Escape Room-trenden har hittat till bioduken. I helgen är det premiär för en ny thriller, där sex främlingar får en mystisk inbjudan till en lek som visar sig vara på liv och död.
Regissören Adam Robitel, senast aktuell med ”Insidious: The Last Key”, berättar för MovieZine hur människors ondska alltid kommer vara läskigare än övernaturliga varelser, och hur kul det egentligen var att designa alla rum fyllda av gåtor och fällor. (Varning för lätta spoilers kring filmen.)
Du visste inget om Escape Rooms innan, stämmer det?
- Det stämmer, jag läste manuset och tänkte: vad är det här? Jag gjorde sen min research och gick till typ femton lokala Escape rooms. Vi har runt 500 i Los Angeles. Jag insåg snabbt potentialen för en film, eftersom de är så visuella. De som är bra är riktigt snyggt designade. Ett bra Escape Room har liksom en egen regissör bakom sig. Och det gjorde mig taggad.
Du kommer från övernaturliga thrillers som "Insidious: The Last Key" och "Paranormal Activity". Det här är en helt annan slags thriller. Var ville du uppnå?
- Vi lever i en tid med mycket misstro. Speciellt här i Amerika. Folk litar inte på makthavarna. Vårt land går igenom en nästan schizofren politisk tid. Tanken på en organisation, som kommer till en stad och sätter upp ett dödsrum i en övergiven byggnad, dit de bjuder in sex främlingar för att se dem tävla... Det påminner om gladiatorspelen från förr. Tanken på att de megarika skapar den sortens underhållning, var lockande för mig.
Du visste inget om Escape Rooms innan, stämmer det?
- Det stämmer, jag läste manuset och tänkte: vad är det här? Jag gjorde sen min research och gick till typ femton lokala Escape rooms. Vi har runt 500 i Los Angeles. Jag insåg snabbt potentialen för en film, eftersom de är så visuella. De som är bra är riktigt snyggt designade. Ett bra Escape Room har liksom en egen regissör bakom sig. Och det gjorde mig taggad.
Du kommer från övernaturliga thrillers som "Insidious: The Last Key" och "Paranormal Activity". Det här är en helt annan slags thriller. Var ville du uppnå?
- Vi lever i en tid med mycket misstro. Speciellt här i Amerika. Folk litar inte på makthavarna. Vårt land går igenom en nästan schizofren politisk tid. Tanken på en organisation, som kommer till en stad och sätter upp ett dödsrum i en övergiven byggnad, dit de bjuder in sex främlingar för att se dem tävla... Det påminner om gladiatorspelen från förr. Tanken på att de megarika skapar den sortens underhållning, var lockande för mig.
- Min första film var en found footage-skräckis, "The Taking of Deborah Logan". Även om jag älskar det övernaturliga, tänker jag att mänskligheten alltid är läskigare än något spöke. För mig var det spännande att göra "en psykologisk berg-och-dalbaneåktur" - så beskriver jag den här filmen. Det är ingen skräckfilm och inte en rak thriller, det är mer som en attraktion på en nöjespark, enligt mig.
- Det finns andra filmer där ute som "Saw" och "Cube" som är gory. Men våra producenter sa: "Vi vill göra en film som vi kan visa för våra barn." Mitt ansvar blev att inte förlita mig på blod och gore. Det blev mer av en Hitchcock-approach i hur vi skapade spänning. Det måste finnas en "tickande klocka" i varje scen, vare sig det är en eld eller att de riskerar att frysa till döds... Varje rum är designat för att generera spänning.
Det låter som att du just spoilade filmen en aning. Kan jag skriva om den här organisationen?
- Ja, det kan du. Det är uppenbart i trailern att någon har bjudit in dem. Men det är sant, när folk ser filmen så vet de inte vem som står bakom det. Om det är en organisation eller något övernaturligt. Men i slutändan är det en kul åktur. Och vi avslöjar inte för mycket i filmen. Det finns en Doktor Frankenstein bakom varje rum. Pusselmakaren avslöjas inte i den här filmen. Vi lägger ut vissa brödsmulor, men vi vill spara det till förhoppningsvis framtida filmer.
Det måste ha varit kul att designa alla rum?
- Det var superkul. Vi hade väldigt roligt. Min designer, Ed Thomas, har spelat in många filmer i Sydafrika. Vi hade ett fantastiskt byggteam där. Det är en liten film, men vi fick den att se mycket större ut. Det är tack vare det fantastiska teamet. Varje rum, från lobbyn till ventilationstrumman, till stugan, till isrummet, till det 50-talsinspirerade biljardrummet, till det hallucinogena rummet och sjukhuset, har sin egna estetik. Kameraarbetet förändras, ljussättningen förändras, och det är som 7-8 små filmer i en.
Det låter som att du just spoilade filmen en aning. Kan jag skriva om den här organisationen?
- Ja, det kan du. Det är uppenbart i trailern att någon har bjudit in dem. Men det är sant, när folk ser filmen så vet de inte vem som står bakom det. Om det är en organisation eller något övernaturligt. Men i slutändan är det en kul åktur. Och vi avslöjar inte för mycket i filmen. Det finns en Doktor Frankenstein bakom varje rum. Pusselmakaren avslöjas inte i den här filmen. Vi lägger ut vissa brödsmulor, men vi vill spara det till förhoppningsvis framtida filmer.
Det måste ha varit kul att designa alla rum?
- Det var superkul. Vi hade väldigt roligt. Min designer, Ed Thomas, har spelat in många filmer i Sydafrika. Vi hade ett fantastiskt byggteam där. Det är en liten film, men vi fick den att se mycket större ut. Det är tack vare det fantastiska teamet. Varje rum, från lobbyn till ventilationstrumman, till stugan, till isrummet, till det 50-talsinspirerade biljardrummet, till det hallucinogena rummet och sjukhuset, har sin egna estetik. Kameraarbetet förändras, ljussättningen förändras, och det är som 7-8 små filmer i en.
