Den som väntar på något gott har nu äntligen väntat klart. Författaren Anders de la Mottes bok "Slutet på sommaren" har slutligen letat sig ut som tv-serie hos SkyShowtime. En gång i tiden var ju tanken att serien skulle ha landat hos Viaplay, men det händer grejer i streamingvärlden och nu blev det alltså premiär på ett annat ställe.
Men det enda som spelar någon roll är ju huruvida det är värt att lägga sin tid på serien eller inte. Och baserat på vår recension av Fredrik Adolvsson, så råder det ingen tvekan om den saken. Efter att ha fått tjuvkika på hela serien själv så kan jag inte göra annat än att hålla med.
"Slutet på sommaren" får en speciell känsla inom den svenska crime noir-genren tack vare att mestadels av handlingen spenderas i en liten skånsk ort ute på landsbygden. Faktumet att det inte är en polis i någon kalla fall-grupp eller någon större konspiration som driver handlingen framåt, utan en syster (spelad av alltid lika duktiga Julia Ragnarsson) som allt mer desperat försöker gå till botten med vad som verkligen hände med hennes bror. Det gör också sitt.
Inför premiären fick MovieZine chansen att snacka lite med den populära "Slutet på sommaren"-författaren Anders de la Motte, vars bok serien alltså bygger på, samt huvudrollsinnehavaren Julia Ragnarsson. Hur är det egentligen att få sin bok adapterad av någon annan? Vad var det som lockade mest med huvudkaraktären Vera? Och vilka filmer får man inte missa att se under julhelgen?
"Dialekten är en viktig markör i berättelsen"
Anders de la Motte och Julia Ragnarsson under intervjun med MovieZine.
Hur är det att få se sin bok komma till liv på det här sättet? Är det som att någon annan försöker uppfostra ditt barn åt dig?
Anders: Jag brukar alltid citera min kollega Viveca Sten här, för hon brukar säga just det att "boken, det är mitt barn men en tv-serie är som ett barnbarn". Jag bryr mig mycket och är mycket engagerad och stolt över mitt barnbarn, men det är ändå någon annan som är förälder till det.
- För så är det ju absolut. Sedan har ju jag fått vara med på ett litet hörn här och vara lite bollplank till manusförfattarna, där vi kunnat diskutera en del. Jag är ju exekutiv producent, vilket betyder att man får sitt namn med två gånger i början - haha! Men jag är glad över att ha fått vara med och har lärt mig mycket av det också.
- Men jag har aldrig varit sådär att "det måste vara exakt som det är i boken", utan det viktiga var ju att vi var överens om att grundberättelsen och stämningen var rätt. Sedan hade jag några grejer där jag till exempel ville att alla som skulle prata skånska faktiskt pratade skånska och så där. För dialekten är en viktig markör i berättelsen.
- Och där vi ser hur Vera byter sin dialekt när hon kommer till Stockholm, för där är hon någon annan. Men när man kommer hem, blir alltid skånskan större. Ju närmare jag kommer mina föräldrar. Och det var vi verkligen överens om, att det var en del av kärnan. Sedan har man delvis berättat historien på ett annorlunda sätt - men det följer ändå boken rätt nära.
"En anledning till att leva"
Julia Ragnarsson som Vera i "Slutet på sommaren".
Hur bra koll hade du på Vera innan du tackade ja till rollen? Vad var det som lockade dig mest?
Julia: Jag hade inte läst Anders böcker men visst ju vem han var och att han skrev väldigt populära böcker. Och jag var då på Malta och filmade med Jens Jonsson [seriens regissör] och så började han berätta lite om att han höll på att förbereda det här projektet och nämnde karaktären Vera. Så frågade jag honom vem som skulle spela henne och han svarade "jag vet inte, vill du göra det?". Och jag sade ju ja direkt!
- Så först trodde jag ju att han bara skojade, men så frågade han om jag ville läsa igenom manus. Vilket jag givetvis ville och så tyckte jag att det var superspännande. Särskilt den här karaktären, vilken utmaning! En så otroligt komplex rollkaraktär. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning som jag fick sätta tänderna i det här.
Snacka om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle då!
Julia: Ja, det kan man verkligen säga. På en båt utanför Malta i Medelhavet!
Du nämner att hon är en komplex karaktär, men hur skulle du beskriva Vera lite mer detaljerat?
Julia: En person som har väldigt djupa, men förträngda, trauman. Någon som snarare har valt att fly och lägga locket på än snarare än att kanske tagit tillfället i akt under sina terapistudier. För vanligtvis där så tänker jag väl att man bearbeta sig själv ganska hårt, men det känns som att hon är ganska ofärdigt på det planet.
