Emilia Clarke linkar in i intervjurummet i Berlin, stödd på ett par kryckor. Kvällen innan, på Europapremiären på ”Terminator: Genisys” har hon hela tiden fått hjälp av någon som hållit henne i armen och hjälpt henne upp och ner för trappor.
Så vad är det som hänt?
- Jag har skadat min höft.
Hur då?
- Det var så fånigt att jag inte ens vill tala om det. Vi glömmer det.
Ok. När den första ”Terminator” kom 1984, var du inte ens född. Vilken relation har du till de gamla filmerna?
- Min bror introducerade mig till dom rätt tidigt, när jag fortfarande var liten. Sen har jag ofta återkommit till dom. Det var oerhört inspirerande att se Linda Hamilton i rollen som Sarah Connor. Hon spelade en kvinna som var tuff och tog för sig. Det var inspirerande för mig.
Du spelar ju mot dataanimerade drakar i ”Game of Thrones”, det måste ha förberett dig för alla specialeffekter i ”Terminator”?
- Ja, jag har fått sex års förberedelse. När vi spelar in så ersätts drakarna av en grön socka, så man kan ju säga att sockan har blivit större och större.
Hur var Arnold Schwarzenegger att jobba med?
- Han var underbar. Han har gjort det här förr, han var oerhört generös, han tog hand om mig. Jag kände mig trygg med honom.
Du har skrivit på för två uppföljare?
- Ja, men om de blir gjorda beror på hur den här går.
Terminator-filmerna handlar ju om hur maskinerna tar över. Litar du på maskinerna runtomkring dig?
- Jag tror att det är dom som finns bakom maskinerna som vi ska se upp med.
Planerar du din karriär?
-Det är svårt att göra det som frilansare. Jag hade en enorm tur som fick rollen i ”Game of Thrones” direkt efter dramaskolan. Och nu försöker jag göra så många olika roller som möjligt. Jag har precis gjort en film i Paris, där jag spelar en person ligger mycket närmare mig själv än vad Sarah Connor och Khaleesi gör.
Men det måste vara tufft att planera, för du vet väl inte hur det kommer att gå för Khaleesi, om hon kommer att överleva säsong sex eller inte?
- Nej, och jag har frågat de som skriver manusen om vad som kommer att hända. Men dom har inte berättat någonting för mig ännu.
Kunde du ha anat hur populär serien skulle bli?
- Verkligen inte. Men jag har ju kunnat leva ett normalt liv, jag ser ju privat inte ut som Khaleesi. Det kanske blir ändring efter Terminator. Men jag är glad att det tagit tid, seriens popularitet har ju utvecklats under flera år, så jag har gradvis kunnat vänja mig vid det. Och det är tur, jag står med fötterna stadigt på jorden, jag har kunnat undvika de fallgropar som en ung skådespelerska som kastas in i en succé skulle kunna falla i.
Var det givet att du skulle bli skådespelerska?
- Jag har faktiskt aldrig sett någon annan karriär framför mig. Min pappa jobbar inom teatern, han visste vilken värld det var som jag gav mig in i. Han och mamma har alltid backat upp mig, vad jag än har velat göra.
Vad gör du på fritiden?
- Jag läser, jag sjunger, jag skriver låtar för mig själv. Just nu läser jag Alice Smith, och när det gäller musik kommer jag med ett sånt där tråkigt svar – jag lyssnar på allt från Debussy till reggae och gospel.
Du bor kvar i London?
- Ja. När man är på inspelningen befinner man sig i en liten bubbla, och man reser runt och har ingen fast punkt. Jag hittar lugnet hemma, jag kan umgås med mina vänner och min familj.
Brukar du titta på ”Game of Thrones”?
- Oh ja, vi får inte se någonting i förväg. Men när jag ser ett avsnitt, vill jag göra det ensam.
Gunnar Rehlin
