Det är tisdag eftermiddag, Oscarsnomineringarna har precis släppts och jag har nöjet att träffa två glada, nominerade herrar på Grand Hotel i Stockholm. Ron Clements och John Musker, bioaktuella med animerade ”Vaiana”, hoppas inte på någon Oscarsvinst men är ändå lätt överraskade av sin nominering.
- Vi hörde just de goda nyheterna. Väldigt spännande! säger Musker.
- I år är två Disneyfilmer animerade, eftersom ”Zootropolis” kom samma år. Det var aldrig självklart att vi skulle bli nominerade. Det var ett bra år för animerad film, 26 filmer slogs om platserna. Vi tog inget för givet, men jag var säker på att ”Zootropolis” skulle bli nominerad, tillägger Clements.
Regiduon har jobbat under Disneys tak i mer än 30 år. ”Vaiana” är deras sjunde långfilm efter bland annat ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Herkules” och ”Prinsessan och grodan”.
Det verkar vanligt att animerade filmer har två regissörer. Varför är det så?
JM: De klassiska Disneyfilmerna hade ofta haft 3-4 regissörer som gjorde varsin sekvens. De hade förstås en stark producent i Walt Disney, och sen flera regissörer. Vi växte upp med de tidigaste filmerna, och sedan vi gjorde ”Den lilla sjöjungfrun” har vi skrivit manus och regisserat våra filmer ihop. Vi delar upp våra filmer i sekvenser, Ron regisserar vissa delar och jag andra. Vi samarbetar mycket längs vägen, det är skönt att kunna bolla idéer.
RC: Vårt första jobb som regissörer var ”Mästerdetektiven Basil Mus”. Den hade också ett par andra regissörer. Därefter skrev vi manus till ”Den lilla sjöjungfrun” ihop, så det föll sig naturligt att vi också skulle regissera den ihop.
Rom Clements och John Musker inspekterar bioaffischen. (Foto: Calle Anderson)
John Musker och Ron Clements känns nästan som ett gammalt gift par. De har arbetat sida vid sida halva sitt liv, och avslutar till och med varandras meningar.
JM: Vi har jobbat ihop i över trettio år. Jag brukar skämta om att jag har varit gift med min fru i 37 år, och jag har varit gift med honom i 30 år. Varje äktenskap har sina toppar och dalar. Vi bråkar och är osams ibland. Vi kan ha olika synsätt på saker och ting, men det hjälper i slutändan. Vi kompletterar varandra, jag kanske tänker på något som han inte har tänkt på…
RC: Vi är båda lika gamla, vi är båda från mellanvästra USA. Så vi har växt upp med samma influenser, filmer, tv-serier och serietidningar. Vi tänker väldigt lika.
Till skillnad från era tidigare filmer bygger inte ”Vaiana” på någon känd saga. Var kommer idén ifrån?
JM: För fem år sedan letade vi efter idéer till en ny film. Det började med världen som filmen utspelar sig i, inte så mycket karaktärerna eller handlingen. Jag blev riktigt tagen av Stillahavsöarna. Jag hade sett målningar som man bara ville hoppa in i och leva i. Det lockade mig till att läsa polynesisk mytologi som utspelar sig i den världen.
- Jag upptäckte en hel del sagor som kretsar kring Maui, som är en skojig halvgud som kunde förvandla sig till olika djur. Han var superstark, en superhjälte, och han hade en magisk fiskekrok, nästan som Thors hammare. På många av Stillahavsöarna finns legender om att han drog upp öarna ur havet med sin krok. ”Wow”, tänkte jag, ”vilken häftig karaktär!” Det hade inte gjorts på film vad jag visste.
John berättade idén för Ron, och tillsammans pitchade de idén till Disneychefen John Lasseter. Han gillade också miljön och karaktären Maui, men han tyckte att det behövdes mycket mera research. Det ledde regissörerna till en resa till Stillahavsöarna, där de fick uppleva den magiska miljön på nära håll.
JM: Det var ingen turistresa där vi satt vid stranden med en paraplydrink. Vi träffade arkeologer och antropologer, och lärde oss om hur det polynesiska folket var världens bästa sjöfarare för tusentals år sen. De såg havet som något levande, något som länkade människor samman istället för att hålla dem åtskilda. Allt det var nytt för oss.
Det var Ron Clements som utvecklade storyn vidare, och kläckte idén att sätta en 16-årig tjej i centrum. Så föddes Vaiana, en flicka som har äventyret i blodet.
RC: Hon lever i en värld där de inte längre reser. Det leder till en konflikt. En annan sak som vi upptäckte i vår research, var ett historiskt mysterium. Vi vet att det här folket emigrerade över Stilla havet för tre tusen år sen. Men när de nådde öarna Fiji, Samoa och Tonga, så slutade de med sina upptäckarresor. De bara stannade där. Ingen vet varför. Tusen år senare började allt igen.
- Det finns många teorier kring varför de slutade, men inget har skrivits ner. Så vi kom med vår egna teori. Filmen presenterar teorin om att de slutade på grund av en halvguds misstag, och började igen tack vare en sextonåring som inspireras av sina förfäder. Det var berättelsen som kom till oss tack vare resan vi gjorde.
Relationen mellan Vaiana och Maui blev hjärtat i filmen, berättar regissörerna. Hennes försök att dra med honom på det här uppdraget och rädda hennes värld för handlingen framåt, och skapar en rolig dynamik mellan två omaka karaktärer.
JC: Vi liknar det vid ”True Grit”, om hur en bestämd tjej måste övertyga en slags avdankad före detta hjälte om att hjälpa henne. Hon är driven och vill lyckas med sitt uppdrag medan han är skeptisk. Vi hade den löst i tankarna när vi skapade den här historien.
