Året var 1996 när Kevin Williamsons skruvade slasher-manus ”Scream” föll ned i knät på skräckveteranen Wes Craven. Resultatet blev 90-talets mest ikoniska skräckfilm, en film lika ikonisk och otäck som den är rolig. Med stor kärlek till skräckgenren och mycket humor och självdistans fick Craven och Williamson en hel generation att älska slashers igen.
25 år och totalt fyra filmer senare är det dags att återvända till Woodsboro där en ny mördare har dragit på sig Ghostface-masken. Dessvärre gick Wes Craven bort år 2015, men de nya regissörerna Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett lovar och svär att de hedrar sin idol som bara två hängivna fanboys kan göra.
Idag har femte ”Scream” biopremiär - med samma titel som originalet. Det är ett internskämt som förklaras i filmen, där just fankulturen och kärleken till (eller besattheten av?) skräckfilm står i fokus mer än någonsin. Originaltrion Sidney (Neve Campbell), Gale Weathers (Courteney Cox) och Dewey Riley (David Arquette) är tillbaka då deras speciella erfarenheter av knivförsedda seriemördare kan hjälpa traktens ungdomar att överleva en ny, blodig våldsorgie.
Mer än så vill du inte veta innan ditt biobesök. Regissörerna är måna om att bevara filmens alla twistar, vilket blir tydligt under vår intervju där de tvingas vara hemlighetsfulla.
Marknadsföringen av nya ”Scream” har varit sparsam med detaljer. Vi har inte fått se så mycket mer än en trailer och ett par featurettes. Vad kan ni berätta om filmen och handlingen?
Tyler Gillett: Vi vill be om ursäkt på förhand för vaga svar. Det beror på att vi vill skydda upplevelsen för tittarna. Men jag tror vi kan säga att vi onekligen var lika nyfikna, när vi läste manus för första gången. Wow, hur gör man en ”Scream”-film idag? Hur får man den att kännas aktuell igen - så att den förtjänar att komma tillbaka? Manusförfattarna hittade ett otroligt sätt. Det känns nytänkande, modernt, och precis lika läskigt och kul som de tidigare ”Scream”-flmerna, men det finns också en verklig anledning för de gamla skådespelarna att komma tillbaka och för nya, unga skådespelare att komma in i mixen.
- Man blir alltid lite rädd när det handlar om en franchise. Det finns så många fantastiska filmserier där ute, men också många som missat chansen att verkligen designa om allt och omkullkasta dina förväntningar. Författarna Guy Busick och James Vanderbilt träffade tonerna helt rätt med sitt manus. Jag tror publiken kommer tycka att det är spännande att komma tillbaka till Woodsboro, och se varför Ghostface är tillbaka.
Så ni tror att ni lyckas överträffa fansens förväntningar?
Båda: Vi hoppas det!
25 år och totalt fyra filmer senare är det dags att återvända till Woodsboro där en ny mördare har dragit på sig Ghostface-masken. Dessvärre gick Wes Craven bort år 2015, men de nya regissörerna Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett lovar och svär att de hedrar sin idol som bara två hängivna fanboys kan göra.
Idag har femte ”Scream” biopremiär - med samma titel som originalet. Det är ett internskämt som förklaras i filmen, där just fankulturen och kärleken till (eller besattheten av?) skräckfilm står i fokus mer än någonsin. Originaltrion Sidney (Neve Campbell), Gale Weathers (Courteney Cox) och Dewey Riley (David Arquette) är tillbaka då deras speciella erfarenheter av knivförsedda seriemördare kan hjälpa traktens ungdomar att överleva en ny, blodig våldsorgie.
Mer än så vill du inte veta innan ditt biobesök. Regissörerna är måna om att bevara filmens alla twistar, vilket blir tydligt under vår intervju där de tvingas vara hemlighetsfulla.
Marknadsföringen av nya ”Scream” har varit sparsam med detaljer. Vi har inte fått se så mycket mer än en trailer och ett par featurettes. Vad kan ni berätta om filmen och handlingen?
Tyler Gillett: Vi vill be om ursäkt på förhand för vaga svar. Det beror på att vi vill skydda upplevelsen för tittarna. Men jag tror vi kan säga att vi onekligen var lika nyfikna, när vi läste manus för första gången. Wow, hur gör man en ”Scream”-film idag? Hur får man den att kännas aktuell igen - så att den förtjänar att komma tillbaka? Manusförfattarna hittade ett otroligt sätt. Det känns nytänkande, modernt, och precis lika läskigt och kul som de tidigare ”Scream”-flmerna, men det finns också en verklig anledning för de gamla skådespelarna att komma tillbaka och för nya, unga skådespelare att komma in i mixen.
