Bara 27 år gammal har Jennifer Lawrence redan fyra Oscarsnomineringar - och en vinst - bakom sig. Hon varvar pkostade blockbusters med intima indie-filmer, men inget har kunnat förbereda henne på huvudrollen i ”Mother!”: ”det tuffaste jag någonsin gjort” berättar skådespelerskan.
MovieZines Alexander Dunerfors träffade Jennifer Lawrence i New York för att prata om Darren Aronofskys obehagliga mästerverk, utmanande roller, religion och skvaller.
”Mother!” är inte en lätt film att se. Man blir väldigt obekväm.
- Det är väldigt ovanligt att man gör en film där det kan ses som en komplimang: ”Den gjorde mig obekväm” (skratt).
Det var målet, eller hur? Hur var det för dig att spela in så obekväma scener?
- Filmen var kul att spela in. Det var min tuffaste inspelning, och jag har aldrig satt så höga krav på mig som nu. Även innan de emotionella scenerna… Jag hade aldrig gjort en sådan karaktär. Det är olikt mig att vara så sårbar och from. Det blev en utmaning. Jag skapade en helt ny karaktär som inte liknar mig alls.
- En scen förstörde mig verkligen. Jag har aldrig gjort något så mörkt, och vill aldrig göra det igen. Det vore inte värt det. Jag vill inte avslöja vilken, men om du sett filmen så vet du vilken.
Det här viktorianska huset representerar på sätt och vis vår planet. Berätta om det.
- Jag såg huset och min karaktär som en organism. Huset representerar världen, och början och slutet på universum. Alla vi är med och misshandlar denna stackars planet. Där finns det inga gränser. Det var en del av poängen, att låta hela huset representera hela planeten. Om något händer i ett land långt borta så bryr vi oss inte lika mycket, men om någon bränner ett cigaretthål i din matta så blir du arg. Vi behöver påminnas om att det här är allas vårt hem, som vi måste se efter.
MovieZines Alexander Dunerfors träffade Jennifer Lawrence i New York för att prata om Darren Aronofskys obehagliga mästerverk, utmanande roller, religion och skvaller.
”Mother!” är inte en lätt film att se. Man blir väldigt obekväm.
- Det är väldigt ovanligt att man gör en film där det kan ses som en komplimang: ”Den gjorde mig obekväm” (skratt).
Det var målet, eller hur? Hur var det för dig att spela in så obekväma scener?
- Filmen var kul att spela in. Det var min tuffaste inspelning, och jag har aldrig satt så höga krav på mig som nu. Även innan de emotionella scenerna… Jag hade aldrig gjort en sådan karaktär. Det är olikt mig att vara så sårbar och from. Det blev en utmaning. Jag skapade en helt ny karaktär som inte liknar mig alls.
- En scen förstörde mig verkligen. Jag har aldrig gjort något så mörkt, och vill aldrig göra det igen. Det vore inte värt det. Jag vill inte avslöja vilken, men om du sett filmen så vet du vilken.
Det här viktorianska huset representerar på sätt och vis vår planet. Berätta om det.
- Jag såg huset och min karaktär som en organism. Huset representerar världen, och början och slutet på universum. Alla vi är med och misshandlar denna stackars planet. Där finns det inga gränser. Det var en del av poängen, att låta hela huset representera hela planeten. Om något händer i ett land långt borta så bryr vi oss inte lika mycket, men om någon bränner ett cigaretthål i din matta så blir du arg. Vi behöver påminnas om att det här är allas vårt hem, som vi måste se efter.
Berätta om dina scener med Michelle Pfeiffer. Vi har inte sett henne på sistone. Hon spelar en fascinerande karaktär.
- Att jobba med henne var fantastiskt, hon är otrolig. Hon var så galet begåvad att hon verkligen förvånade mig. Ingen tagning var tråkig. Hon gjorde något nytt varje gång. Den här världen känns verkligen som skapad för henne, det här är hennes bästa roll enligt mig.
Det är något särskilt i era blickar mot varandra, det behövs inga repliker.
- Vissa blickar hon gav mig var som - ouff! - ett slag i magen. Hon är så bra!
Hur ser du på relationen mellan din karaktär och Javier Bardem? Kan du relatera till henne?
- Jag känner inte att jag måste relatera till varje karaktär. Man måste förstå dem, och känna empati. Men jag skulle aldrig känna igen mig i deras relation. Jag kan inte se mig själv stå åt sidan, se upp till någon, eller låta dem ta min värdighet… Eller laga mat åt dem (skratt). Att jobba med Javier var otroligt. Darren är modig som skildrar skaparen, eller Gud, på det här sättet. Javier spelar rollen ödmjuk och jordnära. Man kan förstå varför jag älskar honom. Det hade inte funkat med någon annan i rollen, man skulle tycka att han var en skit.
