Vilhelm Blomgrens stora debut är här

Vilhelm Blomgren är skådespelaren som du kommer se överallt i sommar. Efter en liten roll i SVT-dramat ”De dagar som blommorna blommar” gör han både filmdebut och sin första stora huvudroll i en serie.

Den 1 juli släpps ”Gösta”, HBO:s första svenska produktion med Lukas Moodysson som regissör. Där spelas den genomsnälle huvudpersonen av Vilhelm Blomgren. En dryg vecka senare, den 10 juli, landar ”Midsommar” på bio. I ”Hereditary”-regissören Ari Asters rysare gör han en av de stora svenska rollerna.

28-årige Vilhelm kommer från Gotland, och är bosatt i Stockholm där han stått på scen i flera år. Nu är det dags för den stora debuten framför kameran, i inte bara ett utan två omtalade och väldigt olika projekt.

Du dyker upp på tv i ”Gösta” och på bio i ”Midsommar” inom bara loppet av några veckor. Hur gick det här till?

- ”Gösta” kom lite som en chock för mig. Jag har främst gjort teater och musikal innan det här. När jag slutade scenskolan i Göteborg minns jag att jag skickade mail till olika castare. Det ska man ju göra när man slutat skolan. Jag skickade bland annat ett till Jeanette Klintberg som har castat ”Gösta”. Jag fick svar om att hon sparar mig i en pärm, som det brukar låta. Men 1,5 år senare fick jag ett sms från henne, och det ledde till en massa provfilmningar för ”Gösta”. Till slut lyckades jag kamma hem den här rollen. Men under ”Gösta”-inspelningen hörde hon av sig igen, för det var hon som gjorde den svenska casten till ”Midsommar”. På den vägen är det.

Det är väl en kul slump att allt släpps samtidigt?

- Ja, det var inte alls tanken. De skulle komma lite mer spritt, men nu blev det så. Det kom som en chock för bara några veckor sen, när de släppte datumet för ”Midsommar”. Det fick jag själv se först på Instagram.

Hur gick det till när du fick rollen i ”Gösta” hos Lukas Moodysson? Berätta om provfilmningen.

- Det första vi gjorde var ett BUP-samtal med mig som psykolog. Jag hörde av mig till en kompis som var precis som Gösta, en nyutexaminerad psykolog på barn- och ungdomspsyk. Det var precis rätt person att prata med. Vi pratade om hur man inleder ett samtal, och hur det går till. Hon arbetar inte nödvändigtvis på samma sätt som Gösta, för Gösta är ju väldigt… ja, känslostyrd kanske och i vissa fall en väldigt oprofessionell psykolog. Men väldigt bra ändå. Jag står ändå bakom mycket av hans handlingar.

 

 

- Därefter blev det provfilmningar med lite andra roller. Pappan, flickvännen, mamman och någon kollega… Det höll på länge. Jag repeterade på Stadsteatern samtidigt så jag sprang iväg på lunchen och provfilmade för ”Gösta”. För Lukas är det väldigt viktigt med rätt personkemi, vilket jag tyckte var väldigt bra. Även om man hittar någon som är skitbra, så är det inte givet att den personen får rollen. Det ska finnas en gruppdynamik, det är det viktigaste.

- Men var en väldigt bra inspelning. De där tre månaderna var en lycklig period i mitt liv.

Gösta framstår som så otroligt snäll, och sätter alltid andras behov före sina egna. Hur mycket av dig själv finns i honom? Fick du vara med och forma karaktären?

- När jag läste manus för första gången kände jag att det fanns massa likheter mellan oss två. Nu ska jag inte säga att jag själv är världens snällaste människa, för det är jag inte. Men jag försöker vara en snäll person. Och ibland på samma sätt som Gösta, i lite mer detaljer, som hur man lägger upp streckkoden på bandet så att det blir enkelt för expediten. Det är smågrejer som jag och Gösta gör likadant. Sen har jag verkligen gjort rollen som mig själv. Det var kanske min största insikt från den perioden, att det blir bäst om man spelar så lite teater som möjligt. Jag har verkligen försökt att inte spela teater alls. Det är mycket mina egna reaktioner som man ser. Det var så mycket improvisation också.

Det är väl lite så Lukas jobbar, att han vill hitta det naturliga?

- Verkligen, så är det. Det är därför vi som har rollerna har fått dem till slut. För att vi är mest lika den bilden av människor som han ser i de här karaktärerna.

 

 

Vi har bara sett några få avsnitt, vad mer kan du berätta om serien? Och finns det något budskap eller något du vill att tittarna ska ta med sig?