Det var bara ett år sen som ”Insidious: The Last Key” gick på bio. Det låter som att du fick jobba snabbt med ”Escape Room”?
- Ja, vi satt i post-produktion på ”Insidious” när jag började på denna. Min första långfilm var en originalhistoria, och därefter fick jag ta över stafettpinnen för den fantastiska värld som James (Wan) och Leigh (Whannell) hade skapat. Jag satt i klipprummet när det här utkastet kom till mig. Det tog ytterligare 3-4 månader av manusutveckling, och sen var vi i Sydafrika i juni och började filma. Det gick väldigt fort.
Vilka andra utmaningar kom med filmen?
- Vi hade en liten budget, så isrummet blev en speciell utmaning. Hur skapar man den olustiga känslan av att de tror att de är utomhus? Vi tog in riktiga träd i vår studio, och skapade en atmosfär som kändes som kall luft. Alla blev sjuka, för gud vet vad vi andades. Jag visste att vi inte kunde hålla uppe illusionen när de först kliver ut, och det ser nästan ut som att de är i Sverige (skratt). Det är dyrt med en stor datoranimerad vägg. Jag visste att jag inte kunde behålla den genom hela scenen, så en karaktär slår i väggen och bryter illusionen. Sen inser man att det är en enda stor kylbox. För de är ändå fortfarande inomhus, även om rummet blev smart designat av någon så finns det fortfarande begränsningar för vad man kan göra.
- Ja, vi satt i post-produktion på ”Insidious” när jag började på denna. Min första långfilm var en originalhistoria, och därefter fick jag ta över stafettpinnen för den fantastiska värld som James (Wan) och Leigh (Whannell) hade skapat. Jag satt i klipprummet när det här utkastet kom till mig. Det tog ytterligare 3-4 månader av manusutveckling, och sen var vi i Sydafrika i juni och började filma. Det gick väldigt fort.
Vilka andra utmaningar kom med filmen?
- Vi hade en liten budget, så isrummet blev en speciell utmaning. Hur skapar man den olustiga känslan av att de tror att de är utomhus? Vi tog in riktiga träd i vår studio, och skapade en atmosfär som kändes som kall luft. Alla blev sjuka, för gud vet vad vi andades. Jag visste att vi inte kunde hålla uppe illusionen när de först kliver ut, och det ser nästan ut som att de är i Sverige (skratt). Det är dyrt med en stor datoranimerad vägg. Jag visste att jag inte kunde behålla den genom hela scenen, så en karaktär slår i väggen och bryter illusionen. Sen inser man att det är en enda stor kylbox. För de är ändå fortfarande inomhus, även om rummet blev smart designat av någon så finns det fortfarande begränsningar för vad man kan göra.
- Biljardrummet blev en utmaning. Inspelningsplatsen är ett konstverk. Det måste vara säkert, samtidigt som de är två meter ovanför marken, eftersom golvplattorna faller ner. Det var ett otroligt komplext bygge. Deborah Ann Woll som klättrade omkring måste hållas uppe av skyddslinor. För mig, som gör min tredje långfilm, blev det ett stort logistiskt jobb. Det tog oss åtta dagar i det rummet för att scenen skulle fungera. En större film skulle ha ett större team, och fler dagar för repetitioner. Vi hade tajt om tid, så det var svårt. Varje rum hade sina utmaningar. I öppningsscenen, där biblioteket krymper, gjordes alla effekter praktiskt. En större film hade kanske löst det med CGI, men det hade inte varit lika effektfullt. På så sätt var det en komplicerad film.
- Det är lustigt, jag pratade med en vän om filmerna som blir Oscarsnominerade för Bästa film. De kan vara väldigt simpelt filmade. Ofta får inte genrefilmer samma uppskattning. Men de är svårare att göra, för du måste vara kreativ i hur du manipulerar publiken, vare sig det handlar om klipp eller specialeffekter.
Har du redan idéer för en uppföljare? Eller vad blir ditt nästa projekt?
- Ja, det finns många idéer som cirkulerar just nu. För mig är det kul att fundera på hur långt den här organisationen har gått, hur många världshändelser har de varit med och skapat. Orsakar de krig, eller olyckor? Tanken är att öppna upp ett pussel som kan leda till något helt oväntat, det vore coolt. Utöver det har jag några spännande tv-projekt som jag ser fram emot att jobba med. Jag utvecklar bland annat en skräckserie med Darren Aronofsky, där drogberoende används som ett monster. Det kommer bli något riktigt läskigt, och ett aktuellt ämne i USA.
- Det är lustigt, jag pratade med en vän om filmerna som blir Oscarsnominerade för Bästa film. De kan vara väldigt simpelt filmade. Ofta får inte genrefilmer samma uppskattning. Men de är svårare att göra, för du måste vara kreativ i hur du manipulerar publiken, vare sig det handlar om klipp eller specialeffekter.
Har du redan idéer för en uppföljare? Eller vad blir ditt nästa projekt?
- Ja, det finns många idéer som cirkulerar just nu. För mig är det kul att fundera på hur långt den här organisationen har gått, hur många världshändelser har de varit med och skapat. Orsakar de krig, eller olyckor? Tanken är att öppna upp ett pussel som kan leda till något helt oväntat, det vore coolt. Utöver det har jag några spännande tv-projekt som jag ser fram emot att jobba med. Jag utvecklar bland annat en skräckserie med Darren Aronofsky, där drogberoende används som ett monster. Det kommer bli något riktigt läskigt, och ett aktuellt ämne i USA.
"Escape Room" går nu på bio.
