Det är snart 20 år sedan James Cameron sjösatte ”Titanic”, filmvärldens då dyraste och mest ambitiösa filmprojekt - som också blev tidernas mest inkomstbringande film. Historien om Jack och Roses otursdrabbade kärleksresa har med åren fått många fans. Ett av dem är manusförfattaren Jen D’Angelo, som ser om filmen en gång om året med sina vänner.
D’Angelo, som till vardags skådespelar och skriver manus (känd från bland annat ”CollegeHumor Originals” och ”Workaholics”) tog sin kärlek till filmen ett steg längre, och har skrivit ett eget filmmanus som utspelar sig parallellt med James Camerons ”Titanic”.
Även om hon kallar det för ”ofilmbart” har manuset, döpt till ”James Cameron’s Titanic”, fått en hel del uppmärksamhet sedan det röstats fram av filmbranschen till The Black List: listan över de bästa ofilmade manusen i Hollywood. Vi har pratat med henne om var den galna idén kom från.
Vad handlar ditt manus om?
- Manuset är en komedi om en änka och tvåbarnsmor som reser till Amerika med sina två barn och sin vilda, festglada syster.
Ska det ses som en spin-off på ”Titanic”, en reboot eller vad föredrar du? Hur ska publiken förstå att det inte bara handlar om ännu en film i samma miljö?
- Jag skulle beskriva det som ett kärleksbrev till ”Titanic”, som är en av mina absoluta favoritfilmer. ”Titanic” är som åtta filmer i en - en brutal katastroffilm, en kärlekshistoria, ett kostymdrama, det finns också inslag av humor… Det är ett galet, tre timmar långt hopkok av historier och genrer, och jag ville bara ha lite kul med det. Min version av ”Titanic” är omöjlig att producera och kommer aldrig att spelas in, så jag har aldrig riktigt tänkt på vad publiken skulle tycka.
Din bakgrund är inom ståupp och komedi, det måste ha kommit till användning?
- O ja, manuset är komplett galet. Jag skriver vanligtvis tv-manus, men jag ville skriva ett filmmanus bara för att få in en fot i långfilmsvärlden. Jag ville skriva något galet och det blev det här.
Vad tror du att James Cameron skulle säga?
- Min förhoppning är att James Cameron ska se manuset på Black List, läsa det, och hata det.
Vad var utmaningarna när du skrev historien?
- Den största utmaningen var att det inte skulle kännas som en FunnyOrDie-sketch, utdragen till 110 sidor. Jag ville skriva något som genast stack ut från alla andra manus. En ofilmbar komedi som utspelar sig i, eller sida vid sida med, en av de dyraste filmerna någonsin skulle helt klart sticka ut. Men det fick inte bara bli ett långt skämt. Det måste stå på egna ben. Så även om jag fick in en del skämt om Titanic, och hur Jack egentligen är ett otäckt pervo, så följer mitt manus fortfarande sina originella karaktärer på deras egna resa.
Hur är responsen i Hollywood så här långt?
- Folk gillar det, och det är coolt. När jag skrev manuset så visste jag att det skulle skickas till folk som läser dussintals med manus varje vecka. Så jag ville hålla det riktigt kul genom att kasta in massor med skämt även i scenanvisningarna. Det har folk uppskattat. Men nu när jag har fått träffa en del folk tack vare Titanic-manuset är målet att skriva på min nästa långfilm, något som någon faktiskt kan filma.
Vad innebär det för dig att hamna på the Black List?
- Det är otroligt. Vi skickade ut manuset i maj, så det är häftigt att folk minns det än och röstade på det i december. Mitt mål med ”James Cameron’s Titanic” var bara att skriva något kul, och något som visade på hur jag kan skruva. Nu vet folk att jag kan skriva en komedi/katastroffilm. Visst är det extremt, att skriva något som jag visste aldrig skulle sälja. Men det finns säkert fler manus på listan, som man tänker sig är svåra att sälja, som började med att någon tänkte: ”Det här är en cool historia, det här vill jag skriva, låt oss se vad som händer.”
