Han har tidernas mest framgångsrika filmer på sitt CV. Jon Landau är mannen som öppnat upp plånboken och hjälpt James Cameron att såväl sänka jätteskepp i "Titanic" och upptäcka helt nya planeter i "Avatar". Vi har träffat honom.
"Titanic" var på sin tid den dyraste filmen som gjorts. Gav den dig många sömnlösa nätter?
- Alla filmer orsakar sömnlösa nätter oavsett vad de kostar. Med varje film känner vi ett ansvar gentemot vår publik, att ge dem en upplevelse som överstiger deras förväntningar. Under varje inspelning sätter vi press på oss själva. Det handlar inte om externa saker eller kostnaden, det handlar om att leverera en produkt som verkligen levererar.
James Cameron har ju också regisserat de två mest inkomstbringande filmerna någonsin. Betyder det att han nu får göra precis vad han vill?
- Ingen får göra precis vad han vill. Till och med efter framgångarna för "Titanic" var det svårt att få grönt ljus för "Avatar". Det tog sin tid, folk drar sig för att göra filmer som bryter ny mark, och berättar nya slags historier. "Låt oss göra en film om blå människor med svansar", det gör ingen direkt exalterad. Men ingen hoppade högt över idén att spela in "Titanic" heller. Vi har ett ansvar, vi måste stå för det vi tror på. Vi måste förklara för folk varför vi är övertygade om att filmen kommer att fungera, och hur kärnan är en historia och ett tema som man kan relatera till.
Kommer "Avatar"-uppföljarna också att bli världens dyraste filmer?
- Jag tvivlar på att de blir det. Vårt mål är inte att göra dyra filmer. Vårt mål är att berätta historier, sen ser vi vad dessa historier kostar att filma. Med första "Avatar" var vi tvungna att bryta ny mark, vi behövde uppfinna teknologi som inte fanns. Nu finns den, så vårt mål med nästa film är att göra den så kostnadseffektiv och tidseffektiv som det går jämfört med förra filmen.
Tänker ni bryta ny mark igen?
- Det som är banbrytande ligger i berättelsen och i karaktärerna. Teknologin med "Avatar" handlar inte om 3D:n, det är en teknologi som lät oss göra närbilder på avatarerna och på Na'vi-folket. Det är som med "Titanic", framgången ligger inte i spektaklet men i de intima scenerna mellan Jack och Rose. Det är det vi jobbar mot.
Vad ser du mest fram emot med "Avatar"-uppföljarna?
- Att vi har en hel värld kvar att utforska. Och att vi har historier, som passar in i den världen, som kommer att utmana folk och få dem att öppna ögonen. Den första filmen börjar och slutar med att Jakes ögon öppnas. Det är min utmaning till publiken, att ge dem en ögonöppnare och få dem att förstå att våra handlingar påverkar människorna och världen omkring oss. Vi vill inte predika med filmen. Men kan vi få folk att öppna ögonen och ifrågasätta hur vi lever våra liv, tror vi att tillräckligt många kommer att fatta rätt beslut. De två kommande "Avatar"-filmerna kommer att ge oss möjligheten att fortsätta med det.
Kommer ni att ha nya karaktärer och nya monster?
- Vi har nya karaktärer... Och nya "varelser", vi kallar dem varelser. (skratt) Jag tror att Quarridge var monstret i filmen. Vi har definitivt nya miljöer, och allt sånt. Vi introducerar också nya element.
Är Jake fortfarande huvudpersonen?
- Jake är fortfarande densamma, fast andra karaktärer kommer att bära en lika viktig roll. Varje film måste stå på sina egna ben. När folk skriver böcker är det ingen som ifrågasätter om boken måste ha en komplett resa. Man kan skriva flera Harry Potter-böcker och de funkar var för sig. Vi ser varje film som en komplett film. Uppföljaren ser jag snarare som att den är baserad på första filmen, och den tredje filmen blir baserad på de två första. Tillsammans berättar de en större historia. Var och en måste vara fristående. Jim har gjort två uppföljare i sin karriär. Jag skulle påstå att båda är minst lika bra, om inte bättre, än originalen. "Aliens" och "Terminator 2". Det är vårt mål med de här filmerna.
Försöker ni göra varje "Avatar"-film större än den förra?