- Man blir alltid lite rädd när det handlar om en franchise. Det finns så många fantastiska filmserier där ute, men också många som missat chansen att verkligen designa om allt och omkullkasta dina förväntningar. Författarna Guy Busick och James Vanderbilt träffade tonerna helt rätt med sitt manus. Jag tror publiken kommer tycka att det är spännande att komma tillbaka till Woodsboro, och se varför Ghostface är tillbaka.
Så ni tror att ni lyckas överträffa fansens förväntningar?
Båda: Vi hoppas det!
Glöm inte masken! Matt, Ghostface och Tyler på inspelningen av "Scream".
Hur gamla var ni när ni såg ”Scream” för första gången? Var det kärlek vid första mordet?
Matt Bettinelli-Olpin: Jag var 18 år och såg den under första året college. Jag var i princip lika gammal som karaktärerna, så det var kul. Och spännande! Jag var redan ett stort Wes Craven-fan, uppväxt med ”Terror på Elm Street”, så för mig var det häftigt.
Tyler: Jag var yngre än Matt, 14 eller 15 och såg den när jag sov över hos en kompis. Då hade filmen släppts på VHS. Jag hade inte sett många skräckfilmer, mer skräckaction som ”Rovdjuret”, ”Alien” och ”RoboCop”. Så det blev en av de första filmer jag såg som skrämde mig på ett sätt jag inte hade blivit skrämd förut. Det var ingen science fiction där man kunde slappna av njuta av det samtidigt. Det var bara ren terror. Jag minns så tydligt hur tänkte ”wow, världen är inte en trygg plats”. Men jag såg också vilken otroligt bra film det var, utöver att vara läskig. Så för oss var det en film som förändrade bådas liv.
Skulle ni kalla den nya filmen för en reboot eller en uppföljare?
Tyler: Det är en uppföljare. Vi vill såklart göra homage på alla vis, jag tror fansen kommer älska det. Det finns fullt med knasiga små påskägg för trogna fans. Men samtidigt fanns det en stor utmaning. Eftersom det är mer än tio år sedan ”Scream 4” släpptes, så känner vi ett ansvar att bjuda in en ny publik, och introducera den här världen för folk som kanske inte har sett de fyra första. Det är en fin balansgång, men jag tror vi har lyckats. Som stora ”Scream”-fans älskar vi filmens alla små tillbakablickar och hyllningar, men vi ville också göra en superläskig och superkul slasher. Något som står på egna två ben. Som förhoppningsvis lockar folk till att gå tillbaka till originalen.
Så vilka regler finns det när man tar sig an en ”Scream”-film? Vad behöver man bocka av från listan?
Matt: Den måste vara otäck. Den måste vara kul. Den måste vara emotionell. Den måste vara en whodunnit och en meta-slasher. Det är våra riktlinjer. Och en annan sak som var viktig för oss är att det ska finnas ett känslomässigt drama i grunden. Det är något vi lärde oss av första filmen, det finns en anledning till att vi minns karaktärernas namn och varför de alla är en stor del av våra liv - inte bara Ghostface. Det får inte bara vara mord-mord-mord… men det är självklart också en del av det hela. Kul och minnesvärda mordscener är såklart jätteviktigt.
Matt Bettinelli-Olpin: Jag var 18 år och såg den under första året college. Jag var i princip lika gammal som karaktärerna, så det var kul. Och spännande! Jag var redan ett stort Wes Craven-fan, uppväxt med ”Terror på Elm Street”, så för mig var det häftigt.
Tyler: Jag var yngre än Matt, 14 eller 15 och såg den när jag sov över hos en kompis. Då hade filmen släppts på VHS. Jag hade inte sett många skräckfilmer, mer skräckaction som ”Rovdjuret”, ”Alien” och ”RoboCop”. Så det blev en av de första filmer jag såg som skrämde mig på ett sätt jag inte hade blivit skrämd förut. Det var ingen science fiction där man kunde slappna av njuta av det samtidigt. Det var bara ren terror. Jag minns så tydligt hur tänkte ”wow, världen är inte en trygg plats”. Men jag såg också vilken otroligt bra film det var, utöver att vara läskig. Så för oss var det en film som förändrade bådas liv.