- Att jobba med henne var fantastiskt, hon är otrolig. Hon var så galet begåvad att hon verkligen förvånade mig. Ingen tagning var tråkig. Hon gjorde något nytt varje gång. Den här världen känns verkligen som skapad för henne, det här är hennes bästa roll enligt mig.
Det är något särskilt i era blickar mot varandra, det behövs inga repliker.
- Vissa blickar hon gav mig var som - ouff! - ett slag i magen. Hon är så bra!
Hur ser du på relationen mellan din karaktär och Javier Bardem? Kan du relatera till henne?
- Jag känner inte att jag måste relatera till varje karaktär. Man måste förstå dem, och känna empati. Men jag skulle aldrig känna igen mig i deras relation. Jag kan inte se mig själv stå åt sidan, se upp till någon, eller låta dem ta min värdighet… Eller laga mat åt dem (skratt). Att jobba med Javier var otroligt. Darren är modig som skildrar skaparen, eller Gud, på det här sättet. Javier spelar rollen ödmjuk och jordnära. Man kan förstå varför jag älskar honom. Det hade inte funkat med någon annan i rollen, man skulle tycka att han var en skit.
Tror du på Gud?
- Jag är ingen religiös person. Jag gillar inte ordet ateist heller. Jag bär mitt korssmycke för det är väldigt vackert. Jag önskar jag kunde bära det mer i filmen. Vi skildrar skapelsen av en religion, hur folk behöver något större som leder dem. Min teori är att jag faktiskt inte vet, vad som finns där ute eller varför vi är här. Ingen av oss har några svar.
Dina känslor framför kameran verkar komma så lätt. Men blir du ofta emotionell utanför jobbet? När grät du senast?
- På jobbet måste jag gå hela vägen, och tappa kontrollen. I mitt verkliga liv vill jag behålla kontrollen. Om något gör mig upprörd vill jag tänka över nästa steg. Det sista som verkligen gjorde mig stressad var när alla trodde att jag hade sagt att Donald Trump bär ansvaret för orkaner. Jag bara: ”Va?” Att bli så misstolkad är inte kul.
Folk lägger orden i din mun?
- Det kommer med kändisskapet. Jag läser till exempel aldrig skvallertidningar. Jag har inte läst en enda sak om mig som har varit sann. När man ser en nyhetssajt som gör det, när Fox News publicerar en total fabrikation som en nyhet, det är hemskt. Man vet ju hur många som ser det och tror på det. Men så fort det hände, visste jag ju att jag inte hade sagt det, och kunde lugna ner mig. Jag funderade över mitt nästa steg istället för att älta det. Det är något jag har blivit bättre på med åren. Men visst gråter jag ibland också.
- Jag är ingen religiös person. Jag gillar inte ordet ateist heller. Jag bär mitt korssmycke för det är väldigt vackert. Jag önskar jag kunde bära det mer i filmen. Vi skildrar skapelsen av en religion, hur folk behöver något större som leder dem. Min teori är att jag faktiskt inte vet, vad som finns där ute eller varför vi är här. Ingen av oss har några svar.
Dina känslor framför kameran verkar komma så lätt. Men blir du ofta emotionell utanför jobbet? När grät du senast?
- På jobbet måste jag gå hela vägen, och tappa kontrollen. I mitt verkliga liv vill jag behålla kontrollen. Om något gör mig upprörd vill jag tänka över nästa steg. Det sista som verkligen gjorde mig stressad var när alla trodde att jag hade sagt att Donald Trump bär ansvaret för orkaner. Jag bara: ”Va?” Att bli så misstolkad är inte kul.
Folk lägger orden i din mun?
- Det kommer med kändisskapet. Jag läser till exempel aldrig skvallertidningar. Jag har inte läst en enda sak om mig som har varit sann. När man ser en nyhetssajt som gör det, när Fox News publicerar en total fabrikation som en nyhet, det är hemskt. Man vet ju hur många som ser det och tror på det. Men så fort det hände, visste jag ju att jag inte hade sagt det, och kunde lugna ner mig. Jag funderade över mitt nästa steg istället för att älta det. Det är något jag har blivit bättre på med åren. Men visst gråter jag ibland också.
Hur var det att spela in ”Mother!” i kronologisk ordning?
- Varje gång man får spela in en film i kronologisk ordning är det som en gåva. Det kommer med sina egna utmaningar, men det är härligt att kunna röra sig framåt tillsammans med karaktären. Det är ett organiskt sätt att berätta historien på.
