Vi ringde upp Julie Delpy i Los Angeles för att höra mer om hennes hektiska liv, slutet på skådespelarkarriären och om hon verkligen försökt att sälja sin själ.
Hur kommer det sig att det blev en uppföljare, i New York?
- Jag tyckte det vore intressant att utforska lite mer av mitt egna liv. Jag kände att jag fångade ett litet fönster i hennes liv, så varför inte fånga ett till fem år senare.
Ja, man känner att det är en personlig film, din pappa spelas av din riktiga pappa till exempel. Lite som "Jag minns en sommar" som också går på svenska biografer...
- Egentligen är "Jag minns en sommar" en väldigt personlig film, den handlar om min barndom och jag spelar min egna mamma. Det är lite knäppt.
Är det viktigt för dig att berätta historier som ligger dig nära om hjärtat?
- Inte nödvändigtvis. Kort innan den gjorde jag "The Countess", där jag spelar en kvinna som dödar unga flickor... Uppenbarligen inte jag (skratt). "2 dagar i New York" är inte helt självbiografisk även om jag har saker gemensamt med karaktären. Det var avsiktligt. Men det som är så konstigt, när jag skrev manuset år 2009 hade jag en del personliga problem att ta itu med. Det är rätt irriterande för folk när jag trycker på dem mina egna problem, haha! Jag hoppas de inte är för irriterande, det ska ju vara en komedi. Det blir inte en film för alla. "2 dagar i New York" är egentligen inte så lik mitt liv, den följer en kvinna som just bildat familj och försöker komma fram till hur man får en relation att fungera. Jag är inte riktigt där längre, jag har varit tillsammans med pappan till mitt barn ett bra tag nu, och mitt liv är rätt enkelt nu.
Hur annorlunda är det att spela in en amerikansk film mot en fransk?
- Det har varit underbart, teamet var fantastiskt. Det är lite mer jobb på grund av facket, reglerna är striktare, speciellt i New York. Men de har bra filmarbetare. Jag älskar att jobba i Europa, mitt sätt är ju väldigt europeiskt, i min approach mot skådespelare till exempel. Jag är väldigt direkt och har ingen attityd. Amerikanska regissörer behandlar kanske folk på olika sätt. Jag behandlar alla på samma sätt, från killen som hämtar kaffet till huvudrollen. Alla är lika i mina ögon. Amerikanska skådespelare är inte vana vid det, men Chris (Rock) vande sig snabbt. Det var nog uppfriskande för honom.
Har du någon gång försökt att sälja din själ, som Marion gör i filmen?
- Det kom faktiskt ur en verklig idé som jag hade. "Vad saknar värde för mig, men kan ha ett värde för andra?" Jag tror ju inte på själen. Jag sökte på eBay och letade efter en gammal ordbok och såg vad folk försökte sälja. Där fanns allt, gamla strumpor och grejer, och jag tänkte "Vad skulle hända om jag la upp min själ till salu på eBay?". Skulle det gå hem? Vem skulle köpa den? Vincent Gallo, så klart!
Jag tror att många skulle vilja köpa din själ.
- Eller hur? Om jag lade upp den på eBay skulle nog många vara intresserade. Det skulle vara kul, jag får testa det.
Om jag skulle spendera två dagar i New York, vilka tips har du på saker som måste göras?
- Jag älskar New York, jag brukar mest gå runt på stan och träffa mina vänner. Jag älskar mina vänner i New York. Jag har fler vänner i New York nu än här i LA. Där bor mina bästa vänner, och Ethan Hawke bor där. Jag ska försöka åka dit i höst. Men jag kan inte komma på några tips... Vi brukar stanna inne och laga mat, så jag går sällan ut.
Ni var också i Grekland i somras, och lyckades spela in "Before Midnight" i all hemlighet. Berätta.
- Vi bestämde oss för det någon gång i december. Sen träffades vi i mars och både Rick och Ethan ville spela in filmen precis nio år efter den förra. För "Bara en dag" kom nio år efter "Bara en natt". Vi tänkte att om vi inte gör den under sommaren så blir det aldrig av. Så vi började jobba som galningar för att hinna innan sommaren. Jag visste inte förrän i sista stund om det skulle bli av, först veckan innan blev det klart att jag skulle till Grekland. Det var galet. Men vi jobbade hårt i flera, flera veckor och vi spelade in filmen.
Vad har hänt med Jesse och Celine under de senaste åren?
- Se filmen, för det blir inget kul att avslöja det innan. Men ja, de möts igen i samma film. Så någonting måste ha hänt.
Kommer de att fortsätta träffas tills de är 50, 60...?
- Det är en intressant process, för varje gång vi gör en av de där filmerna, lär vi oss något om oss själva. Vi gräver så djupt i relationer och känslor, våra egna känslor och relationer och problem, att det triggar något. Det är som intensiv terapi. Skulle jag vilja göra en till? Vi får se, det beror på hur bra den här blir.
Jag läste också att du ville sluta med skådespeleri, står du fast vid det?
- Journalisterna påstår att jag har sagt det, men det minns jag inte. Jag har däremot sagt att jag inte vill fortsätta med en skådespelarkarriär. Blir jag erbjuden en roll, och jag gillar rollen, så tar jag den. Men annars, nej, jag slutar att vara skådespelerska. Jag slutar att springa runt och jaga roller. Jag är för upptagen med att skriva och med andra saker. Jag är mitt uppe i mitt nästa projekt som jag också kommer att regissera.
Vad blir ditt nästa projekt?
- Jag är inte säker än. Det blir inte av så fort. Jag är anlitad till att skriva ett manus, och leverera det i november... Jösses, jag har så mycket att göra.
Hur går det med manuset till "Virgo Rising", där du hoppades få med Woody Allen?
- Jag kommer nog aldrig att få honom, så det är troligen bara en fantasi. Jag har pratat med hans agent, men vi får se. Manuset är inte bra än. Jag vågar inte skicka honom något mediokert. Jag kan inte prata om det för det är för tidigt än. Det är svårt att prata om framtiden för mig, jag är rädd att det dödar projektet. Jag skulle aldrig ens ha nämnt filmen eller titeln. På grund av det kanske det aldrig blir av nu. Tyvärr blir det oftast så.
Hur var det för dig att jobba med Lasse Hallström på "Bluffen"?
- Det var härligt! Jag hade så kul, och det är en film jag verkligen gillar. Den är riktigt bra. Det var kul, och jag har bara goda saker att säga om honom.
Har du varit i Sverige?
- Det har jag inte, nej. Inte för att jag inte vill. Men det är svårt för mig att åka runt och marknadsföra mina filmer, för då skulle jag aldrig göra film. Jag har ju en liten pojke nu, så jag får antingen lämna bort honom, eller ge upp regisserandet. Skulle jag åka runt på festivaler skulle jag aldrig hinna göra film. Det är synd! Jag skulle gärna se Sverige, men jag vet att om jag åker dit för att prata om min film kommer jag bara att sitta på hotellet i tre dagar. Jag skulle inte se något av Sverige. Knappt en gata.
Tar du verkligen aldrig semester?
- Jag sysslar inte med semester. Det är sant. Jag har inte tid. När jag inte jobbar så jobbar min man, och då måste jag ta hand om min son. I somras kunde jag spela in filmen för min son var inte i skolan, då kunde jag arbeta och ha honom med mig. Men mitt liv blir väldigt begränsat.
Se ett exklusivt klipp ur "2 dagar i New York":
"2 dagar i New York" har biopremiär imorgon fredag. "Jag minns en sommar" går fortfarande på bio, och "Before Midnight" får sin premiär under 2013.