- Större, vet jag inte. Vårt mål är att göra dem lika engagerande. Det handlar inte om skalan utan resan som man tar med folk på. Vi ska ner under vatten. Vi kommer låta folk att utforska Pandora under havets yta. Jag har aldrig dykt med Jim, men något jag älskar med hans djuphavsdokumentärer är att de låter mig känna som att jag har upplevt det. Vi vill låta folk känna och uppleva samma sak.
Uppenbarligen kan man inte göra en "Titanic 2", men har du någonsin lekt med tanken?
- Folk brukade skämta om det och fråga oss: hur ska ni göra uppföljaren? Vårt sätt att göra "Titanic 2" var att göra en 3D-version av filmen. 3D-versionen är en ny presentation för en helt ny generation av biobesökare. Den tillåter dem att uppleva vad publiken upplevde för femton år sen, i vad som känns och ser ut som en helt ny film.
Vad säger de överlevandes familjer om "Titanic"?
- Jag tror att familjerna till de som var ombord ser "Titanic" som en stor homage till tragedin och alla de liv som gick förlorade. Vi försökte att göra den så autentisk som möjligt, utan att förlora den dramatiska historien. Jim lyckades att väva in våra påhittade karaktärer i ett av historiens mest kritiska ögonblick. När vi gjorde det, var vi så ärliga mot alla fakta från den natten som vi bara kunde.
Vad är hemligheten bakom en blockbuster som både publik och kritiker gillar?
- Det handlar mest om vad som funkar för publiken. Vi tänker inte på kritikerna när vi gör film, ta inte illa upp. Men vi känner att om vi lyckas att leverera den kvalitet vi vill, kommer även kritiker att ta till sig det. Och vad gillar publiken? Det är filmer med ett tema som är större än själva genren. Alltför ofta fokuserar folk på "vad är handlingen i filmen?" För mig är frågan snarare "Vad behandlar filmen?" Vad vill man att folk ska ta med sig när de lämnar biografen, vad ska de känna? Det är temat i filmen, Vad Jim gör så bra är att han har universiella teman i sina filmer, mot de mest extraordinära bakgrunder. De går genom språkbarriärer för att folk tar till sig dem på samma sätt tack vare teman i filmerna.
Du kommer tillbaka till den emotionella kärnan i filmerna. Vad var det som fick dig att börja jobba med film?
- Det började när jag själv satt i publiken, som barn. Det var en familjeritual, vi gick alltid på bio och jag älskade det. Då föddes idén om att jag ville jobba inom film. Jag tänkte inte just på att jag skulle bli producent, eller regissör. Jag studerade film i skolan med målet att få vilket jobb jag än kunde få. Jag började som en springpojke. "Spring och hämta det där!". Jag började på inspelningsplatser och kunde lära mig vad jag var intresserad av, vad jag var bra på. På den vägen är det. När folk frågar mig om filmskolor brukar jag säga: Se till att det inte är en skola som bara lär ut det tekniska. Gå till en skola där du får studera historia, läsa storslagen litteratur, fördjupa dig i filosofi och så vidare. Det är verktygen som vi verkligen använder oss av. Teknologin hjälper oss bara att förverkliga det.
Håller du kvar vid ritualen att ta med familjen på bio?
- Jag går gärna på bio, det är något jag och barnen alltid har gjort. De är äldre nu, 24 och 20 år gamla. Men vi försöker fortfarande att gå på bio ihop. Det handlar inte om tiden du spenderar i biomörkret. Det handlar om tiden du spenderar efteråt på att prata om filmen, och vad alla tyckte. Det gör vi alltid. Mina grabbar ser allt. Min ena son Jamie bryr sig inte om vilket språk filmen är i eller vilket ämne den behandlar, han älskar att se på film. Det är väldigt spännande.
Oroar du dig för biografernas framtid när allt fler köper hemmabio?
