Imorgoon är det biopremiär för "Breaking Surface", en snygg svensk dykthriller som påminner om amerikanska nagelbitarna "The Shallows" och "47 Meters Down - minus hajen.
Publiken får följa med två halvsystrar på en dyktur som tar en oväntad och farlig vändning. Efter ett stenras fastnar en av systrarna på botten, och en kamp mot klockan tar sin början.
Jag träffade filmens regissör Joachim Hedén för att höra mer om arbetet bakom "Breaking Surface", och hur svårt det egentligen är att göra genrefilm i Sverige.
Kul att se något så här ambitiöst i en svensk film, det är vi inte bortskämda med.
- Nej... Jag kan inte säga mycket om svensk film i stora drag. Men om den här filmen bidrar till lite genrebreddning, så har vi förhoppningsvis gjort nånting bra. En av de stora anledningarna till att vi ville göra filmen, och att det tidigt fanns så mycket välvilja runt projektet, är att det är en film som gör sig på bio. Den är tacksam att se på stor duk med stort ljud och andra människor i salongen.
Det var 4,5 år sen som du fick idén. Hur började det?
- Från första början gick jag och malde på en idé om två bergsklättrare, som var halvvägs upp på ett berg och förlorade sin utrustning. Men det fanns liksom ingen klocka som tickade i den situationen. Så en dag kom vår producent in på kontoret och utbrast: "Jag önskar någon kunde komma på en spännande film under vattnet med dykare!" Och då tänkte jag, om de där två bergsklättrarna var dykare istället...? Helt plötsligt fanns det ett spänningsmoment med luften som tar slut, djupet och kylan. Där föddes idén till "Breaking Surface".
Publiken får följa med två halvsystrar på en dyktur som tar en oväntad och farlig vändning. Efter ett stenras fastnar en av systrarna på botten, och en kamp mot klockan tar sin början.
Jag träffade filmens regissör Joachim Hedén för att höra mer om arbetet bakom "Breaking Surface", och hur svårt det egentligen är att göra genrefilm i Sverige.
Kul att se något så här ambitiöst i en svensk film, det är vi inte bortskämda med.
- Nej... Jag kan inte säga mycket om svensk film i stora drag. Men om den här filmen bidrar till lite genrebreddning, så har vi förhoppningsvis gjort nånting bra. En av de stora anledningarna till att vi ville göra filmen, och att det tidigt fanns så mycket välvilja runt projektet, är att det är en film som gör sig på bio. Den är tacksam att se på stor duk med stort ljud och andra människor i salongen.
Det var 4,5 år sen som du fick idén. Hur började det?
- Från första början gick jag och malde på en idé om två bergsklättrare, som var halvvägs upp på ett berg och förlorade sin utrustning. Men det fanns liksom ingen klocka som tickade i den situationen. Så en dag kom vår producent in på kontoret och utbrast: "Jag önskar någon kunde komma på en spännande film under vattnet med dykare!" Och då tänkte jag, om de där två bergsklättrarna var dykare istället...? Helt plötsligt fanns det ett spänningsmoment med luften som tar slut, djupet och kylan. Där föddes idén till "Breaking Surface".
Joachim Hedén står för manus och regi. (Foto: Calle Anderson)
- Sen insåg vi tidigt att det skulle bli en dyr och komplex produktion. Det är en svensk-belgisk-norsk samproduktion, och det är nog enda sättet det hade gått att göra den här filmen. Alla tre länder har verkligen bidragit med helt olika resurser som inte finns någon annanstans i världen.
Hur svårt är det egentligen få en thriller finansierad i Sverige?
- Det är främst min producent som har gjort ett hästjobb med att sy ihop den här paneuropeiska finansieringen. Det har varit komplext. Men samtidigt har det funnits en stor välvilja. Det finns en hunger för genren, och för den här berättelsen. Det är aldrig lätt att finansiera en film... men det har gått bra. Vi fick en liten slant från Svenska filminstitutet, de kom in sent i processen. Men den stora delen kommer utanför konsulentsystemet.
Var det alltid självklart med två kvinnor i huvudrollerna?
