Man vet aldrig vad man får när man sätter sig ner och pratar med spontant rolige Kjell Bergqvist, en av Sveriges mest flitiga skådespelare. Förutom "Flimmer" har han roller i Ulf Malmros "Mammas pojkar", Simon Sandquists "Dom skulle vilja vara som oss", Per Flys "Monica Z" och Mats Arehns "Bäst före".
Du spelar gärna de här lite mer udda karaktärerna, framför allt i Malmros filmer. Ber du om sådana roller eller är det Malmros själv som tycker att du är en bisarr typ?
- Både och faktiskt. Jag vet när vi gjorde "Rapport till himlen" så skulle jag spela präst. Jag pratade då med Malmros och ställde kravet att få spela en präst som svär och super, haha. Ibland är man med och påverkar, som i "Silvermannen", där jag var med i manusarbetet. Men med "Smala Sussie" och "Bröllopsfotografen", det är ju Uffes. Det fanns med i manuset, fast han hade mig i bakhuvudet när han skrev det.
Vad kan du säga om din karaktär i "Mammas pojkar"?
- Jag är en diffus sagokaraktär, kan man säga. Man undrar vad det är för märklig människa som dyker upp med ett sådant speciellt utseende, både klädmässigt och flintskallig och rakad. Jag rakade huvudet för första gången i mitt liv, det var ju spännande, hehe. Jag har sett filmen och den är makalöst skojig.
I "Flimmer" spelar du chefen man gärna skrattar åt, som publik, men som ingen skulle vilja ha i verkligheten. Vad har du själv för erfarenhet av jobbiga chefer, innan du blev skådis?
- Inga. Just den här fanns i manus och i vissa filmer improviserar man fram. Kanske inte framför kameran, men när man repeterar.
Är du en självgående skådespelare? Kör du ditt eget race eller lyder du blint vad regissören säger till dig?
- Jag är väldigt självgående. Det brukar alltid Uffe (Malmros) säga när de frågar varför han alltid har med mig i sina filmer. Men det är mitt jobb att förverkliga regissörens dröm, så jag lyssnar alltid på honom/henne. Fast det gäller att komma förberedd, för på inspelningsplatsen finns det inte så mycket utrymme till diskussioner. Jag kommer ihåg när jag jobbade med Hrafn Gunnlaugsson ("Korpen Flyger") och han hade bara jobbat med amatörer innan. Han ville att jag, Per Oscarsson och Kenneth Andersson skulle sitta på SVT:s kontor och repetera. Vi satt med manus och läste och så blev han förbannad och sa: "Ni måste för fan satsa lite mer energi och inlevelse". Jag sa bara: "Ledsen, jag kan inte sitta på en skrivbordsstol och leka häst. Ta hit hästen så kan vi snacka sedan." Ska man sitta och fejka att man sitter på en häst på en skrivbordsstol bakom ett skrivbord, det går inte.
Vad får dig att vilja jobba med Malmros gång på gång?
- Vi blev jättegoda kompisar när vi gjorde första filmen 1991. Man märkte att vi pratade samma språk och hade samma humor och kanske framför allt samma syn på livet. Sedan upplever jag mig själv som ambitiös innan inspelningarna, men man måste ha lite "skitsamma", det är ju bara film. Med Ulf vet man att det är alltid väldigt genomarbetat och han vet vad han vill. Det är alltid en fröjd att jobba med honom.
Vad är bäst att jobba med, en långfilmsdebutant eller med en erfaren regissör?
- Nja, det är svårt att svara på. För mig som har gjort närmare 150 filmer och TV-produktioner så är varje gång lite som första gången. Jag vet att jag har rutin och behöver inte grubbla på vilken sida kameran jag ska titta på eller vilket märke jag ska stå på. Det sitter i ryggmärgen nu. I början finns det mycket som tar energi från en som skådis. Det är nog detsamma för en regissör också. När kameran rullar tänker man inte så mycket på det som skådis vem man jobbar med. Så det spelar inte så stor roll om det är en erfaren regissör eller en ny.
Du har ju gjort filmer i många genrer, men vilka roller är roligast att göra?
- De är ju roliga på olika sätt. "Den bästa sommaren" var rolig att göra, den hade mycket humor. Uffe och jag kom överens om att vi skulle skita i att få folk och skratta, för det kunde vi. Sedan blev den rolig ändå.
Har du någon favoritreplik från dina filmer som du gärna använder till vardags?
- Kanske inte till vardags, men visst finns det några stycken. I "Ha ett underbart liv" så säger jag: "Tjena, mitt namn är Dick, det betyder kuken på engelska." Den har jag kläckt själv. I "Den bästa sommaren" fanns det en enda improviserad replik och det är den absolut sista repliken, när jag slänger ner snuten i diket och säger: "Jag ska begrava dig levande, din jävel!" I "Bröllopsfotografen" kör jag: "Jag ska trä fittan över huvudet på dig, kärringjävel." Den har jag också uppfunnit. Jag berättade den storyn för Uffe och då skrev han in det.
Kjell Bergqvist om 3 kommande filmer...
"Dom skulle vilja vara som oss"
- Jag spelar en korkad poliskonstapel. Björn Starrin från "Mammas pojkar" är med. Det är en lågbudget-film och handlar om några studenter som slarvar till det och så spelar vi några taffliga snutar.
"Monica Z "
- Jag spelar hennes pappa på 60-talet. Per Fly är en av de mest spännande regissörerna jag någonsin har jobbat med. Han har ett väldigt annorlunda sätt att jobba med skådespelare. Han har ett otroligt förtroende för skådisarna. Vi började inspelningen helt utan repetitioner. Det var bara att köra och han förutsatte att vi kunde våra läxor. Men normalt sitter man och drar lite text med regissören.
"Bäst före"
- Det är en komedi med allvarliga undertoner, som "Flimmer". Fast det här är en mer alldaglig film. Den handlar om tre gubbar som ska fira en tipsvinst och sticker iväg med Ålandsbåten, men det går inte riktigt som de har tänkt sig.