- Jag höll en presentation för inte så längesen, och började med att visa upp tre tidningsrubriker. Det stod: "Hemmaunderhållning tar död på industrin", "Dagens TV tar död på industrin"... Sen avslöjade jag vilka år de var från: 1956, 1973 och 1984. Filmindustrin är här för att stanna. Från tidernas begynnelse har folk sökt efter gemensamma upplevelser. Det är därför vi går på konserter, och det är därför folk gick och såg grekiska tragedier. För att få en upplevelse. Bioupplevelsen kommer alltid att finnas. Hemmabion och Bluray låter filmerna leva vidare. När man om fem år vill dela "Titanic" med någon - och det är en film man gärna delar med generationer och med vänner - kan man nu göra det hemma, nu till en aldrig tidigare skådad kvalitet. Det är det man vill som filmskapare. Jag kunde inte stå ut med att se en film på bio förr i tiden på en gammal och repig kopia, eller på VHS hemma hos någon med dålig TV. Så ska man inte se på film. Bluray försäkrar oss om att kvalitén är den rätta även i framtiden.
Hur pass igenkänd blir du i Hollywood? Kommer folk fram till dig och tackar för "Titanic"?
- Jag önskar att jag inte blev igenkänd. När man börjar en filmkarriär som producent tror man alltid att man kan förbli anonym. Sen får man ta emot en Oscar inför några hundra miljoner människor, sen ska man på pressturné för "Avatar" och man förlorar den anonymiteten. Jag går på gatan och folk säger "Grattis, mannen!" och jag undrar vem de pratar med, men det är ju mig! (skratt) Men jag brukar säga, du kan gratta mig när du har träffat mina barn. De är viktigare. Visst "Titanic" och "Avatar" är storslagna filmer men deras framgång är resultatet av hundratals människors arbete. Jim och jag förlitar oss på dem, och vi skulle inte kunna göra en film som "Avatar" utan en animatör eller en steadycam-kille... Alla dessa människor är en del av vad vi gör.
Hur funkar det för dig att vara både affärsman och konstnär?
- Både Jim och jag inser att vi jobbar i en industri. Men vi ser oss båda som konstnärer. Som konstnär vet man att ingen kommer att minnas en dålig film som kom in under sin budget. Vi har ett ansvar inte mot vår budget men mot vår publik. Vill man bryta ny mark och göra sådant som inte har gjorts förut... Ingen kan förutse vad det kommer att kosta att spela in en "Avatar" eller en "Titanic", för ingen har gjort det innan. Man får inte vara lättfärdig men heller inte kompromissa berättelsen. "Titanic" gick över budget, och här är en av anledningarna. Vi hade byggt skeppet men behövde få det att luta. Innan inspelning fick vi ett bud från en firma som skulle lösa det, för 700.000 dollar. När det var dags hade de höjt budet till 2 miljoner. De hade underskattat skeppets vikt. Det förstod vi, men vad hade vi för val? Vi hade kommit överens om en lutning på 3 grader och en på 6 grader. Vi nöjde oss sen med bara 6 grader, och sparade på så sätt 700.000 dollar. Vi gick fortfarande över budget men det var bättre än att inte göra det alls. Skulle vi bara luta kameran för att spara pengar, skulle vi kompromissa vår film. Vårt jobb är att hitta genvägar längs med vägen rent ekonomiskt, som inte kompromissar vår vision.
Hur ser du på att så många regissörer använder sig av 3D bara som en grej?
- Du ska få en liknelse. Den bästa liknelsen är stereoljud. När man först började använda 6-spårsljud i filmer, störde det filmen istället för att förbättra den. Hörde man ett ljud bakom sig i biografen så tappade man fokus. Det var inte förrän man lärde sig att använda stereoljud och få det att funka för publiken, som det började växa. 3D är fortfarande i ett väldigt tidigt skede. Man måste använda det, och lära sig av sina misstag. Jag tycker att Marty Scorsese använde sig av 3D väldigt väl. Ang Lee gör det väldigt väl när ni ser "Berättelsen om Pi", Baz Luhrmann också. Ju fler såna regissörer, desto fler bra exempel får vi på lyckad 3D. Många tror felaktigt att man har rätt att spendera mer pengar på en film om den görs i 3D. En dålig film kommer inte att bli bra med 3D. Och oftast är det studion, inte filmskaparen, som pushar för 3D. Beslutet måste komma från filmskaparen, för annars går de in i produktion och vet inte hur de ska använda det. De lägger in saker som ska hoppa ut ur skärmen, utan att förstå sig på konstformen. 3D ska ses, men inte märkas. När du ser filmen ska du glömma att den är i 3D. Jag beskriver det som att 3D ska vara fönstret in mot en värld, aldrig en värld som kommer ut genom ett fönster.