Tror du att det var viktigt för den här filmen?
- Ja, vi var tvungna med tanke på huset. Huset förändras under filmens gång så vi hade inget val, av praktiska skäl.
Hur reagerade du när du läste manuset för första gången? Förstod du genast din karaktär, och vad filmen handlade om?
- Jag förstod allt, då han hade förklarat för mig vilka metaforer han ville jobba med. Jag såg verkligen fram emot det. Det kändes helt unikt och storslaget. Så när jag läste manuset tyckte jag att historien var fantastisk. Mot slutet blev jag överväldigad, ”händer det här verkligen?” Inget liknande har gjorts förut. Det verkade för riskfyllt för alla. Men jag insåg att det var precis den känslan Darren ville åstadkomma, det var hela poängen. Det är varför filmen är ett mästerverk.
Vad tycker du om Darren som filmskapare? Har du en favoritfilm?
- Kanske ”The Wrestler”…? Bara för att jag inte vill säga ”Black Swan”, alla älskar ”Black Swan”. Jag tycker att han är begåvad, verkligen kreativ, han är unik och så modig! Han backar inte undan för något. Och han följer sina instinkter.
Skulle du vilja jobba med honom igen?
- Gärna det. Jag hade jättekul. Om han kommer med ännu en grym och originell idé, så vore det väldigt spännande.
Du har mött några fantastiska personer i din karriär. Vem skulle du helst vilja träffa om du fick välja fritt?
- Det är politiskt, så jag vill helst inte säga det… (skratt) Elvis, kanske? Jag har aldrig träffat en sittande president. Jag har aldrig träffat en före detta president, eller någon som vill bli president.
Så Obama eler Trump?
- En av dem mycket hellre framför den andre.
Din IMDb-sida säger just nu att du är ”den bäst betalda och mäktigaste skådespelerskan i världen”.
- Skådespelerskan, just det. Det är klart annorlunda mot att vara en skådespelare. Det känns stort. Det är häftigt att jobba med något som lönar sig. Det är trevligt, det är som när man jobbar hårt och chefen ger en beröm. Det kommer ändras någon dag, såklart…
Känner du att du har makt?
- Nej. Inte särskilt! (skratt)
- Det är politiskt, så jag vill helst inte säga det… (skratt) Elvis, kanske? Jag har aldrig träffat en sittande president. Jag har aldrig träffat en före detta president, eller någon som vill bli president.
Så Obama eler Trump?
- En av dem mycket hellre framför den andre.
Din IMDb-sida säger just nu att du är ”den bäst betalda och mäktigaste skådespelerskan i världen”.
- Skådespelerskan, just det. Det är klart annorlunda mot att vara en skådespelare. Det känns stort. Det är häftigt att jobba med något som lönar sig. Det är trevligt, det är som när man jobbar hårt och chefen ger en beröm. Det kommer ändras någon dag, såklart…
Känner du att du har makt?
- Nej. Inte särskilt! (skratt)
Var det lätt att kliva in i rollen som spion i ”Red Sparrow” efter en så krävande roll i ”Mother!”?
- Å nej. I den filmen pratar jag med en rysk dialekt, det fanns ingenting enkelt med det.
Är du bra på dialekter?
- Jag vet inte, vi får väl se! (skratt) Jag jobbade med en dialektcoach, och jag spelar också en ballerina. Jag var hungrig hela tiden. Det var tufft. Men det var en annan slags utmaning.
Letar du efter en utmaning i varje roll?
- Självklart! Om jag kan göra en film med stängda ögon skulle jag inte känna någon tillfredsställelse. Så ja, jag letar alltid efter nya utmaningar. Det är viktigare för mig att jobba med bra regissörer än med en historia som jag bryr mig om. Men ja, en utmaning är en bonus.
- Å nej. I den filmen pratar jag med en rysk dialekt, det fanns ingenting enkelt med det.
Är du bra på dialekter?
- Jag vet inte, vi får väl se! (skratt) Jag jobbade med en dialektcoach, och jag spelar också en ballerina. Jag var hungrig hela tiden. Det var tufft. Men det var en annan slags utmaning.
Letar du efter en utmaning i varje roll?
- Självklart! Om jag kan göra en film med stängda ögon skulle jag inte känna någon tillfredsställelse. Så ja, jag letar alltid efter nya utmaningar. Det är viktigare för mig att jobba med bra regissörer än med en historia som jag bryr mig om. Men ja, en utmaning är en bonus.
"Mother!" fick biopremiär i fredags.