- Vi har inte alls pratat om budskap under inspelningen. Det är helt upp till tittaren. Det jag har sett när jag tittar på serien är snarare kanske en frågeställning. Hur länge kan godhet vara god innan den blir tvärtom? Inte ondhet, kanske, men… Hur god kan man vara egentligen? Gösta är ju jättegod. Han är en jättehärlig, snäll människa. Men hans godhet ställer ju till det för honom. Han sviker människor för att han prioriterar hela tiden att vara i nuet. Om han har ett löfte till någon, så kan han svika det för att hjälpa någon annan.

Samtidigt känns det som att vi kan behöva mer godhet i den här världen.

- Det tycker jag med, och det är därför jag verkligen står bakom Gösta! Det är jättebra att det finns människor som Gösta. Nu är han fiktiv, men jag tänker att det ändå finns såna som han. Man behöver även de som är lite extremt goda, för att väga upp all skit i världen. Det behövs en balans.

Det här är den första svenska originalserien från HBO. Tänkte ni på det? Kommer det med viss stolthet, eller ansvar?

- Jag vill påstå att det kändes mäktigt, helt klart. Det är för att jag tycker HBO producerar så himla mycket bra grejer. Och först och främst att Lukas Moodysson gör det, han har också producerat jäkligt bra grejer. Lukas och HBO - jag kände att det här kommer förhoppningsvis bli bra! Det har känts jätteroligt, jag gillar ju att serien kan ligga uppe länge också. På en tv-kanal ligger det inte lika länge. Här kan folk upptäcka serien om fem år.

 

 

”Midsommar” kommer också snart. Du har väl den största svenska rollen?

- Exakt, det är jag som är lite guiden åt amerikanerna, kan man säga. Det är på mitt initiativ som de kommer till Sverige. Jag är ute på min pilgrimsfärd, som är en del av livets fyra stadier när man är Hårgian. Var 90:e år är midsommar lite speciell i byn Hårga. Det händer lite andra saker än det brukar. Det är en once-in-a-lifetime-grej för alla. Ingen som lever i Hårga nu har någonsin upplevt det tidigare. Det är en stor händelse.

- Jag bjuder dem till Sverige för att det är midsommar, de är väldigt ovetande men väldigt intresserade av den här byn jag har pratat om. Sen kan vi väl säga att det inte blir som de tänkt sig, kanske.

Ja, det verkar spåra ur lite om man ser på trailern. Vad kan biopubliken vänta sig?

- Jag har inte sett filmen, jag har bara varit med under inspelningen. Men det är nog mer som Ari Aster sa, ”suspenderad skräck”. Det är lite obehagligt snarare än jumpscares. Och så är det sol, hela tiden. Det är inga mörka eller läskiga scener när man inte ser något. Det är ovanligt för en skräckfilm.

- Han sa själv att det är en feelgoodfilm för perversa. Eller ”Wizard of Oz for perverts”, det tyckte jag var ganska roligt sagt. Det är nog det tydligaste man kan förvänta sig (skratt).

De här Hårgianerna, är de skurkarna i historien eller är det ett missförstånd?

- Det har du nog inte missförstått, men de är nog människor som kanske har en annan syn på livet än vad vi har, och framför allt vad amerikanerna i filmen har.

 

 

Vad gillar du själv för film och serier? Eller hinner du överhuvudtaget se något eller har det varit fullt upp med inspelningar?

- Jo, jag hinner se grejer. Men nu när jag har ett barn hemma så det är främst det som minimerar mitt tittande. Nu ligger jag själv snart på HBO, men jag har kollat mycket på deras serier på senaste tiden. ”Chernobyl” och ”The Handmaid’s Tale” - den har jag precis upptäckt, fantastiskt bra!

- Något som pågår i mitt huvud hela tiden är ”The Office”. Jag tror att jag har sett amerikanska ”The Office” fem, sex gånger. Alla säsonger. Det blir inte bättre. Det är så bra! Ingenting kommer nånsin kunna mäta sig med det, tycker jag. Det är som ”Gösta” (skratt).

Du har också hunnit spela in ”Min pappa Marianne”. Har du några andra roller på gång?

- Den spelade vi in för en månad sen. Nu kommer jag ha fullt upp med ”Gösta” och ”Midsommar”, sen tänkte jag ta lite semester. Och ha is i magen, tänkte jag.

Jag kan tänka mig att de öppnar upp lite dörrar också.

- I bästa fall, ja.