Skådespelerskan Moa Gammel Ginsburg är dubbelt bioaktuell nu i februari. Dels tar hon sig vatten över huvudet i djupdykarthrillern ”Breaking Surface”, och dels provar hon på en helt annan roll - som filmregissör. Med nya Lassemaja-äventyret står Moa för första gången bakom kameran, och det blir antagligen inte den sista.
Vi träffade henne för en pratstund om Steven Spielberg-referenser, hennes kontrollbehov, kommande skräckplaner och vad som är felet med film-Sverige idag.
Hur kommer det sig att du ville regissera långfilm?
- Jag hade regisserat tre uppsättningar på radion innan. Jag har känt att jag vill vara ansvarig för hela visionen, det kan vara frustrerande som skådespelare att inte få vara med mer och påverka hur filmen blir.
Vi träffade henne för en pratstund om Steven Spielberg-referenser, hennes kontrollbehov, kommande skräckplaner och vad som är felet med film-Sverige idag.
Hur kommer det sig att du ville regissera långfilm?
- Jag hade regisserat tre uppsättningar på radion innan. Jag har känt att jag vill vara ansvarig för hela visionen, det kan vara frustrerande som skådespelare att inte få vara med mer och påverka hur filmen blir.
Varför just "LasseMajas detektivbyrå" - var det något du själv sökte eller hittade produktionen dig?
- De hittade mig. Jag tyckte det var en utmaning att göra något eget, och något kvalitativt, av något väldigt brett och kommersiellt i en redan etablerad värld. Jag har kontaktat kreatörer från arthouse-vörden, så det blir en krock mellan konstnärligt höga ambitioner och det där breda kommersiella konceptet. Det var väldigt roligt att försöka göra en film som är både och. Jag tror man ser att det är extremt höga ambitioner i den här.
Även de tidigare LasseMaja-filmerna var kreativa på sitt sätt, men ni skapar en helt egen värld?
- Jag ville att det skulle kännas tidlöst och klassiskt. Och att den här världen vi byggde utgick ifrån verkliga miljöer, men så finns det något förhöjt i de miljöerna. Något magiskt-realistiskt. En kombination av Astrid Lindgren-filmatiseringarna från 1970-talet, som var guldåldern för svensk barnfilm, korsat med lite Harry Potter-magi. Det var visionen. Jag tror alla som var med tyckte det var kul att ta i och göra något eget.
- Och det är lite mer betoning på äventyr den här gången. Jag älskar ju Spielberg, så vi har med en homage till Spielberg. Den är nog lite absurdistisk också, man kan se lite Fellini, lite Roy Andersson… en salig blandning.
- De hittade mig. Jag tyckte det var en utmaning att göra något eget, och något kvalitativt, av något väldigt brett och kommersiellt i en redan etablerad värld. Jag har kontaktat kreatörer från arthouse-vörden, så det blir en krock mellan konstnärligt höga ambitioner och det där breda kommersiella konceptet. Det var väldigt roligt att försöka göra en film som är både och. Jag tror man ser att det är extremt höga ambitioner i den här.
Även de tidigare LasseMaja-filmerna var kreativa på sitt sätt, men ni skapar en helt egen värld?
- Jag ville att det skulle kännas tidlöst och klassiskt. Och att den här världen vi byggde utgick ifrån verkliga miljöer, men så finns det något förhöjt i de miljöerna. Något magiskt-realistiskt. En kombination av Astrid Lindgren-filmatiseringarna från 1970-talet, som var guldåldern för svensk barnfilm, korsat med lite Harry Potter-magi. Det var visionen. Jag tror alla som var med tyckte det var kul att ta i och göra något eget.
- Och det är lite mer betoning på äventyr den här gången. Jag älskar ju Spielberg, så vi har med en homage till Spielberg. Den är nog lite absurdistisk också, man kan se lite Fellini, lite Roy Andersson… en salig blandning.
Sen är du med i ”Breaking Surface” som är en rätt osvensk thriller. Hur var den inspelningen för dig?
- Den var väldigt intensiv och krävande. Varenda dag var tuff. Vanligtvis på en inspelning är det en dag som är jobbig och resten är okej, här var det tvärtom. Det är tufft att filma i vatten. För allt går mycket långsammare, det är farligt att dyka, och det är mycket att tänka på vad gäller säkerhet. Man får inte få panik. Speciellt när man ska hålla på och ta av sig masken på tio meters djup. Nä, det var väldigt tufft.
Det märks. Och det blev en väldigt spännande film.
- Ja, förhoppningsvis känner man hur jävla jobbigt det var att spela in! Jag sa det till Jocke, regissören, att det är lite som när Leonardo DiCaprio kryper in i det där hästliket i ”The Revenant”. Det här är min ”Revenant”-film! Inga jämförelser i övrigt, men jag tror det var lika jobbigt att göra den här filmen, med tanke på hur mycket man frös…
- Men det är väldigt modigt av Joachim (Hedén) att våga göra en genrefilm i Sverige. Jag tror vi är svältfödda. Det är mycket dramer och diskbänksrealism. Jag tror man kan göra drama fast inom en ram av en genre. Jag skulle önska mycket mer genre inom svensk film! Jag är riktigt sugen på att göra skräck härnäst, en riktigt bra skräckfilm.
