"Tomb Raider"-regissören Roar Uthaug ser fram emot fansens reaktioner

Norske filmskaparen Roar Uthaug står för regin när Lara Croft återvänder på vita duken. Med avstamp i de senaste spelen var han mån om att skapa en filmhjälte som publiken kunde relatera till. Vi träffade "Tomb Raider"-regissören för att höra om hans syn på tv-spelsförbannelsen, och vad som gör Alicia Vikander rätt för rollen.

Du gjorde ”Vågen”, den första norska katastroffilmen. Samtidigt letade studion efter en regissör till ”Tomb Raider”. Hur var din pitch för att sälja in dig själv?

- Jag pitchade att jag ville göra en väldigt autentisk och ”gritty” tolkning av ”Tomb Raider”. Med en Lara som var tuff och äventyrslysten, men också sårbar. Publiken skulle få en emotionell kontakt med Lara.

Var du med om att välja Alicia till huvudrollen?

- Ja, absolut. När vi diskuterade vem som kunde spela Lara Croft var ju Alicia på toppen av vår lista. Både hos mig, producenterna och studion.

Du är norsk, hon är svensk. Hur pass skandinavisk kändes inspelningen?

- Det var ju väldigt fint att vi kunde prata på våra språk när det behövdes. Vi förstod varandra men ingen annan kunde förstå vad vi sa (skratt).

 

 

Det här är din första engelskspråkiga film. Var det som du hade väntat dig, att komma till Hollywood?

- Man har ju hört många skräckhistorier om europeiska regissörer som drar till Hollywood. Men jag märkte inget sånt. Både jag, studion och producenterna drog åt samma håll. Vi var väldigt eniga om vilken sorts film vi ska göra, och hur Lara skulle vara i den här filmen. Jag fick ett väldigt stöd för min vision.

Man talar om tv-spelsförbannelsen, du vet ju själv hur det blir med filmer som bygger på tv-spel. Tänkte du någonsin på det?

- Nej, jag tänkte inte på det när vi gjorde filmen. Vi försökte lägga spelet lite åt sidan och göra en ny ”Tomb Raider”, en ny Lara Croft för den vita duken. Vi ville göra en film som kunde stå på egna ben, utan att publiken behöver ha något förhållande till Lara Croft eller ”Tomb Raider” sen tidigare. Man ska kunna komma in helt färsk och se den här filmen. Samtidigt vill vi förstås respektera fansen. Vi såg på spelet för att se vilka sekvenser vi kan ta av, och var vi kan hämta inspiration. Vi lånade allt från actionsekvenser till hur Lara är. Små ting som ett litet sår på näsan syns även i filmen.

 

 

Visst känner man igen saker från spelen. Inte minst i slutet, när Lara har sin fläta och två pistoler… Det känns som ett löfte om fler filmer. Skulle du vilja fortsätta på berättelsen?

- Det har inte jag börjat tänka på än. Vi har jobbat hårt för att få filmen redo för premiären. Sen får vi se vad framtiden har med sig.

Tv-spelsfilmer blir sällan väl mottagna, vad tror du det beror på?

- Det tycker jag är svårt att säga. Det vi har försökt göra är att skapa en karaktär, en Lara av kött och blod, som publiken kan engagera sig i. Någon man kan tro på och heja på.

Tänker du på recensionerna och reaktionerna? En del fans kan vara… hårda.

- Ja, det har man redan märkt när vi släppte bilder eller castade filmen. Och när trailern kom ut. Men som sagt, vi har gjort den här filmen för den breda biopubliken. Det är ju jättekul om fansen också kan ta den till sina hjärtan, för vi älskar också ”Tomb Raider” och Lara Croft. Jag hoppas att spelens fans gillar den här filmversionen. Det roligaste med att göra film är när den möter sin publik. Det var jättekul att vara här och sitta med den svenska publiken, och höra reaktionerna. Det ser jag fram emot.

 

Du har själv spelat spelen gissar jag, när upptäckte du Lara för första gången?

- Det var när det första spelet kom ut på Playstation. Då satt jag och mina polare hemma i Norge och spelade. Då hade jag absolut ingen aning om att jag skulle regissera det en dag (skratt).

 

 

Vad är ditt drömprojekt nu?

- Jag har just gjort mitt drömprojekt. Jag får försöka hitta nya drömmar. Vi utvecklar en tv-serie åt Viaplay, sen får vi se vad som händer.

När du åker på filminspelning i Sydafrika i flera månader, tar du med dig något hemifrån - något norskt?

- Alla som kommer på besök får ta med sig Freia mjölkchoklad, och en brunost.

Vad tyckte du själv om filmerna med Angelina Jolie?

- Jag har inte sett dem på flera år, men jag såg dem när de kom ut. Jag tyckte Angelina var jättekul i de filmerna, men de är väldigt annorlunda än filmen vi har gjort.

 

 

Alicia är fantastisk, och får stå ut med mycket. Hur var det att regissera henne, i så pass våldsamma actionscener?

- Hon var jättetuff. Tränade jättehårt och har varit extremt dedikerad. Hon var förberedd på att göra så mycket av sina egna stunts som möjligt. Hon klagade aldrig, inte ens när hon var blå i ansiktet av kylan och vattnet.

Vad var roligast för dig att regissera?

- Jag tyckte det var jättekul när vi gjorde båtkraschen. Vi hade den gigantiska båten på en rigg och kunde slå den fram och tillbaka, med Alicia och Daniel Wu ombord, medan vi fyrade av vattenkanoner och regn på dem. Alla de här bitarna bidrog till att skapa bilden som jag hade i mitt huvud, det var väldigt häftigt.

Flera skandinaviska regissörer sticker till Hollywood. Vad gör er så eftertraktade där borta?

- Jag tror att de följer vad som händer utanför Hollywood, och är väldigt sugna på nya röster. Nu när vi börjat göra lite mer kommersiell film i våra länder, kan de i Hollywood enklare se att vi kan göra deras typ av film. Vi har berättarglädjen och engagemanget från publiken, samtidigt som vi har vår europeiska röst, som kan ge något nytt till den stora Hollywood-blockbustern.