Gudrun Schyman: "Jag hoppas fler går ut ur biosalongen med hopp i sitt hjärta"

Allting började med en intensiv valrörelse våren 2014, Helene Granqvist som är producent för filmen frågade Gudrun om det var någon som dokumenterade den historien som håller på att skrivas. När svaret blev nej, så tog Helene kontakt med Hampus Linder och tillsammans bestämde de sig för att det skulle bli en dokumentärfilm. Sen dess fick Hampus följa med Gudrun i hennes arbete och liv, både i Sverige och i Europa, mellan åren 2014 och 2018.

Vi fick chansen att prata med Gudrun och ställa några frågor om dokumentären, om förväntningar, om historien som skrivs, hur det har påverkat henne och om konsten att vara människa.

Kan du berätta lite om dokumentären, vad handlar den om?

 

– Jag tycker dokumentären handlar om hur det här ständiga arbetet pågår för att stärka kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter ser ut i praktiken. Jag tycker att filmen visar väldigt tydligt den långa historiska linjen från rösträttsrörelsen och fram över de reformer som har gjorts, och det arbetet som jag och feministiskt initiativ gör nu och hur man tänker sig att det arbetet kommer att fortsätta.

Så det har alltid varit ett självklart val att vara med på den här resan, du tvekade aldrig?

 

– Nej jag tvekade aldrig. Det spelar väl kanske en viss roll också att jag själv har jobbat med film och med dokumentärfilm eftersom mina barns pappa är dokumentärfilmare. Vi har jobbat ihop och gjort film ihop, bland annat om min första förlossning. Så jag är på inget sätt främmande för mediet. Utan tvärtom, jag tycker att dokumentärfilm har en alldeles otrolig viktig roll att spela.

 

 

 

– Ja, jag är ju väldigt nyfiken på hur människor ska uppfatta den här filmen naturligtvis. Jag hoppas ju att de ska se det jag ser och att de ska förstå att alla har den här kapaciteten att vara med och forma samhället. Det är det som ger demokratin liv och jag hoppas att fler går ut ur biosalongen med hopp i sitt hjärta.

Filmen handlar mycket om din karriär men också personliga händelser i ditt liv och privata samtal med din dotter. Hur känner du inför att en massa människor kommer att få se det?

 

– Jag har inga problem med det, jag har alltid varit väldigt öppen med min person. Allt från det att jag födde barn i den där filmen, sen har jag ju också skrivit om min alkoholism och jag har skrivit om mina erfarenheter om mäns våld tillsammans med andra kvinnor i en antologi. Så jag har ju en öppenhet som jag tycker är viktig, jag tror att det är väldigt bra när vi kan känna igen oss i varandra och känna igen oss i vad det är att vara människa. Jag tror att det ligger ett stort värde i det, också för att vi ska få syn på hur de här personliga erfarenheterna formar oss och hur vi också kan använda dem till att vara med och forma det samhälle som vi lever i.

 

 

 

– Det som jag tycker mycket om är ju att det är gjort överhuvudtaget, att det faktiskt finns där och att det finns samlat material. Men jag tycker om att historien blir skriven för det är så väldigt mycket av det som rör kvinnor och kvinnors rättigheter som aldrig får den historiska plats som det borde ha. Nu har den här processen, som också rör sig utanför landets gränser, fått en plats i historien. Det tycker jag är väldigt, väldigt roligt.

Så du är nöjd med slutresultatet?

 

– Ja, jag är väldigt nöjd. Jag kommer ju få se den för första gången ikväll på riktig bio så att säga. De visningar jag har sett hittills har ju varit i lite mindre omständigheter där jag inte har kunnat tillgodogöra mig allting riktigt fullt ut. Men det ska bli jättespännande.

Kan du berätta mer om namnet på filmen, ”Gudrun – Konsten att vara människa”?

 

– Jag ser det såhär, Gudrun är ju för att jag är Gudrun, när man pratar om mig så pratar man om Gudrun. Konsten att vara människa, det handlar om hur vi ska få ihop alla de här olika delarna i våra liv och hur vi ska komma över erfarenheter som har varit smärtsamma och hur vi ska ta oss fram i livet. Dagar när det är vackert väder och när det är dåligt väder. Det handlar om att vara människa och att kunna vara det fullt ut. Så jag tycker på det sättet att det är en bra titel.

 

 

 Hur tror du att dokumentären kommer påverka det kommande valet?

 

– Jag vet inte, uppriktigt sagt. Jag hoppas ju att fler ser det här som något som är större än det kommande valet. Jag ser filmen så själv, jag ser det som det här historiska dokumentet som förstår att skildra kampen för kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Att det har pågått länge, att det nu har tagit den här formen, att det kommer att fortsätta. Jag tycker att det här är större än valet i Sverige den 9 september.

Hur ser din framtid ut, kommer vi att få se mer av dig på bioduken?

 

– Haha, nej det tror jag inte. Eller man ska ju aldrig säga aldrig, men jag har inga planer på att byta karriär. Min framtid ser ut nu att jag kommer att ligga ute på valturné. Jag har startat den för två dagar sen och jag har 60 orter att besöka, sen kommer ju riksdagsarbetet. Så jag kommer att ha fullt upp.