Tror du folk blir paranoida när de får se en film om världens undergång?
Jag vet inte, kanske. Jag tror att många redan är besatta av de här profetiorna. Det finns en stor fascination för sådant. Jag minns hur jag blev fast när jag läste om Nostradamus. Det är rätt flippat. Oavsett om man tror på det eller inte, är det onekligen en kittlande tanke. Och är du fostrad som katolik finns det också i ditt medvetande.
Läste du om Mayaindianerna när du var ung?
Dem hörde jag talas om senare, men man hör liknande saker i alla religioner.
Det är sällan man ser dig i en storfilm. Varför valde du den här?
Den valde mig. Jag var bara hemma och fick ett samtal om att Roland ville ha med mig. Jag träffade honom om den här storfilmen, läste manuset och såg att den var överraskande på många sätt och välskriven. Den var inte den typiska katastroffilmen, utan mycket annorlunda mot vad jag hade föreställt mig. Så det blev ett lätt beslut.
På vilket sätt överraskade den dig?
Genom nästan halva manuset hände inget stort förutom k
araktärsutveckling. Killen jag spelar är författare som blir lämnad av sin fru för att han fokuserar för mycket på sitt jobb. De har två barn ihop, men nu är hon ihop med en läkare, så man sugs in i det här familjedramat. Sen har vi Chiwetel Ejiofor som forskaren vars team upptäcker att något händer med solen, något som världens ledare förberett sig på men som de trodde skulle ske mycket senare. Mycket utspelas i maktens korridorer, vad ska man göra? Vilka hinner man rädda? Jag tyckte det var betydligt mer spännande än någon slags actionfilm. Allt är väldigt mänskligt. Det handlar om en familj som försöker överleva medan världen runt omkring dem kollapsar.
Finns det någon koppling mellan boken som din karaktär skriver på, och filmens handling?
Boken är en sci-fi-historia med titeln "Farewell Atlantis", som behandlar samma ämnen som de gör i filmen.
Har arbetet med "2012" gjort dig sugen på fler stora blockbusters?
Egentligen inte, men jag är glad att jag gjorde det. Roland väljer inte de klassiska actionskådespelarna. Roland väljer skådespelare han gillar, och det anmärkningsvärda med hans manus är alla mänskliga historier. Sida efter sida, och sedan en liten rad i stil med "Rom jämnas med marken". Jag var nyfiken på hela processen, hur filmar man något så enormt? Var ställer man kameran? Kommer vi få tid över för skådespeleri? Men det fick vi. Roland var väldigt fokuserad på den här enkla familjen trots allt det otroliga som hände runt omkring dem.
Ett av filmens moraliska dilemman är om allmänheten ska få reda på katastrofen som väntar. Vad är din åsikt?
Jag strävar alltid efter sanningen. Med andra ord, ja. Skulle de inte ha rätten att veta, och bestämma vad de vill göra av sina sista dagar? Jag tror att det vore det rätta.
Kommer du att planera in semester för år 2013, eller är du orolig att profetiorna kan vara sanna?
Nej, jag tror inte att världen kommer gå under. Men vi kanske blir mer medvetna år 2012. Jag tror det blir den stora förändringen. Eller, vem vet? (skratt) Fast jag hoppas självklart inte på det.
Om du fick rädda ett favoritband, vilket skulle det bli?
Det är en mycket bra fråga. Jag skulle säga Bob Dylan. Jag skulle ta med honom på båten. Han skulle få komma med på mitt rymdskepp.
Fick du föreslå musik för filmen?
Jag fick dem att ta med Nitty Gritty Dirt Bands "The Circle Will Be Unbroken" i filmen. Den passade så bra in.
Om du visste att du skulle dö, och att någon annan skulle bli räddad, vilket är det bästa rådet du skulle ge den personen?
Ta med solkräm? Jag vet inte. (skratt) Ät nyttigt i den nya världen, banta och träna.
Vilka saker skulle du inte vara ledsen over att förlora?
Jag skulle gärna förstöra några av nyhetsstationerna - jag skulle spränga dem. Och reality-tv, fast jag tittar så sällan på det, men av det lilla jag sett skulle jag gärna spränga dem. Några filmstudios - men inte Sony. Independent Spirit Award Shows, och andra filmgalor, jag skulle spränga filmgalorna.
Även om du vann en Oscar?
Ja, spräng den. (skratt). Helt klart. En bra fråga. Men också CNN, varje gång en kändis dör skulle jag spränga dem och låta bygga upp nyhetskanalen på nytt, så att vi slapp se på Michael Jackson-nyheter tre veckor i sträck när det pågår två krig. Fox News också, kommentar överflödig.
Hur utmanande var filmen rent fysiskt för dig?
Det var egentligen en trevlig inspelning, vi hade så många underbara proffs med oss så det var lugnt för mig. Att filma under vatten var intensivt, och ibland blev man trött på att göra om samma stunts 15, 16, 17 gånger. Man måste låta alla veta sina begränsningar, för det blir inte kul om jag sträcker något och inte kan gå alls imorgon. Man får förhandla med dom. Så är det nog med alla actionfilmer, för de vill få med alla vinklar - men min stackars kropp klarar inte hur mycket som helst!
"2012" är en storslagen bioupplevelse, men du har gjort många mindre filmer genom din karriär som har haft stor inverkan på folk. Söker du en balans?
Förhoppningsvis har jag gjort några filmer som fått folk att vilja läsa bokförlagan, som fått folk att känna sig mindre ensamma, eller nåt - berättelser och filmer hjälper folk, och några har varit vänliga nog att tala om det för mig. Det finns de som uppskattat dem.
Är det viktigt för dig?
Det känns bra, ja. Det känns bra att det finns folk som gillar det jag gör.
Vad är det mest otäcka du gjort i ditt liv?
Att vara med om en skottlossning, vilket har hänt mig några gånger. Det är läskigt. Jag har sett folk skjuta på varandra i förorter.
Kände du till Rolands Emmerichs filmer sedan innan?
Den senaste jag såg var "Patrioten" med Mel Gibson och Heath Ledger. Riktigt, riktigt bra.
Inga av hans katastroffilmer?
Jag hade inte sett "The Day After Tomorrow"...
Vad ska du göra efter den här storslagna upplevelsen?
Ingenting. Jag har just blivit klar med några grejer och är utan jobb, men det känns bra. Jag ska troligen promota mina kommande filmer ett tag. Och sedan letar jag efter nästa stora grej - men jag har inget inbokat just nu.