Vad beror det på, tror du, att det görs så lite svensk genrefilm?
- Jag ville inte sitta och dissa svenska filmbranschen, men jag tycker att man ibland har inställningen att det är ”good enough”. Men vi kan inte ha den ambitionsnivån när vi tävlar mot fucking ”Star Wars”. Vi måste erbjuda människor ett alternativ. Det finns hur mycket Netflixserier som helst. Om du filmar något som ser ut som vilken tv-serie som helst, då har du inget att locka publik med till bion.
- Vi måste bli mycket modigare på att göra stora visuella muskelfilmer med kvalitet. Att hitta det där som både är kommersiellt men också konstnärligt. Hur gör vi det? Hur höjer vi ambitionsnivån?
- Den var väldigt intensiv och krävande. Varenda dag var tuff. Vanligtvis på en inspelning är det en dag som är jobbig och resten är okej, här var det tvärtom. Det är tufft att filma i vatten. För allt går mycket långsammare, det är farligt att dyka, och det är mycket att tänka på vad gäller säkerhet. Man får inte få panik. Speciellt när man ska hålla på och ta av sig masken på tio meters djup. Nä, det var väldigt tufft.
Det märks. Och det blev en väldigt spännande film.
- Ja, förhoppningsvis känner man hur jävla jobbigt det var att spela in! Jag sa det till Jocke, regissören, att det är lite som när Leonardo DiCaprio kryper in i det där hästliket i ”The Revenant”. Det här är min ”Revenant”-film! Inga jämförelser i övrigt, men jag tror det var lika jobbigt att göra den här filmen, med tanke på hur mycket man frös…
- Men det är väldigt modigt av Joachim (Hedén) att våga göra en genrefilm i Sverige. Jag tror vi är svältfödda. Det är mycket dramer och diskbänksrealism. Jag tror man kan göra drama fast inom en ram av en genre. Jag skulle önska mycket mer genre inom svensk film! Jag är riktigt sugen på att göra skräck härnäst, en riktigt bra skräckfilm.
Vad beror det på, tror du, att det görs så lite svensk genrefilm?
- Jag ville inte sitta och dissa svenska filmbranschen, men jag tycker att man ibland har inställningen att det är ”good enough”. Men vi kan inte ha den ambitionsnivån när vi tävlar mot fucking ”Star Wars”. Vi måste erbjuda människor ett alternativ. Det finns hur mycket Netflixserier som helst. Om du filmar något som ser ut som vilken tv-serie som helst, då har du inget att locka publik med till bion.
- Vi måste bli mycket modigare på att göra stora visuella muskelfilmer med kvalitet. Att hitta det där som både är kommersiellt men också konstnärligt. Hur gör vi det? Hur höjer vi ambitionsnivån?
- Vi har också ett stort problem idag med att vi inte har tillräckligt med utbildade teammedlemmar. TV-serier som suger upp alla begåvningar. Team jobbar så hårt idag att de går in i väggen, vilket också är ett jätteproblem.
Vad kan "Breaking Surface" locka publiken med?
- Man har aldrig sett en dykfilm i ismiljö. Det är alltid i Karibien, det är nån haj, det är en tjej i bikini (skratt). Vad coolt att göra en grej i ismiljö som vi inte har sett innan! Jag hoppas att den öppnar dörrarna för mer. Och att folk har öppet sinne, även de som inte gillar thrillers. För mig är en bra film en bra film, oavsett vilken genre det är.
Och du bär på en skräckidé, sa du?
- Jag har en bucket list. Jag älskar regissörer som Ang Lee, som inte behöver sätta en stämpel på allt de gör. Jag skulle älska att göra en film i varje genre innan man dör. En skräck, en musikal, ett drama, en barnfilm. Och nu har jag gjort en barnfilm! Nu ska jag bara beta av de andra grejerna, haha.
Vad kan "Breaking Surface" locka publiken med?
- Man har aldrig sett en dykfilm i ismiljö. Det är alltid i Karibien, det är nån haj, det är en tjej i bikini (skratt). Vad coolt att göra en grej i ismiljö som vi inte har sett innan! Jag hoppas att den öppnar dörrarna för mer. Och att folk har öppet sinne, även de som inte gillar thrillers. För mig är en bra film en bra film, oavsett vilken genre det är.
Och du bär på en skräckidé, sa du?
- Jag har en bucket list. Jag älskar regissörer som Ang Lee, som inte behöver sätta en stämpel på allt de gör. Jag skulle älska att göra en film i varje genre innan man dör. En skräck, en musikal, ett drama, en barnfilm. Och nu har jag gjort en barnfilm! Nu ska jag bara beta av de andra grejerna, haha.
"LasseMajas detektivbyrå: Tågrånarens hemlighet" går nu på bio. "Breaking Surface" får premiär 14 februari.