- Ja. Och det är ingen kalkyl som ligger bakom det, det var bara så historien kom till mig. De här klättrarna som jag beskrev, de var könlösa när jag funderade på den idén. Men när de blev dykare så blev de av någon anledning kvinnor - och systrar. Jag har själv inga syskon, men däremot har jag två barn. Den här syskonrelationen som finns här i botten är något jag är nyfiken på, snarare än något jag bygger på mina egna erfarenheter.
Och hur mycket kunde du själv om dykning?
- Många tror att jag har dykt skitmycket! Men det har jag inte. Jag har ett grundläggande dykcertifikat. Jag har dykt lite grann, tillräckligt för att veta vad som är upp och ner, och att det kan vara lite läskigt ibland. Men jag är inte alls någon expert. Även fast arenan för den här filmen är dykning, så är det i grund och botten en överlevnadsthriller - iallafall enligt mig. Det här är inte en film bara för dyknördar.
Hur svårt är det egentligen få en thriller finansierad i Sverige?
- Det är främst min producent som har gjort ett hästjobb med att sy ihop den här paneuropeiska finansieringen. Det har varit komplext. Men samtidigt har det funnits en stor välvilja. Det finns en hunger för genren, och för den här berättelsen. Det är aldrig lätt att finansiera en film... men det har gått bra. Vi fick en liten slant från Svenska filminstitutet, de kom in sent i processen. Men den stora delen kommer utanför konsulentsystemet.
Var det alltid självklart med två kvinnor i huvudrollerna?
- Ja. Och det är ingen kalkyl som ligger bakom det, det var bara så historien kom till mig. De här klättrarna som jag beskrev, de var könlösa när jag funderade på den idén. Men när de blev dykare så blev de av någon anledning kvinnor - och systrar. Jag har själv inga syskon, men däremot har jag två barn. Den här syskonrelationen som finns här i botten är något jag är nyfiken på, snarare än något jag bygger på mina egna erfarenheter.
Och hur mycket kunde du själv om dykning?
- Många tror att jag har dykt skitmycket! Men det har jag inte. Jag har ett grundläggande dykcertifikat. Jag har dykt lite grann, tillräckligt för att veta vad som är upp och ner, och att det kan vara lite läskigt ibland. Men jag är inte alls någon expert. Även fast arenan för den här filmen är dykning, så är det i grund och botten en överlevnadsthriller - iallafall enligt mig. Det här är inte en film bara för dyknördar.
Moa Gammel Ginsburg och Madeleine Martin har huvudrollerna.
Det görs ju inte mycket sånt här, avskalade thrillers som hittar spänning i en begränsad miljö. Vilka filmer såg du som inspiration?
- Det är visserligen en helt annan situation, men vi tittade på hur "Gravity" med Sandra Bullock var uppbyggd. Det är begränsad tid, det är otroligt klart vem som vill vad, så "Gravity" var lite av vår referenspunkt i berättandet. Rent visuellt - det finns en film som heter "The Grey", som också är en överlevnadshistoria, där Liam Neeson jagas av vargar. Den blev en visuell referens för det som sker ovan vatten.
- Under vattnet, som ju är halva filmen, där fick vi bygga vår egen referenspunkt. Jag är glad att vi vågade gå så pass mörkt som vi gjort. Hade man inte vågat gå hela vägen, så tror jag det hade tagit bort lite av nerven i bildspråket.
De flesta är nog som jag som inte har koll på alla detaljer kring dykning. Har ni tillåtit er att "fuska" lite grann, eller ville du vara noga med att allting ska stämma?
- Jag vill inte säga fuska, men vi har tagit oss lite friheter. Det är ju trots allt, förhoppningsvis, en underhållande och spännande film och inte en dykinstruktion. Samtidigt har vi faktakollat den här historien med dykexperter. Feedbacken från dem var att vissa saker är väl på marginalen, men det är inget helt orealistiskt scenario. Vissa friheter måste man ta sig för att kunna berätta mer effektivt.
Så inga dykare kommer att rasa i tidningarna?
