Hon har blivit hyllad för sin insats i TV-serien "Alias" och har medverkat i filmer som "The Reader", "Chocolat" och "Casanova". Vi tog en pratstund med Olin för att få reda på hur det fungerar att bli regisserad av maken och om det diskuteras något annat än film vid matbordet.
Vad blev dina spontana reaktioner när Lasse berättade att han skulle spela in film i Sverige igen? Sa han bara till dig att packa väskorna eller hade du möjlighet att påverka hans beslut?
- Det började med att vi blev uppringda av de svenska producenterna, som hade en idé att filmatisera "Hypnotisören". De sa att de hade en roll åt mig också. Lasse tyckte att det där lät kul och då kom de till New York. Direkt efter vårt första möte bestämde vi oss på hemvägen att vi skulle göra detta. Lasse har länge varit sugen på att göra något svenskt och jag har också varit sugen att göra något i Sverige. Det var roligare än vad vi hade kunnat föreställa oss. Jag ser knappt ingen svensk film alls nuförtiden, men det är så tydligt hur svensk film har utvecklats. Vår enkelhet finns kvar, men kunnandet har blivit enormt.
Här spelar du hypnotisörens fru som verkligen låter dig att få visa upp hela känsloregistret. Hur lätt är det att skaka av sig sådana känslor som man jobbar hårt för att ta fram vid inspelningen?
- Det är svårt. När man känner att det fungerar är det en viss tillfredsställelse, då är man glad att det funkar. Men jag tror att det är ungefär som att vara en amerikansk fotbollsspelare. Om man jobbar och gör svåra saker som att porträttera utsatta människor, man rycker i saker. Det är våra hjärtan och själar som vi ska låna ut för att berätta den här historien. Man skakar av sig det, men det känns som att man har varit med om något jobbigt i kroppen. Det sätter sig fysiskt och det är svårt att skaka av sig. Man mår inte riktigt bra efteråt. Det låter fånigt att säga det, men det är sant. Så är det. Det tar ett tag att lägga lock på det.
Eftersom du och Lasse är gifta, hur fungerar ni på inspelningen? Behöver han verkligen regissera dig så mycket eller vet du på förhand vad han vill ha ut av dig?
- Lasse regisserar inte på det sättet. Michael Caine sa det så bra en gång: "Lasse är inte en sådan regissör som regisserar ihjäl en". Lasse finns där för att bygga upp en stämning och ser till med olika medel och anpassar sig alltid. Han är inte heller någon som kommer med ett koncept och säger: "Så här gör vi idag". Han ser till att vi öppnar upp oss och tar emot och sållar. Han pushar skådespelarna på nästan ett omärkligt sätt. Är man inte uppmärksam skulle man gå hem och tänka om man verkligen blev regisserad. Har man erfarenhet av Lasse inser man att Lasse regisserar utav helvete. Men man får aldrig på sig en alltför trång kostym utan han ser till att inspirera sina skådespelare.
Du har jobbat med många stora namn i Hollywood, men vilken av dem har chockat dig mest?
- Det är faktiskt svårt att säga. Men det är väl alltid så när man möter stora filmstjärnor man har en förutfattad bild av förvånar en alltid. Varje människa som jag har mött i verkligheten som jag tidigare har sett på film har jag blivit väldigt överraskad av. Det kan vara att de är kortare än vad man har trott eller att de är osäkra. Man blir alltid förbryllad.
- Johnny Depp har ett genuint intresse för film och jag kände Johnny när vi började jobba ihop. Jag hade ju varit med när Lasse gjorde "Gilbert Grape" och sedan gjorde vi "The Ninth Gate" och efter det "Chocolat", så jag hade lärt känna honom. Men han står i väldigt nära kontakt med det verkliga livet och är mer intresserad av det än att rasa ut genom taket på ett glamoröst sätt i Hollywood. Han söker hela tiden det reella på ett väldigt sunt sätt tycker jag.
Med tanke på att du är skådespelerska och Lasse är regissör, kan ni prata om något annat än film vid matbordet?
- Det är det som är så lustigt, det blir mycket film. Vi är båda två medlemmar av Oscarsakademien och vi får de här DVD-filmerna som vi kollar in väldigt noggrant. Under den perioden blir det mycket film hemma hos oss. Men annars blir det på ett helt annat sätt. Vi pratar mycket om mäniskor, hur de tänker och fungerar, Det känner jag mer nu, eftersom våra barn börjar bli stora. Men jag gillar verkligen när det är dags för Oscarsgalan, för det blir ett sådant intensivt filmtittande. Det är fantastiskt kul.
Se en scen med Lena Olin och Mikael Persbrandt här:
"Hypnotisören" av Lasse Hallström går upp på biograferna i helgen.
