredienserna. Men först och främst ska det vara personligt och så måste filmmakaren veta vad han gör och vad han är ute efter. En skräckfilm är något som är bortstötande, eftersom det kryper under skinnet på dig och sätter skräck i dig. "Hajen" till exempel är också en skräckfilm och den sätter skräck hos tittaren på ett helt annat sätt. Sedan har vi "Exorcisten" som också är helt annorlunda. Alla skräckfilmer sätter skräck i tittaren på helt olika sätt.
Du har gjort ett antal filmer om de levande döda under din karriär. Men finns det fortfarande något kvar för dig att utforska eller är allt om zombies ett avslutat kapitel?
- Jag skulle inte säga att det är ett avslutat kapitel för mig, haha. Jag håller faktiskt på och adopterar en roman, inte min egen historia. Den heter "Zombie Autopsy" och är skriven av en läkare som har forskat om det kan vara möjligt för en sådan sak som en zombie-apokalyps. Det är från ett medicinskt perspektiv och det är något som är helt nytt för mig. Men jag har väldigt kul med det. Fast jag väntar på att något ska hända i världen som jag kan göra något kul av. Om någon bombar Washington kanske jag gör en zombiefilm av det. Jag håller alltid ögonen öppna på det som händer i världen som jag isåfall kan kritisera.
Vad är det som gör zombies så fascinerande och att biopubliken har ett sådant stort intresse av dem?
- Jag har inte en aning! Ärligt talat så vet jag inte. Men min teori är att det beror på dataspelen och att reglerna är enkla. Det finns bara två regler, man ska skjuta dem i huvudet eller som i spelen kan man skjuta dem var som helst på kroppen så är de nere. De är också fiender som gör det naturligt till att gå till attack mot dem. De är av en omänsklig ras och det är helt i sin ordning att förgöra dem. Man behöver inte få dåligt samvete för att förgöra dem. Sedan är det självklart kul att skjuta ihjäl zombies!
Låt oss leka med tanken att Jorden skulle råka ut för en zombieinvasion. Vad skulle zombieexperten George A. Romero ha i sitt överlevnadspaket?
Åh, det här skulle du fråga Max Brooks om, han som har skrivit "The Zombie Survival Guide" och även "World War Z" som är nästa stora zombiefilm. Han åker faktiskt runt och ger lektioner i det här ämnet. Han går upp på scenen och visar upp vapen. För min del intalar jag mig själv att det kommer inte att hända. Så jag har jag inga bra förslag vad som skulle finnas i mitt överlevnadspaket. Men kanske en hagelbössa. Fast det här kommer ju aldrig att inträffa! Jag tycker nog att Max tar det här lite för seriöst, hehe.
Vad hände med remaken av Dario Argentos "Deep Red" som du skulle göra?
- Det dog ut för ett år sedan. Jag jobbade med Dario med två filmer, "Dawn of the Dead" och "Two Evil Eyes" och Claudio Argento (Darios yngre bror ) var alltid Darios producent. Claudio ringde till mig och frågade om jag ville göra en remake av "Deep Red" och jag sa ja. Jag frågade på en gång om Dario var inblandad i det här projektet och Claudio försäkrade mig att han var det. Jag fick ett manus av dem och ringde upp Claudio gav mina synpunkter på manuset. Då bad jag att få prata med Dario och då fick jag reda på att Dario var inte alls inblandad och ville nog inte projektet skulle bli av. Jag hade olyckligt nog tappat bort Darios telefonnummer och det var via en gemensam bekant som jag fick kontakt med honom igen. Han sa då att det var Claudios idé och när jag fick höra det hoppade jag av.
Är det möjligt att sympatisera med en zombie i en skräckfilm eller kommer de alltid vara de här själlösa varelserna?
- Absolut. Jag tror faktiskt att jag redan har lyckats med det. I min tredje film, "Day of the Dead" där vi har zombien Bub som jag tycker är den mest sympatiska karaktären i filmen. Han blir nästan hjälten i filmen och känner ånger för läkaren han älskar. Jag vet också att vi känner sympati för monstret i "Frankenstein", så det är absolut möjligt.
Hur känner du för denna remake-hysteri som råder i Hollywood och speciellt I skräckgenren? Kommer det försvinna eller är vi fast i remake-eran?
- Som branschen ser ut nu kommer man göra mer remakes. Biopubliken vill ha mycket specialeffekter i filmerna de ser, men till slut kommer man till den punkt där man har sett allt. Man kan faktiskt inte hänföra biopubliken tillräckligt. Jag tyckte exempelvis att "Avatar" var helt fantastisk, rent visuellt. Men var fanns storyn? Storyn var gammal och knappast något nytt. Det är det som riskerar att få för mycket av. Att då göra små och smala skräckfilmer är väldigt svårt. Kärnan i en skräckfilm är hitta det som skrämmer folk. Filmmakare måste ha både en stark story och få den till en visuell upplevelse. Så det ser inte bra ut nu. Förr räckte det att ha en bra idé, men nu måste man ha en bra idé och väldigt mycket pengar. Har man en bra idé för en skräckfilm måste man få Spielberg att få ut den på marknaden, som var ungefär som hände med "Paranormal Activity". Man måste hitta någon som kan kämpa för filmen.
Vilka zombiefilmer skulle vilja tipsa om?
- Oj, de flesta har folk nog redan hört talas om. Men måste ändå säga "Shaun of the Dead", det är min favorit. Jag gillar också "Zombieland", så se den om ni inte har gjort det. Visst, vi har också "28 dagar senare", men det är inte zombies!
