TV-producenten Cheo Hodari Coker mötte Lucy Liu redan under inspelningen av polisserien "Southland". Nu får hon inleda andra säsongen av hans Marvel-serie "Luke Cage" som regissör. Jag träffade duon under Netflix pressdagar i Rom, för att prata musik, mångfald och hur länge superhjältegenren egentligen kan överleva.
"Luke Cage" bidrar till mer mångfald bland huvudrollerna i mainstream-media. Hur ser du på det?
Coker: Ser man på filmer och serier som "Black Panther" och "Black Lightning"... En framgång öppnar dörrarna för andra. Det är bra! Fler får chansen att berätta andra historier.
Kan superhjältegenren fortsätta för evigt?
Coker: Du vet, folk har inte ridit hästar och skjutit med vapen på evigheter, men fortfarande görs det westernfilmer... Jag har hört samma argument om hiphop sedan jag var liten. "Hiphop är nu femton år gammalt, är det fortfarande en grej?" Jag är 45 år nu. En del skivor jag minns har 20, 30 år på nacken. De låter lika bra nu som då. Jag tror att så länge folk brinner för övermänskliga förmågor, men framför allt kan berätta en bra historia - det är vad som definierar en genre. Det kommer alltid att finnas dåliga superhjältefilmer. Men det kommer också finnas de som är riktigt bra, de som kommer ge genren ny energi. Så nej, den här genren ska ingenstans, tror jag.
Marvels biofilmer och tv-serier har hittills hållits åtskilda. Tror du de kommer att blandas samman så småningom? Kan tv-hjältarna smyga in i filmerna?
Coker: Det är ett beslut som ligger ovanför min lönecheck. Men synergier är ett populärt ord nu. Marvel har gått från serietidningar till leksaker, till att bli en filmstudio och producera tv. Företaget är måna om sitt innehåll och känner till sitt värde. Allt är möjligt.
Musiken spelar en viktig roll i "Luke Cage", vad kan du säga om artisterna i säsong 2?
Coker: Vi har Rakim, Stephen Marley, Gary Clark Jr, Joi, Ghostface Killah... En otrolig massa artister som gör sitt bästa jobb och jag tror publiken kommer häpnas av deras uppträdanden. Samtidigt har vi någon som Rakim som skriver en låt speciellt för serien, precis som Method Man gjorde förra säsongen. Rakim är som hiphopens Terence Malick. Folk kommer bli som galna, tror jag. För mig är musiken alltid viktig. Och det gäller hela Harlem. Jag har alltid sagt att Harlem är både den svarta kulturens Washington och Las Vegas, för där finns politiker, gangsters och musiker på ett och samma ställe. Det är en verklighet jag vill att serien ska spegla.
"Luke Cage" bidrar till mer mångfald bland huvudrollerna i mainstream-media. Hur ser du på det?
Coker: Ser man på filmer och serier som "Black Panther" och "Black Lightning"... En framgång öppnar dörrarna för andra. Det är bra! Fler får chansen att berätta andra historier.
Kan superhjältegenren fortsätta för evigt?
Coker: Du vet, folk har inte ridit hästar och skjutit med vapen på evigheter, men fortfarande görs det westernfilmer... Jag har hört samma argument om hiphop sedan jag var liten. "Hiphop är nu femton år gammalt, är det fortfarande en grej?" Jag är 45 år nu. En del skivor jag minns har 20, 30 år på nacken. De låter lika bra nu som då. Jag tror att så länge folk brinner för övermänskliga förmågor, men framför allt kan berätta en bra historia - det är vad som definierar en genre. Det kommer alltid att finnas dåliga superhjältefilmer. Men det kommer också finnas de som är riktigt bra, de som kommer ge genren ny energi. Så nej, den här genren ska ingenstans, tror jag.
Marvels biofilmer och tv-serier har hittills hållits åtskilda. Tror du de kommer att blandas samman så småningom? Kan tv-hjältarna smyga in i filmerna?
Coker: Det är ett beslut som ligger ovanför min lönecheck. Men synergier är ett populärt ord nu. Marvel har gått från serietidningar till leksaker, till att bli en filmstudio och producera tv. Företaget är måna om sitt innehåll och känner till sitt värde. Allt är möjligt.
Musiken spelar en viktig roll i "Luke Cage", vad kan du säga om artisterna i säsong 2?
Coker: Vi har Rakim, Stephen Marley, Gary Clark Jr, Joi, Ghostface Killah... En otrolig massa artister som gör sitt bästa jobb och jag tror publiken kommer häpnas av deras uppträdanden. Samtidigt har vi någon som Rakim som skriver en låt speciellt för serien, precis som Method Man gjorde förra säsongen. Rakim är som hiphopens Terence Malick. Folk kommer bli som galna, tror jag. För mig är musiken alltid viktig. Och det gäller hela Harlem. Jag har alltid sagt att Harlem är både den svarta kulturens Washington och Las Vegas, för där finns politiker, gangsters och musiker på ett och samma ställe. Det är en verklighet jag vill att serien ska spegla.
Hur började er relation, Lucy? Och vad fick dig att vilja regissera ett avsnitt?
