Redan innan "Apflickorna" kommit upp på svenska biografer, ekar hyllningarna världen över. Regissören Lisa Aschans långfilmsdebut har vunnit prestigefyllda priser på filmfestivalerna i Göteborg såväl som Tribeca.
Lisa Aschan tog examen vid regilinjen på filmskolan i Danmark och har innan "Apflickorna" gjort kortfilmerna " Fuck the Rapist" och "Goodbye Bluebird". Vi träffade henne för att prata om bakgrunden till filmen, festivalturnén och mötet med Robert de Niro.
Den här veckan är det äntligen biopremiär för "Apflickorna".
Ja, äntligen, det känns jätteskönt att den kommer upp på svenska biografer.
Hade du kunnat drömma om all den uppståndelse som filmen har fört med sig?
Jag tänkte bara på vilken typ av film jag ville göra. På den här världen och att experimentera med avatarena som bebor den. Det var det enda som upptog min tankevärld. Jag minns när vi hade den första visningen på Göteborgs filmfestival, när det första skrattet kom och så ett till, växelspelet mellan komik och spänd tystnad, obehag, det var magiskt för mig att sitta i det rummet. Det betyder allt för mig som regissör att känna publikens reaktioner i biografen.
Om vi börjar från början, varifrån fick du idén att göra den här filmen?
Jag jobbar inte med idéer. Mina projekt börjar med med växande högar på mitt skrivbord. ”Apflickorna” var en sådan hög. Sedan försöker jag se ett sammanhang, hitta ett mönster och utifrån det skrev Josefine Adolfsson och jag en frågeställning som blev utgångspunkten för manuset. Varje scen berör på något sätt den frågan. Skrivandet är en slags undersökning där vi försöker förstå det vi var så fascinerade av. Vi visste vad vi var intresserade av och började samla in mer material, men vi anade inte var vi skulle sluta någonstans.
Men du började med att hamna på Tribeca. Hur var den upplevelsen?
Berlin var faktiskt större än Tribeca, men känns helt meningslöst att jämföra dem två. Det var fantastiskt att vara där.
Hur var det att träffa Robert De Niro?
Det var han som läste upp motiveringen för filmen på prisceremonin. Jag måste erkänna att mötet med honom och resten av kvällen är lite dimmig. Jag minns bara vissa delar.
Man brukar säga att man ska undvika att jobba med barn och djur, men du jobbade med båda.
Om någon säger att någonting är omöjligt, så måste jag göra det. Det gick jättebra och tycker Isabelle Lindkvist skötter sig ypperligt. Hon var enormt professionell. Hon visste att hon spelade en roll. Vi pratade om Sara som en person som hon gestaltar.
Hur är ditt personliga filmintresse? Vilken film har hedersplatsen i bokhyllan hemma hos dig?
Det skiftar från film till film. Vi ville att ”Apflickorna” skulle bli en modern western, så "Once Upon a Time in the West" haft en framträdande roll. Men till nästa projekt kommer det att bli något helt annat.