Det slår mig när jag ser om "Titanic" att 3D:n inte är så iögonfallande.
- Det var meningen, vi ville skapa djup. Även när du ser "Avatar" handlar allt om djupet på skärmen. När du låter något komma ut ur bild påminner du folk om att de är i sitt hem, eller på en biograf, och stör helhetskänslan. Och då har man just spenderat en kvart på att dra in folk i filmen. Stör aldrig upplevelsen.
Hur har finanskrisen påverkat teknologins framfart?
- Lyckligtvis inte så mycket. Jag tror att underhållning är en bra verklighetsflykt under lågkonjunktur. Nöjesbranschen som helhet har varit stark. Prisskillnaden mellan att ha och inte ha 3D i nya biografer är minimal. Fler och fler biografer blir digitala. Det finns ingen idag som bygger en ny biograf och ställer in en filmprojektor. Och bygger du en digital biograf är 3D ett billigt tillval.
Tror du att alla filmer görs i 3D i framtiden?
- Alla? Nej. 90 procent? Ja. Precis som "Schindler´s List" eller "Tjuren från Bronx" gjordes i svartvitt, kan det finnas kreativa anledningar till att använda sig av 2D. Vi sitter här idag och ser på varandra i 3D. Det börjar med våra datorskärmar, vare sig det är PC eller Mac, är det en fattigmansversion av 3D: fönster på fönster på fönster. Snart kommer skärmarna som ser ut som i science fiction-filmer där vi drar ut filer som en byrålåda, utan att ens behöva glasögon. Den teknologin finns redan idag. Sedan följer TV-skärmarna där hemma. Tänk på omställningen från svartvitt till färg: det hände inte över en natt. Färgfilmer gjordes redan på 1930-talet, men blev inte normen förrän på 1970-talet. Anledningen till att filmer gick över till färg var att TV-apparater gick över till färg. De kunde inte låta hemmamarknaden ha färg men släppa filmer utan färg. Det var då det hände. Samma sak kommer att hända nu. Varken film eller TV kommer att försvinna, de kommer att finnas där sida vid sida. Jag såg på OS i somras och kunde välja vilket event jag ville. Vad som är streamades kunde jag följa på min TV. Men när jag väljer underhållning där hemma vänder jag mig till Bluray-spelaren, på grund av den högre kvalitén. Vill jag se något snabbt så streamar jag eller laddar ner det. Men jag får inte den kvalitén som filmskaparna hade tänkt sig. Bluray är det enda som kan återskapa bioupplevelsen.
Hur ser du på trenden med alla reboots som kommer från Hollywood nuförtiden?
- När vi släpper våra filmer, som "Titanic", är det alltid Director's Cut. Vi behöver inte göra förbättringar. När man går och ser en film som blivit ändrad är det som leken "Where's Waldo?" - vilken scen är ny, är det den? Återigen, man förstör illusionen och upplevelsen. Jag vill bara njuta av filmen. Jag är purist.
Vilket är det alternativa slutet på Blurayutgåvan av "Titanic"?
- Skeppet sjunker fortfarande (skratt). Det handlar om gamla Rose, när hon går för att kasta iväg diamanten. Det finns en hel scen där Bill Paxtons karaktär, Brock Lovett, hindrar henne. De har en lång scen tillsammans där ute på däck. Hon lämnar över diamanten och han får hålla i den, han som letat efter den så länge. Men han lämnar tillbaka den till henne. Sen släpper hon den i havet mitt framför honom.
Jag måste fråga, dör gamla Rose i slutet?
- Är ditt glas halvfullt eller halvtomt? Folk har argumenterat för båda sidor, och ingen har rätt eller fel. Jag minns att någon sa en gång: "Jaha, hon dog." Min son, som då var mycket yngre, svarade "Inte alls! Jack sa att hon skulle dö som en gammal tant i sin egen säng. Det där är inte hennes egna säng, alltså är hon inte död". Det är definitivt öppet för tolkning.
"Titanic" släpps på Blu-ray i 3D och 2D-version onsdagen den 19:e september.