Skulle ni kalla den nya filmen för en reboot eller en uppföljare?
Tyler: Det är en uppföljare. Vi vill såklart göra homage på alla vis, jag tror fansen kommer älska det. Det finns fullt med knasiga små påskägg för trogna fans. Men samtidigt fanns det en stor utmaning. Eftersom det är mer än tio år sedan ”Scream 4” släpptes, så känner vi ett ansvar att bjuda in en ny publik, och introducera den här världen för folk som kanske inte har sett de fyra första. Det är en fin balansgång, men jag tror vi har lyckats. Som stora ”Scream”-fans älskar vi filmens alla små tillbakablickar och hyllningar, men vi ville också göra en superläskig och superkul slasher. Något som står på egna två ben. Som förhoppningsvis lockar folk till att gå tillbaka till originalen.
Så vilka regler finns det när man tar sig an en ”Scream”-film? Vad behöver man bocka av från listan?
Matt: Den måste vara otäck. Den måste vara kul. Den måste vara emotionell. Den måste vara en whodunnit och en meta-slasher. Det är våra riktlinjer. Och en annan sak som var viktig för oss är att det ska finnas ett känslomässigt drama i grunden. Det är något vi lärde oss av första filmen, det finns en anledning till att vi minns karaktärernas namn och varför de alla är en stor del av våra liv - inte bara Ghostface. Det får inte bara vara mord-mord-mord… men det är självklart också en del av det hela. Kul och minnesvärda mordscener är såklart jätteviktigt.
Var det lika viktigt för er att Neve Campbell, Courteney Cox och David Arquette skulle komma tillbaka, eller kunde det funka utan dem?
Tyler: Det var avgörande. De är filmseriens hjärta. Under ett ögonblick hade vi bara en idé och ett manus, ingen hade skrivit på ännu. Vi kände oss hyfsat säkra på manuset och visste i våra hjärtan att skådespelarna skulle gilla det de läste. Men vi förstod också att de här filmerna, och Wes, hade varit en stor del av deras liv. Det fanns många faktorer. Men kreativt sätt fanns det inte en chans att vi skulle kunna göra filmen utan de tre.
Kan du säga något om var de gamla karaktärerna befinner sig när filmen börjar, tio år efter ”Scream 4”?
Matt: Vad kan vi avslöja? Dewey har haft det lite tufft. Det går extremt bra för Gale. Och Sid, hon har gått vidare. Hon börjar ett nytt kapitel i sitt liv. Det är så mycket vi kan säga (skratt)
Berätta mer om filmens påskägg, och hur ni hedrar Wes Craven… Vad ska vi hålla utkik efter?
Tyler: Det kan vara småsaker. Som vissa bilder, hur kameran rör sig i vissa ögonblick. Det var de roliga men också jobbiga bitarna, att se till att vi aldrig missade en chans att koppla den här världen till de tidigare filmerna, men också till vår uppfattning av ”Scream”-filmerna. Det kan handla om karaktärernas namn, det handlar om namnen på gatorna i Woodsboro. Det finns många ingredienser i den här filmen, vissa är små hyllningar, andra riktigt uppenbara. En del kommer ni säkert inte upptäcka förrän vid femte omtitten (skratt).
Jag älskade er förra film, ”Ready or Not”. Väldigt underhållande och brutal! Men när ni gör en film som ”Scream”, som är en del av en etablerad franchise, hur mycket av er egna prägel kan ni sätta på den? Får ni spåra ur?
Matt: Vi ville göra ”Scream” till något eget, men ändå vara respektfulla mot originalet, mot Wes och mot Kevin (Williamson). Det funkade delvis tack vare att filmerna handlar om film. De handlar om vår relation till filmer, och de tar risker och förändras ständigt. Att kliva in som regissörer och bara göra nostalgiporr, det hade inte varit respektfullt. Det enda sättet var för oss att göra det till något eget, och ta filmserien vidare och in i en ny era. Det kändes väldigt organiskt för oss. Det känns som ”Scream”.
Tyler: Det var avgörande. De är filmseriens hjärta. Under ett ögonblick hade vi bara en idé och ett manus, ingen hade skrivit på ännu. Vi kände oss hyfsat säkra på manuset och visste i våra hjärtan att skådespelarna skulle gilla det de läste. Men vi förstod också att de här filmerna, och Wes, hade varit en stor del av deras liv. Det fanns många faktorer. Men kreativt sätt fanns det inte en chans att vi skulle kunna göra filmen utan de tre.
