Yrrol - En kolossalt genomtänkt film 1994

”Men du lyssnar ju inte!” ”Men du hör ju inte!” De flesta födda på 1980-talet eller senare har växt upp med och tagit till sig Peter Dalles kultkomedi. Det var en - inte bara för en svensk rulle – välciterad film vars snabbt klassiska repliker ekade i såväl skolkorridorer som kontor. Trots att det mesta är vuxenhumor så växte sig ”Yrrol” snabbt till en familjefavorit i svenska hushåll.

Men så bygger den också på TV-programmet ”Lorry” med samma uppsättning skådespelare (mer tillfälliga aktriser från programmet som Lena Endre och Gunilla Röör har cameo-roller). Med fem av Sveriges roligaste skådespelare i huvudrollerna, Peter Dalle i registolen och manus av Dalle tillsammans med Jönssonligan-veteranen Rolf Börjlind kan det knappast misslyckas. Och det gjorde det inte.

För hur bespottad och ökänd genren sketchfilm må vara så tar man sig här proffsigt igenom den med tydliga karaktärer, bra tempo och stundtals briljanta idéer som lyser av igenkänningshumor och härlig absurditet. Temat är kommunikationsproblem och historien börjar och avslutas hos en grekisk filosof. Däremellan spelar våra stjärnor en rad olika roller i diverse situationer.

Nej, allt är inte roligt. Precis som i valfritt avsnitt av valfritt sketchprogram så varvas godbitar med scener som antingen sett bättre ut på pappret eller inte håller samma nivå som resten. (Jag har inte träffat många som uppskattar Stefan Sauks självbelåtna monologer.) Men när den är som bäst är den riktigt bra. Och till skillnad från andra gamla klassiker som lever mycket på sina rykten även om de inte åldrats lika väl så håller fortfarande de bästa ”Yrrol”-scenerna hög klass idag.

Precis som i en Gott & Blandat-påse så har de flesta en egen, personlig favorit. Det stela styrelsemötet som spånar på en födelsedagspresent, machokillarna som inte kan acceptera att deras fruar är bättre på teknik, eller ”Cosbylainen” – ”Cosby” på finska… Undertecknad får aldrig nog av restaurangsekvensen där Suzanne Reuters überbitchiga flygvärdinna får misshandlade, gravida väninnan Ulla Skoog att skämmas över sin miserabla tillvaro.

Reuter och Skoog är för övrigt de som lyfter filmen med sin lysande närvaro. Inget ont om de likvärdigt begåvade Dalle, Johan Ulveson och Claes Månsson (”om flickan själv får välja”) – men det är något fantastiskt i att se grymma komedienner som Skoog och särskilt Reuter bränna av rollfigurer och dialoger med sådan pondus. Speciellt med tanke på hur bortkastade/bortglömda de varit i svensk filmvärld senaste åren.

”Yrrol” må vara en ”kolossalt genomtänkt film” men är ändå ingen fullträff. Däremot är det en av de bästa filmerna baserad på ett TV-program, i synnerhet med sketcher, och som 90-talskomedi håller den fortfarande. Allt är kanske inte helt tillfredställande, men kom ihåg – ”så kan man göra… men det är inte rätt”.