- Utan istället snarare projicerar sitt egna läkande på andra. Och att det kanske kan vara en copingstrategi för henne att hitta mening och driv... en anledning till att leva. Hon är en väldigt ledsen och sorglig person, som känner sig otroligt ensam. Det kan vara svårt att hitta den där balansen, där vi tittare måste se att hon är störd på många vis. Men samtidigt så måste hon kunna vara trovärdig som terapeut. Det var inte en helt lätt balans att hitta. Men väldigt kul att utforska!
"Åk ner och grip honom, hur svårt kan det vara?"
Simon J. Berger som Månsson i "Slutet på sommaren".
Jag gillar hur "Slutet på sommaren" känns som ett väldigt annorlunda mordfallsmysterium. Jag vet att du har arbetat som polis själv Anders - och hade säkerligen kunnat skriva den här berättelsen ur ens polis perspektiv istället, om du hade velat. Hur kommer det sig att du ville berätta just det här mysteriet med en traumatiserad psykolog i centrum?
Anders: Jag ville försöka skriva en berättelse som var lite annorlunda. För fram tills dess hade jag skrivit fem böcker som alla var högtempo-thrillers, kan man väl säga. Inför "I slutet av sommaren" hade jag bestämt mig för att tempo fick inte vara det huvudsakliga verktyget när jag skrev. Jag hade hört uttrycket "slow crime" från en dansk författare, som jag tyckte lät ganska bra.
- Då fick jag ju även fundera över vilka andra områden jag behövde förbättra mig på, om jag skulle ta bort tempot. Vilket naturligtvis gällde karaktärer, miljö och stämning som jag fick arbeta mer med istället. Det var alltså vad jag bestämde redan innan.
- Sedan har jag ju med en polis också. Men det skulle inte handla om hans polisarbete så mycket. Utan Månsson är ju inflyttad och är inte skåning från början. Så han har dialekten emot sig direkt, så fort han öppnar munnen så vet alla att han inte är därifrån. Han bor i en liten by där alla känner alla och han försöker smälta in genom att träna fotbollslaget.
- Men han hamnar ju i en sån där jättekonstig sits, som man bara kan hamna i om man befinner sig i en väldigt liten ort... där han hamnar mitt i mellan sin yrkesroll och sin privata roll. För alla "vet" ju att det är Tommy som har gjort det. "Åk ner och grip honom, hur svårt kan det vara?". Men det får han ju inte enligt lagboken. Och så blir folk taskiga mot honom för att han inte kan fixa det alla tycker är självklart.
- Där var jag mycket mer intresserad av att utforska det han kände som människa, än hur polisarbetet i sig kunde vara intressant. Hur han slits mellan att lösa det och att verktygen han har till sitt förfogande inte räcker till. Så jag ville aktivt försöka undvika polisarbetet i den här berättelsen, eftersom jag hade använt det mycket tidigare och även gjort det själv. Jag började nog bli lite trött på det.
- Nu ville jag ha en familjehistoria istället. Det är ju också lite skönt att Vera är lite av en detektiv på ett sätt, men hon är också en rätt oskicklig detektiv som trampar på jättemånga tår. Och inte minst så påverkar hon sitt eget trauma också. När hon väl börjar dra i vissa trådar, så börjar hon nästan önska att hon inte hade gjort det. När hon inser var det är på väg.
Vilka julfilmer får vi inte missa i år?
Nu heter ju både boken och serien "Slutet av sommaren", men tittarna kommer ju att få ta del av den under julen här i Sverige. Har ni själva några särskilda jultraditioner, när det kommer till att se specifika filmer eller serier hemma hos er under julhelgen?
Julia: Jag kollar alltid "Fanny och Alexander", det måste jag göra.
Anders: "Die Hard"!
Julia: Nice, det är ju en julfilm!
Anders: Eller hur, det är en julfilm. Det står jag fast vid - och den ser jag alltid till jul.
Julia: Vad tråkig jag känner mig nu med "Fanny och Alexander", men det är ju faktiskt sant. Jag älskar den!
Anders: Vi täcker hela spektrat mellan våra svar i alla fall. Annars går "Ensam hemma" ganska varm också kring jul. Och är man riktigt nördig så tittar man på "It's a Wonderful Life" också, i svartvitt. Då är man en riktig julnörd!
De två första avsnitten av "Slutet på sommaren" finns nu tillgängliga hos SkyShowtime. Två nya avsnitt släpps varje torsdag tills dess att alla sex avsnitten har släppts.