Kan du säga något om var de gamla karaktärerna befinner sig när filmen börjar, tio år efter ”Scream 4”?
Matt: Vad kan vi avslöja? Dewey har haft det lite tufft. Det går extremt bra för Gale. Och Sid, hon har gått vidare. Hon börjar ett nytt kapitel i sitt liv. Det är så mycket vi kan säga (skratt)
Berätta mer om filmens påskägg, och hur ni hedrar Wes Craven… Vad ska vi hålla utkik efter?
Tyler: Det kan vara småsaker. Som vissa bilder, hur kameran rör sig i vissa ögonblick. Det var de roliga men också jobbiga bitarna, att se till att vi aldrig missade en chans att koppla den här världen till de tidigare filmerna, men också till vår uppfattning av ”Scream”-filmerna. Det kan handla om karaktärernas namn, det handlar om namnen på gatorna i Woodsboro. Det finns många ingredienser i den här filmen, vissa är små hyllningar, andra riktigt uppenbara. En del kommer ni säkert inte upptäcka förrän vid femte omtitten (skratt).
Jag älskade er förra film, ”Ready or Not”. Väldigt underhållande och brutal! Men när ni gör en film som ”Scream”, som är en del av en etablerad franchise, hur mycket av er egna prägel kan ni sätta på den? Får ni spåra ur?
Matt: Vi ville göra ”Scream” till något eget, men ändå vara respektfulla mot originalet, mot Wes och mot Kevin (Williamson). Det funkade delvis tack vare att filmerna handlar om film. De handlar om vår relation till filmer, och de tar risker och förändras ständigt. Att kliva in som regissörer och bara göra nostalgiporr, det hade inte varit respektfullt. Det enda sättet var för oss att göra det till något eget, och ta filmserien vidare och in i en ny era. Det kändes väldigt organiskt för oss. Det känns som ”Scream”.
Neve Campbell och Courteney Cox är tillbaka för att konfrontera ondskan.
Hur rädda är ni för spoilers nuförtiden? År 1996 var internet inte så stort än. Men idag, så fort filmen är ute, kommer det diskuteras vem som är mördaren.
Tyler: Och inte bara filmen. Redan trailern analyserades. Varje gång vi släppt något har folk dissekerat det. Det är en unik upplevelse för oss, som gör en franchise-film för första gången. Och den här filmen bygger på ett mysterium. Så ja, jag tror vi är livrädda för spoilers. Vi hatar spoilers. Det är inte bara för att den här filmen är viktig för oss. Men du får bara en chans att uppleva filmen för första gången. Om du såg första ”Scream” och visste allt, så är det inte samma upplevelse. Vi vill skydda hemligheterna för fansens skull. Vi vill att folk ska se den och uppleva hela härligheten helt oförstörd. Det är för oss den bästa ”Scream”-upplevelsen. Det är svårt nuförtiden. Men vi vet att många fans där ute är purister, de skärmar av sig från all marknadsföring för att få en ofiltrerad upplevelse.
Jag önskar jag kunde undvika trailers, men det är ju mitt jobb. Men jag undrar om inte trailern visade för mycket? Minst sju personer blir attackerade eller dödade. Kommentar på det?
Matt: Om Tyler och jag fick bestämma skulle trailern bara säga: ”Scream: 14 januari”. Men det är faktiskt chockerande hur lite som finns med i trailern. De visar lite action, men de visar inte filmen, och det är vi tacksamma för. Det kunde ha varit en miniversion av filmen men så är det inte. Man kan granska trailern ruta för ruta, man kanske får ut något av det, kanske inte. Något kanske finns där avsiktligt, kanske inte. En del av det roliga är att leka med förväntningarna. Det är något som marknadsföringsavdelningen gjorde som vi gillade - affischerna där alla är Ghostface. Det är ju vårt mål med filmen. När som helst ska du kunna tänka att ”just nu tror jag att han eller hon är Ghostface”. Två scener senare: ”Nej, så här måste det vara”. Det är en del av det roliga!
- Och som Tyler sa tidigare, vad gör en ”Scream”-film till en ”Scream”-film? Det är inte bara mord på mord. Kontexten spelar roll. Det är det som gör att filmerna går att se om och om igen. Och det går inte att spoila i en trailer på 2,5 minuter. Det finns så många idéer, karaktärer och ögonblick i filmen. Folk får ha den upplevelsen och de kommer älska den ännu mer, när de får se allt det de älskar i sitt rätta sammanhang.
