Reuter har även gjort filmroller i "7 Miljonärer" och "Svensson, Svensson - filmen" från 1997. MovieZine träffade Suzanne Reuter inför biopremiären av nya "Svensson, Svensson - I nöd och lust".
Hur svårt beslut var det att återvända som Lena igen?
- Det handlade om att läsa manus och när jag väl hade läst det gillade jag det. Sedan handlade det om vem fan som skulle regissera. När jag fick veta att Leif Lindblom skulle regissera då tackade jag ja. Det var samma sak för alla inblandade. Är det ett bra manus och en bra regissör då vill jag gärna göra det.
Vad gillar du med Lena Svensson?
- Jag har väldigt svårt att se speciella sidor hos henne, men Lena Svensson är en byggsten för att kunna nå en punch. Gustav är en ganska komplex person som är ganska oförändrad avsnitt för avsnitt, historia för historia. Han har sin bild av världen och det följer han, medan Lena är inte alls en helgjuten person. Hon kan vara på ett sätt i ett avsnitt och på ett annat i nästa avsnitt. För att det ska kunna handla om en punch kring Gustav. Hon är ingen karaktär som är på det och det sättet. Sedan kanske jag spelar så att det ser ut så. När jag gör "Svensson, Svensson" måste jag vara beredd på att hon kan vara annorlunda.
När du ska gestalta en rolig karaktär, hur förbereder du dig?
- Jag läser manuset flera gånger, det är den enda förberedelsen jag gör. Då händer det något i huvudet. Jag kanske ser vilken karaktär jag ska göra. När man sedan möter regissör och motspelare, det är då det händer. Så jag förbereder mig inte så mycket.
Vad skiljer den här filmen från TV-serien, och filmen ni gjorde år 1997?
- Det blir förändringar när vi lämnar Vivalla, bort från radhuset och ut bland folk. Vi kommer till ett pensionat där det bor andra och vi är inte så vana att se Svensson resa iväg någonstans. Vi har heller inte barnen omkring oss. Det är skillnaden och sedan har Lena tagit ställning, hon vill inte ha det så här längre. När Gustav skaffade parabol satt han bara framför fotbollen, så Lena kommer fram till att hon vill skiljas.
Vad tror du receptet är på ett lyckat äktenskap?
- Ingen aning. Men ömsesidig respekt/ihållande ömsesidig respekt tror jag är mycket viktigt. Ömsesidig respekt kan finnas i en början av en relation, sedan kan det nog hända att man tappar den eller skiter i den. Respekterar man varandra kan man också acceptera en massa saker och förstå många saker. Men ömsesidig respekt är mitt recept.
Vad är det som gör att vi älskar att skratta åt andras dumhet, i alla fall på film?
- Jag tror att för man ska kunna skratta måste man förstå vad det är. Det kan då innebära att man själv varit där en gång och att man faktiskt skrattar åt sig själv. När man ser det blir det roligt, man förstår innebörden. Sedan tror jag också att det kan vara en befrielse att inse att tack och lov är det inte jag. Det är ju komiskt med människor som gör dumma saker. Likaväl som det är komiskt när människor gör pretentiösa saker. Jag tycker det är komiskt med pretentiösa människor.
Kommer "Svensson, Svensson" tillbaks eller är det här det sista ni gör?
- Jag är bara skådespelare och inte inne i produktionen eller delaktig i skrivandet, så jag vet faktiskt inte hur de tänker. Men jag kan absolut tänka mig att det skulle kunna uppstå roliga situationer med Gustav och Lena på ålderdomshemmet med rullatorer eller utomlands i någon pensionärslägenhet. Men jag har inte hört någonting och ingen har sagt något, så det här kan kanske vara det sista.
Vad skulle krävas för Lorry att återförenas, exempelvis i en "Yrrol 2"?
- Det skulle bara krävas att Peter Dalle frågar mig.
Du låter rejält taggad!
- Åh mycket! Jag vet vad han kan. Jag skulle bara säga ja. Men Peter har så mycket att göra och han kommer snart ut med en egen film. Nej, jag har inte hört något. Jag tror dock att alla skådespelare står på tå. Vi skulle säga ja allihop!
Varför syns du så sällan på bioduken?
- Jag har spelat mer teater nuförtiden och att kombinera film med teater blir inga bra dagar. Det blir för mycket. Den inkomsten man kan ha månatligt är från teatern. Men jag har aldrig gjort så mycket film egentligen. Det har varit Peter Dalles filmer, "7 Miljonärer" och Tre Vänners produktioner. Jag hade också en pytteliten roll i "Solstorm". Jag är nog inte så efterfrågad i filmens värld, utan är nog mer efterfrågad i teater- och TV-världen.
Du är verkligen synonym och känd för din komiska talang och tajming. Är det helt enkelt medfött eller vad är hemligheten?
- Jag vet inte och det är inget jag har tränat på. Det är inget jag har bestämt att jag ska jobba på. Det är troligen något jag har samlat på mig sedan jag var liten. Jag har en förmåga att se det komiska i situationer. Jag märker ofta att människor har komiska sidor. Jag tyckte också det var roligt att härma saker när jag var liten. Man har förmågan som liten att se det komiska i vardagliga situationer. Jag såg väldigt mycket roligt i auktoriteter som exempelvis lärare.
De tidiga recensionerna av "Svensson, Svensson - I nöd och lust" har inte varit så vänliga - brukar du bry dig om vad recensenter skriver?
- Jag tror inte att en sådan här komedi faller recensenter på läppen eller personer som jobbar med film och ser mycket på film. Det skulle förvåna mig om någon skulle göra det. Det är så i det komiska facket att det är sällan recensenter skriver upp svensk film i den genren. Det får man räkna med. Jag har inga problem att läsa det, men vad jag kan känna är att humor är så olika från person till person. Man måste dock respektera att folk analyserar filmen, men vi själva tycker att det är en underbar humor. Vi har gjort vårt allra bästa och då är det inte så mycket mer att snacka om. Jag är övertygad om att publiken tycker att det är roligt. Alla som tycker om "Svensson, Svensson" tycker filmen är rolig.