Liu: Vi träffades på inspelningen av "Southland" där Cheo var producent och jag kom in som gästskådespelare i säsong fyra. Jag blev spöad på första dagen, haha. Sedan ringde Cheo på Skype och hade några väldigt specifika frågor, om hur jag skulle ta mig an action och stunts. Vi verkade överens om hur vi skulle kunna jobba ihop. Då bad han mig komma in på "Luke Cage".
Coker: Det som gjorde "Southland" unik var hur den var filmad, med tre olika kameror. Vi filmade snabbt, som en dokumentär. En mardröm för produktionen, mag lärde mig lika mycket om att skriva för skådespelare, bland annat genom att se hur Lucy tog sig an ett manus. Hon ställde alltid frågor och var medveten om vad hennes motspelare gjorde i scenen. Allt det visade mig att hon skulle bli värdefull för "Luke Cage".
- Varför jag ställde alla dessa frågor till henne var för att se till att varje regissör kommer in med en passion för serien och för sitt hantverk. Lucy som regissör är noga förberedd, men låter sig också slappna av och låta saker hända. Det tog vi med oss från "Southland".
Varför valde du att bli regissör? Var det tufft?
Liu: Det var tufft. Jag fick kämpa för att få regissera ett avsnitt av "Elementary", för att flytta fram mina egna gränser. Jag ville bara prova det en gång, men jag blev erbjuden att komma tillbaka. Det är ju alltid trevligt. Så nu har jag gjort sex avsnitt. Är man väldigt involverad och nyfiken, så är regi ett naturligt steg att ta. Det handlar inte om kontroll, utan om att jobba mer intimt med teamet. För när man annars kommer till inspelningen som skådis är jobbet redan gjort. Man får aldrig diskutera med de andra om vad de tycker. Det är kreativt och roligt att lyfta på kulissen och se allt som händer backstage. Som regissör får man se hela mekanismen bakom. Det hindrar inte mig som skådespelare, det har faktiskt fått mig att växa - även som person.
När gör du din första långfilm?
Liu: Så snart jag får det. Jag har pratat med Netflix om det, de verkar öppna för idén och de skapar mycket innehåll. Jag skulle älska att göra det.
Är det lättare att regissera slagsmål när du själv har gjort det på film?
Liu: Jag förstod mig på koreografin. Jag visste när det behövde bli större, eller tajtas till, eller lägga till ett kast. Jag ville se mer kroppar mera ben, för kameran, mer energi i specifika stunder.
Coker: Lucy har ju spelat O-Ren Ishii (i "Kill Bill"), och var med i några av mina favorit-actionsekvenser genom tiderna. Jag litar på henne fullt ut.
Liu: Vi träffades på inspelningen av "Southland" där Cheo var producent och jag kom in som gästskådespelare i säsong fyra. Jag blev spöad på första dagen, haha. Sedan ringde Cheo på Skype och hade några väldigt specifika frågor, om hur jag skulle ta mig an action och stunts. Vi verkade överens om hur vi skulle kunna jobba ihop. Då bad han mig komma in på "Luke Cage".
Coker: Det som gjorde "Southland" unik var hur den var filmad, med tre olika kameror. Vi filmade snabbt, som en dokumentär. En mardröm för produktionen, mag lärde mig lika mycket om att skriva för skådespelare, bland annat genom att se hur Lucy tog sig an ett manus. Hon ställde alltid frågor och var medveten om vad hennes motspelare gjorde i scenen. Allt det visade mig att hon skulle bli värdefull för "Luke Cage".
- Varför jag ställde alla dessa frågor till henne var för att se till att varje regissör kommer in med en passion för serien och för sitt hantverk. Lucy som regissör är noga förberedd, men låter sig också slappna av och låta saker hända. Det tog vi med oss från "Southland".
Varför valde du att bli regissör? Var det tufft?
Liu: Det var tufft. Jag fick kämpa för att få regissera ett avsnitt av "Elementary", för att flytta fram mina egna gränser. Jag ville bara prova det en gång, men jag blev erbjuden att komma tillbaka. Det är ju alltid trevligt. Så nu har jag gjort sex avsnitt. Är man väldigt involverad och nyfiken, så är regi ett naturligt steg att ta. Det handlar inte om kontroll, utan om att jobba mer intimt med teamet. För när man annars kommer till inspelningen som skådis är jobbet redan gjort. Man får aldrig diskutera med de andra om vad de tycker. Det är kreativt och roligt att lyfta på kulissen och se allt som händer backstage. Som regissör får man se hela mekanismen bakom. Det hindrar inte mig som skådespelare, det har faktiskt fått mig att växa - även som person.
När gör du din första långfilm?
Liu: Så snart jag får det. Jag har pratat med Netflix om det, de verkar öppna för idén och de skapar mycket innehåll. Jag skulle älska att göra det.
Är det lättare att regissera slagsmål när du själv har gjort det på film?
Liu: Jag förstod mig på koreografin. Jag visste när det behövde bli större, eller tajtas till, eller lägga till ett kast. Jag ville se mer kroppar mera ben, för kameran, mer energi i specifika stunder.
Coker: Lucy har ju spelat O-Ren Ishii (i "Kill Bill"), och var med i några av mina favorit-actionsekvenser genom tiderna. Jag litar på henne fullt ut.
Kolla in en nysläppt featurette om musiken i säsong 2:
Andra säsongen av "Luke Cage" släpps på Netflix fredagen 22 juni.