Ni nämnde att filmen är gjord för en ny generation. Men risken finns att Ghostface har blivit lite av ett skämt. Han parodieras i ”Scary Movie”, man kan köpa halloweenmasken… Hur gör ni honom läskig igen?
Tyler: Ge honom en stor kniv! Haha. Jo, vi gick tillbaka och såg på originalet för att förbereda oss. Vi såg om alla ”Scream”-filmerna, men den första - man glömmer ibland hur brutal och genuint läskig Ghostface är. Den inledande scenen är oförglömlig. Som Matt sa, vi vill att publiken ska känna sig osäkra. Det är något vi älskar med skräck och upplevelsen av att se skräck på bio. Man får se och uppleva otrygga saker i en trygg miljö. Filmer ger oss den möjligheten, att våga utsätta oss för något farligt. Det är det roliga! Och det är så vi gör Ghostface läskig igen. Vi är inte rädda för att pusha det till gränsen.
Tyler: Och inte bara filmen. Redan trailern analyserades. Varje gång vi släppt något har folk dissekerat det. Det är en unik upplevelse för oss, som gör en franchise-film för första gången. Och den här filmen bygger på ett mysterium. Så ja, jag tror vi är livrädda för spoilers. Vi hatar spoilers. Det är inte bara för att den här filmen är viktig för oss. Men du får bara en chans att uppleva filmen för första gången. Om du såg första ”Scream” och visste allt, så är det inte samma upplevelse. Vi vill skydda hemligheterna för fansens skull. Vi vill att folk ska se den och uppleva hela härligheten helt oförstörd. Det är för oss den bästa ”Scream”-upplevelsen. Det är svårt nuförtiden. Men vi vet att många fans där ute är purister, de skärmar av sig från all marknadsföring för att få en ofiltrerad upplevelse.
Jag önskar jag kunde undvika trailers, men det är ju mitt jobb. Men jag undrar om inte trailern visade för mycket? Minst sju personer blir attackerade eller dödade. Kommentar på det?
Matt: Om Tyler och jag fick bestämma skulle trailern bara säga: ”Scream: 14 januari”. Men det är faktiskt chockerande hur lite som finns med i trailern. De visar lite action, men de visar inte filmen, och det är vi tacksamma för. Det kunde ha varit en miniversion av filmen men så är det inte. Man kan granska trailern ruta för ruta, man kanske får ut något av det, kanske inte. Något kanske finns där avsiktligt, kanske inte. En del av det roliga är att leka med förväntningarna. Det är något som marknadsföringsavdelningen gjorde som vi gillade - affischerna där alla är Ghostface. Det är ju vårt mål med filmen. När som helst ska du kunna tänka att ”just nu tror jag att han eller hon är Ghostface”. Två scener senare: ”Nej, så här måste det vara”. Det är en del av det roliga!
- Och som Tyler sa tidigare, vad gör en ”Scream”-film till en ”Scream”-film? Det är inte bara mord på mord. Kontexten spelar roll. Det är det som gör att filmerna går att se om och om igen. Och det går inte att spoila i en trailer på 2,5 minuter. Det finns så många idéer, karaktärer och ögonblick i filmen. Folk får ha den upplevelsen och de kommer älska den ännu mer, när de får se allt det de älskar i sitt rätta sammanhang.
Ni nämnde att filmen är gjord för en ny generation. Men risken finns att Ghostface har blivit lite av ett skämt. Han parodieras i ”Scary Movie”, man kan köpa halloweenmasken… Hur gör ni honom läskig igen?
Tyler: Ge honom en stor kniv! Haha. Jo, vi gick tillbaka och såg på originalet för att förbereda oss. Vi såg om alla ”Scream”-filmerna, men den första - man glömmer ibland hur brutal och genuint läskig Ghostface är. Den inledande scenen är oförglömlig. Som Matt sa, vi vill att publiken ska känna sig osäkra. Det är något vi älskar med skräck och upplevelsen av att se skräck på bio. Man får se och uppleva otrygga saker i en trygg miljö. Filmer ger oss den möjligheten, att våga utsätta oss för något farligt. Det är det roliga! Och det är så vi gör Ghostface läskig igen. Vi är inte rädda för att pusha det till gränsen.
”Scream” går nu på bio.
