Emilia Clarke om att byta "Game of Thrones" mot julfilm

Emilia Clarke ("Game of Thrones") och Henry Golding ("Crazy Rich Asians") har huvudrollerna i Paul Feigs senaste långfilm ”Last Christmas”, som är en romantisk komedi satt i ett juligt London. Vi blev inbjudna till en pressträff i New York för att få veta lite mer om deras roller och hur det var att jobba tillsammans, samt vad de tycker om George Michaels musik som går som en röd tråd genom filmen.

Medan ”Crazy Rich Asians” redan etablerat Golding som den snygge manlige huvudrollsinnehavaren i romantiska komedier, är det annorlunda för Clarke. Hennes Mother of Dragons-karaktär i ”Game of Thrones” står långt ifrån den charmiga och roliga Kate hon spelar i ”Last Christmas”. Så vilken av karaktärerna är mest lik henne själv?

-  Jag har jobbat så hårt på ”Game of Thrones” de sista tio åren, och här är jag mycket mer mig själv. Jag tillbringade hela min barndom med att försöka få alla att skratta, till 100 procent. Men jag spelade alltid in filmer under varje paus i serien, så jag kände aldrig att jag inte hade möjlighet till annat. Exempelvis gjorde jag ”Livet efter dig” som var åt komedihållet, och det var samtidigt med ”Game of Thrones”. Jag har alltid sökt efter annorlunda roller för att inte fastna i ett fack.

 

 

 

- Jag har en teori om detta, och det är att fysisk humor är något du föds med. Essensen av komedi är tajming, och tajming är en rytm precis som ens hjärtslag. Alla kan sjunga men alla är inte födda musikaliska. Det är samma sak med komedi - du är antingen född med tajming eller inte. Skillnaden kan vara en nanosekund för att få skämtet att funka. Det handlar inte om att underhålla under uppväxten för jag har lyssnat på många komiker prata om detta och oftast var de inte alls klassens clown som man kanske skulle tro. Komedi kommer från självförakt, från att ha varit den mobbade i skolan, vilket man kanaliserar om till något annat.

 

Clarke ”räddas” inte av den manliga hjälten så de kan få en lycklig framtid tillsammans på det sätt vi är vana att se i romantiska komedier – skulle filmen blivit gjord för tio år sedan? Hon svarar:

- Förmodligen inte! Saker och ting har verkligen ändrats under min tid i branschen. Eller... min karaktär och den här filmen skulle ha visats, men det skulle ha varit som en indiefilm. Det faktum att Universal står bakom filmen och tror på den säger otroligt mycket inte bara om vad de letar efter utan även vad de som tjänar pengar i Hollywood satsar på, vilket är filmer folk vill se. Ju bättre sådana här filmer går hem hos publiken, och ju mer sådana här karaktärer blir uppskattade, desto fler sådana här filmer kommer göras – men det krävs så klart att folk ser dem!

 

 

Din karaktär Tom sprudlar av optimism – vart kommer all den glädjen ifrån?

Henry Golding: Som tur är har jag alltid haft en väldigt optimistisk livsinställning, och jag tror det kommer från mina föräldrar. De har fått mig att förstå att så länge man har sin hälsa, och har ett hem att komma hem till på kvällarna efter att man gjort vad det nu är man gör, och där man kan känna sig trygg – det är det som är viktigast! Det är vad Tom har. Allt han behöver är att leva sina dagar på jorden till fullo, och uppskatta de små sakerna i livet. Där är vi nog ganska lika, han och jag.

Emilia, var det svårt att bibehålla allvaret i scenerna med Emma Thompson [som spelar en lidande flykting med PTSD från det forna Jugoslavien], särskilt när hon ska sjunga en vaggvisa för sin vuxna dotter Kate för att få henne att somna?

Emilia Clarke: OMG! Helt omöjligt! Det var en sån där scen som du vet att du har problem när filmteamet är knäpptysta och allvarssamma. Emma Thompson sjunger vaggvisan med den där rösten [melodramatiskt utdraget ”zaaazaaaaaaa”] tills hon själv börjar skratta och då börjar ju jag också skratta, tills vi båda två skrattar så vi tjuter. Game over! Till slut ber hon produktionsteamet att ersätta mig med en kudde. Det gick inte annars helt enkelt. Helt hysteriskt!

 

Vad har du för relation till julen?

Emilia Clarke: Jag har haft sönder varenda juldekoration som mina föräldrar sparat ihop under sin livstid. När jag var liten bodde vi i ett hus med stengolv, och jag hade beslutat mig för att klä granen, men nådde inte riktigt upp. Varenda boll jag försökte hänga i granen föll ner på golvet och gick i krash. Det är bara helt nyligen jag fått lov att dekorera julgranen igen.

 

 

 

Henry Golding: Vi växte upp med samma julgran år efter år, en sådan där som man fäller ihop. Ett år fick jag nog och sa till pappa att i år går jag och köper en riktig gran! Han protesterade för att det skulle bli för stökigt, men gick med på det till sist. Det är ju så speciellt med doften av gran så nu har det äntligen blivit tradition, åtminstone med en liten gran, och det är tack vare mig.

Vad tycker ni om George Michaels musik? 

Emilia Clarke: Henry och jag har pratat om det här för är man engelsk kommer man inte undan! George Michael har gjort filmmusiken som ackompanjerat hela våra liv, och varje moment har en egen sång. Han har så många ansikten och där finns så mycket musikhistoria – han skriver helt enkelt de perfekta popsångerna!

- Dessvärre är det bara efter hans död vi helt förstår meningen bakom hans ord, och hur prominenta och hjärtskärande vackra orden är. I tysthet var han dessutom en av de mest filantropiska kändisarna i England. Han sa aldrig hur mycket han gav till människor, så ingen visste om det förrän efter hans död. Men jag har alltid älskat honom.