Det sa klick mellan Rolf Lassgård och Lena Olin

Hon spelar den ensamstående sjuksköterskan som just gått i pension och saknar en mening i sitt liv. Han är den aktade Dramaten-skådisen som återhämtar sig efter en stroke. Ett professionellt möte mellan Eva och Harald utvecklas snart till något mer, i den svenska kärlekskomedin ”Andra akten”.

 

För skådespelarna Lena Olin och Rolf Lassgård blev det ett otroligt lustfyllt möte, och när vi träffar dem under en pressdag märks det att de verkligen trivdes i varandras sällskap. Dessutom pratar de varmt om filmen som de hoppas ska väcka nya tankar och inspirera publiken.

 

- Den handlar om människor från två helt skilda liv, Det finns inte på kartan att de skulle vara vänner, men genom en massa omständigheter så möts de. Det är den resan man får följa. Hur överraskande livet kan vara, berättar Lena Olin.

 

En del av filmen utspelar sig på Dramaten i Stockholm. Hur var det att ha er galapremiär just där?

 

Lena Olin: Fantastiskt! För det första var det fantastiskt att få sitta i en salong tillsammans med andra. Det har jag inte fått göra med andra på väldigt länge, sen innan pandemin. Och för det andra blev det nästan surrealistiskt! Som en film i filmen.

 

Ni har båda skådespelat hela era liv, men aldrig jobbat ihop förrän nu. Har era vägar någonsin korsats? Har ni varit på samma efterfest eller audition?

Rolf Lassgård: Jag gjorde en röstövning på Dramaten en gång. Och då var Lena Olin med i samma rum.

 

Lena Olin: Vi hade aldrig utbytt ett ord förrän vi gjorde den här. Innan vi filmade möttes vi via länk. Jag satt på ett hotellrum på Manhattan där min man försökte att hjälpa mig med det tekniska, och Rolf satt på Skeppsholmen med regissören och producenten. Och så prövade vi att läsa mot varann. Och på en gång kände man att ”fasen vad det här skulle vara kul”.

 

 

Rolf Lassgård: Mitt över Atlanten! (skratt)

 

 

 

Rolf Lassgård: Haha, ja, det har blivit några såna. Det är sant. Samtidigt kan jag säga ”äntligen”. Jag spelar oftast goda karaktärer så det är skönt att få vältra sig åtminstone lite i grinighet.

 

Lena Olin: Du är iallafall inte någon grinig gubbe när du jobbar, långt ifrån. Det finns många griniga gubbar som kommer fram hos folk när klockan är tre på morgonen och man har filmat. Men ju senare och ju kallare, desto roligare hade vi.

 

”Andra akten” är en romantisk film som checkar av många boxar. Vad behöver en bra kärleksfilm ha, enligt er?

 

Rolf Lassgård: Gärna att kärleken verkar omöjlig. Det är en viktig ingrediens. Det finns en otroligt romantisk och positiv känsla i det, att ingenting är omöjligt.

 

Lena Olin: Även om det ter sig omöjligt så kan en mänsklig känsla för en annan människa skära igenom klasser, och så otroligt mycket annat. När en känsla uppstår mellan två människor, är det så otroligt häftigt och inspirerande. Det är därför vi uppehåller oss så mycket kring romantik. Det är roligt att tänka på och uppleva. Det romantiska är så fascinerande. Alla har en romantiker i sig.

 

 

Rolf Lassgård: Det finns flera lager. Filmens historia är ju Evas väg, och det här mötet med Harald blir för henne väldigt viktigt. Men att äntligen ta tag i sitt livs dröm i andra aktens skede. Det är väldigt fint. Jag hoppas publiken går ut med många funderingar i skallen, kring sina egna liv, och kanske lite grann kring de här två också. Vad kommer hända för dem?

 

Lena Olin: Inspireras, och våga hoppa i god tro. Ta tag i sina drömmar. Det är det viktigaste. För livet är ingen repetition. Det är ju nu. Det här är föreställningen.

 

- Eva har varit väldigt duktig och funnits till för andra. Men hon har hela tiden tänkt att ”den där resan, det är då jag ska börja leva”. Men så är allting borta när det är dags, Jag tror det är många som känner igen sig.

 

Där finns också ett allvar i berättelsen, ett tema om att bli äldre och känna att man kanske inte längre är behövd. Hur kunde ni relatera till det?

 

Lena Olin: Det här att man fokuserar på andra, det tror jag många människor har lätt till. På ett sätt är det bra. För när man fokuserar på andra så slipper man ångest och tomhetskänsla. Du gör något för en annan och känner dig bättre. Men det kan också bara farligt när man fokuserat mycket på andra.

 

- Nu har jag tack och lov ett jobb som tvingar mig vara självisk. ”Nej, nu ska jag jobba, nu måste jag träna eller förbereda mig.” Det har hjälpt mig. Man kan tycka att skådespelare verkar självupptagna, men det är som med idrottsmän.

Som filmskribent undrar jag ofta om man som skådespelare läser recensioner på det sättet som Harald gör. Bryr ni er om vad som skrivs?

 

Rolf Lassgård: Jo, men jag läser nog. Kanske inte allt men en hel del. Däremot har jag genom åren ändrat mitt sätt att hantera det där. Jag ser filmen flera gånger innan premiär. För att jag själv ska veta vad jag tycker.

 

Lena Olin: Jag har faktiskt svårt att se filmer med mig själv… Så jag brukar inte göra det förrän kanske flera år efteråt. Det är inte att jag tycker ”usch, jag är så usel”, absolut inte. Jag kan tycka att jag är skitbra. Men det är nånting som tar emot så oerhört. Men jag såg filmen igår, och det var jätteroligt!