- Jo! Det kommer säkert finnas någon dykare som klagar på att "den slangen kan inte sitta i det hålet", eller något.... (skratt) Men det bjussar vi på.
- Det är visserligen en helt annan situation, men vi tittade på hur "Gravity" med Sandra Bullock var uppbyggd. Det är begränsad tid, det är otroligt klart vem som vill vad, så "Gravity" var lite av vår referenspunkt i berättandet. Rent visuellt - det finns en film som heter "The Grey", som också är en överlevnadshistoria, där Liam Neeson jagas av vargar. Den blev en visuell referens för det som sker ovan vatten.
- Under vattnet, som ju är halva filmen, där fick vi bygga vår egen referenspunkt. Jag är glad att vi vågade gå så pass mörkt som vi gjort. Hade man inte vågat gå hela vägen, så tror jag det hade tagit bort lite av nerven i bildspråket.
De flesta är nog som jag som inte har koll på alla detaljer kring dykning. Har ni tillåtit er att "fuska" lite grann, eller ville du vara noga med att allting ska stämma?
- Jag vill inte säga fuska, men vi har tagit oss lite friheter. Det är ju trots allt, förhoppningsvis, en underhållande och spännande film och inte en dykinstruktion. Samtidigt har vi faktakollat den här historien med dykexperter. Feedbacken från dem var att vissa saker är väl på marginalen, men det är inget helt orealistiskt scenario. Vissa friheter måste man ta sig för att kunna berätta mer effektivt.
Så inga dykare kommer att rasa i tidningarna?
- Jo! Det kommer säkert finnas någon dykare som klagar på att "den slangen kan inte sitta i det hålet", eller något.... (skratt) Men det bjussar vi på.
Jag pratade med Moa (Gammel Ginsburg) om att vi i Sverige är svältfödda på genrefilm. Varför är thrillergenren så outforskad här?
- Jag känner inte att jag är den som ska tala för svensk filmbransch på något sätt. Men det är förvånande att det inte kommer fler såna filmer. När vi gjorde vår resa med den här, och pitchade och finansierade, så kände vi att det fanns en väldigt stor hunger efter den här genren och berättelsen, hos institut och distributörer och skådespelare. Alla var jäkligt sugna och hungriga på den här filmen. Därför är det lite förvånande att det inte gjorts fler filmer av den här typen.
- Sen har det varit en komplex produktion. Det är inte en film man drar ur hatten på kort tid och med enkla medel. Det tar längre tid med ett sånt här projekt. Den här filmen kostade 36 miljoner. Det är en redig slant, men med tanke på vad vi har gjort känns det ändå ganska blygsamt. Jag tycker nog att vi har satt de flesta av de där miljonerna på duken.
Slutligen, din film "10 000 timmar" ska få en amerikansk remake. Vad vet du?
- Ja, ett amerikanskt bolag har köpt en option på det. De försöker få till det projektet. Om det händer eller inte, det står skrivet i stjärnorna.
- Jag känner inte att jag är den som ska tala för svensk filmbransch på något sätt. Men det är förvånande att det inte kommer fler såna filmer. När vi gjorde vår resa med den här, och pitchade och finansierade, så kände vi att det fanns en väldigt stor hunger efter den här genren och berättelsen, hos institut och distributörer och skådespelare. Alla var jäkligt sugna och hungriga på den här filmen. Därför är det lite förvånande att det inte gjorts fler filmer av den här typen.
- Sen har det varit en komplex produktion. Det är inte en film man drar ur hatten på kort tid och med enkla medel. Det tar längre tid med ett sånt här projekt. Den här filmen kostade 36 miljoner. Det är en redig slant, men med tanke på vad vi har gjort känns det ändå ganska blygsamt. Jag tycker nog att vi har satt de flesta av de där miljonerna på duken.
Slutligen, din film "10 000 timmar" ska få en amerikansk remake. Vad vet du?
- Ja, ett amerikanskt bolag har köpt en option på det. De försöker få till det projektet. Om det händer eller inte, det står skrivet i stjärnorna.
"Breaking Surface" släpps på bio den 14 februari.