Finns det några andra filmer som har inspirerat er?
RC: En ganska okänd dokumentärfilm som inspirerade oss, som heter ”Maidentrip”. Den handlar om…
JM: …en holländsk tjej, bara tretton år gammal, som vill segla jorden runt ensam. Folk ville förstås stoppa henne men hon gjorde det ändå. Hon hade med sig en kamera i båten och filmade mycket av resan. Det var verkligen fascinerande.
RC: När vi var på öarna var de bekymrade över hur vissa filmer hade porträtterat dem som stereotyper. Vi frågade om vilken film som de kände hade varit respektfull, och förstod dem på rätt sätt. De gillade ”Whale Rider”, så även den blev en inspiration för oss.
Moana är inte bara en stark kvinnlig karaktär. Hon är självständig, hon behöver inte räddas av en man. Även om Maui finns där så är det för att stötta och guida henne. Blev det medvetet så?
JM: Det var kul att skapa en coming-of-age-berättelse som inte var en romans. Det var inte så att det var studions önskemål, vi ville bara göra något annorlunda mot vad vi hade gjort tidigare. Vi har gjort flera romantiska filmer. Kunde vi göra en känslosam film utan romantik? Ja, känslorna måste komma från hennes relationer med hennes folk, hennes mormor, och även med Maui som hon lyckas förändra. Det var häftigt att skapa en sådan badass-prinsessa, som är stark men feminin. Hon är filmens hjälte. Om hon inte lyckas så kommer världen att gå under.
RC: Mycket mer står på spel för henne jämfört med Disneys andra hjältinnor.
Många är förvirrade av titeln, filmen heter ”Moana” men blev till ”Vaiana” i Sverige… Vad hände?
RC: Vi är vana vid Moana, vilket var hennes ursprungliga namn. Det betyder ”hav” på många polynesiska språk. Men under arbetet med filmen insåg vi att i vissa delar av Europa fanns det rättighetsproblem, så vi kunde inte använda Moana. Så föddes Vaiana, som för övrigt betyder ”vatten”.
JM: Vi ville ha ett namn som fortfarande hade en koppling till havet, så Vaiana kändes väldigt passande. Det hade såklart varit enklast att ha samma namn över hela världen. Vi trodde att den bara skulle heta ”Moana”, men efter ett eller två år upptäckte vi att det inte gick att registrera det namnet överallt.
RC: Vi kunde antagligen ha döpt filmen till ”Vaiana” överallt, men vi var redan vana vid ”Moana” och vi gillade det. Vi föredrar det.
Vilka kreativa beslut behövde ni kämpa för att få igenom?
RC: Små saker och stora saker. När vi åkte till öarna såg vi grisar och tuppar överallt. Vi kände tidigt att vi ville ha med en gris och en tupp. Vi såg tuppen som lite av ett komiskt inslag. Vid något tillfälle kände studion att tuppen inte fungerade, och ville klippa bort den. Vi ville inte göra oss av med tuppen. John Lasseter ville inte göra sig av med tuppen, även om han övervägde det. Vi letade efter ett sätt att rädda tuppen.
- Vid den tiden var hans personlighet annorlunda. Han var mer grinig, nästan som Butter i ”Snövit”. Tills någon kom med idén: ”Tänk om vi sänker hans IQ, och gör honom så korkad som möjligt?” Vi provade det, vi gjorde honom korkad och tack vare det lyckades vi rädda tuppen. Det blev roligare, och det hjälper faktiskt berättelsen eftersom han skapar fler hinder för Vaiana.
- En annan idé som kom ut våra resor var att göra havet till en levande karaktär. Det är lite som mattan i ”Aladdin”, havet talar inte, det har inget ansikte, men man förstår vad det tänker och känner. Chris Williams, en av våra medregissörer som också gjorde ”Big Hero 6”, ritade upp storyboards till scenen då lilla baby-Vaiana möter havet för första gången. Man märker hur de bondar och hur en relation skapas. Det gillade vi väldigt mycket. Det var det allra första som animerades för filmen, som ett test för att se hur vi kunde skapa ett levande hav.
- Men av många olika anledningar så fick den scenen inte plats i filmen. Vi tyckte verkligen om den scenen, vi hatade att behöva klippa bort den. Till slut föll allt på plats och vi kunde, som tur var, sätta in scenen i filmen igen.
Och skämtet om att twittra, fanns det några tvivel inför det?
JM: Den repliken skulle från början inte vara med i filmen. Det fanns en annan replik, som handlade om att hitta på nya språk, som visade sig vara lite stötande. Så Jared Bush, en av våra författare, kom på repliken om att twittra. Det är den mest moderna referensen i hela filmen, förmodligen. Men vi gillade den och vi behöll den. Det var inte svårare än att publiken fick avgöra. Vi hade en tidig förhandsvisning i Arizona, och många skrattade högt åt den repliken. Så den fick vara kvar.
RC: En annan sådan otidsenlig replik är när Vaiana förnekar att hon är en prinsessa. Maui svarar: ”Om du bär klänning och har ett djur som sidekick, då är du en prinsessa.” Den skrevs också av Jared Bush. Men repliken är tematiskt viktig, för att Vaiana gillar inte att bli definierad av andra. Det är en del av hennes karaktär, att inte bli satt i ett fack. Ingen ska säga att ”du är en Disney-prinsessa!” Därför var det väldigt roligt.
Ser ni själva Vaiana som en Disney-prinsessa?
RC: Hon är ju dotter till hövdingen… Så tekniskt sett är hon en prinsessa. Men hon är mycket mer än så. Hon säger att man inte får definiera henne så, för att hon är mycket mer.
"Vaiana" får svensk biopremiär på fredag.
