Simon Pegg fick sitt stora genombrott med "Shaun of the Dead", som är den första filmen i den så kallade Cornetto-serien. Filmen följdes upp med "Hot Fuzz" och nu är vi framme vid den sista filmen i den glassiga trilogin, "The World's End".
Trots stora framgångar på andra sidan Atlanten har Pegg fortfarande fötterna på jorden, och i Storbritannien, och värderas sin vänskap med Nick Frost och Edgar Wright lika högt som de träffades för 20 år sedan. MovieZine träffade Pegg för att kolla hur nördig han är och vad hans tips är för en episk pubrunda i London.
Det här är sista filmen i Cornetto-trilogin. Vad har du lärt dig under de här nio åren?
- För varje film man gör, så lär man sig alltid något nytt. Både som skådespelare, manusförfattare och producent. Framför allt lär man sig från sina misstag. Med "The World's End" hade vi två filmer i bagaget ("Shaun of the Dead" och "Hot Fuzz") som Edgar och jag hade lärt oss massor av. Det känns som vi lyckades få med allt vi missade med de tidigare filmerna.
Nick, Edgar och du har gjort några filmer tillsammans? Hur besatt är du egentligen av att jobba med dem?
- Jag skulle inte kalla det för besatthet, men jag gillar dem, haha.
"The World's End" är väldigt annorlunda mot de tidigare två filmerna. Vad var tanken med det?
- Eftersom jag är ett stort science fiction-fan, kände jag att det var lämpligt att vi skulle ha science fiction i filmen. Dels för att vi ville göra något helt annat än skräck.
Hur resonerade ni när ni gjorde specialeffekterna?
- Vi är stora fans av fysiska effekter, med saker man kan se när man spelar in. För mycket digitala effekter kan få en film att bli orealistisk. Jag tycker att digitala effekter är fantastiska, om det används på rätt sätt. Vi försökte bara använda digitala effekter när vi behövde det.
Hade ni själva högt ställda förväntningar med "The World's End"?
- Ja, absolut. Vi behövda vara på minst samma nivå som "Hot Fuzz" och "Shaun of the Dead". Vi var tvungna att komma med något som tilltalar publiken och inte lita på att folk skulle gilla det, bara för det är vi som gör det. Så vi kände stor press med "The World's End", men det var oundvikligt.
Vilken av dina tre karaktärer i Cornetto-trilogin var roligast att göra?
- Gary King (i "The World's End") var roligast. Med både Shaun och Nicholas Angel (i "Hot Fuzz") spelade jag en okomplicerad kille. Gary King är killen som har kaos i kappsäcken. Det är kul att få spela en karaktär som är så irriterande. Jag är själv inte alls som Gary, jag dricker inte längre och är inte deprimerad.
För många kommer denna trilogi kännas som ett bitterljuvt slut? Vilka trilogier ligger dig själv närmast om hjärtat?
- Kanske inte trilogier, men filmer som "This is Spinal Tap", "Titta vi flyger" och Monty Python-filmerna hade stor påverkan under min uppväxt.
Med tanke på ditt, Edgars och Nicks späckade scheman, hinner ni umgås någonting privat?
- Vi gör vad vi kan. Men även om vi inte ser varandra på flera månader, så blir vi aldrig främlingar för varandra. Nick och jag har ju varit vänner i 20 år.
Hur lyckas ni bevara vänskapen när ni jobbar så intensivt med varandra?
- Vi är mer som en familj och det spelar ingen roll hur tufft det bli under inspelningarna, så är aldrig vår vänskap i fara. Ena dagen kan vi bråka med varandra, men nästa dag så är vi tillbaka igen.
Grabbarna i "The World's End" tar en rejäl pubrunda i Newton Haven, men hur skulle en episk pubrunda i London se ut?
- Det finns faktiskt en pubrunda jag skulle rekommendera, Monopol-brädet med 24 pubar. Men jag tvivlar på att man kan göra den utan att ta livet av sig. Möjligtvis om man körde en half-pint vid varje pub. Nu dricker jag inte längre, men när jag låg i som bäst skulle 12 pints under samma kväll vara en stor bedrift.
Hur har framgångarna påverkat dig?
- Framgångarna är inte det viktiga, utan att få vara lycklig. Det är nyckeln till framgång. Om man kan uppnå lycka genom framgång, då är det bra. Man ska inte överskatta värdet i materiella framgångar, även om det självklart är trevligt, men det är inte allt.
Simon, du är ju ett sanslöst stort "Star Wars"-fan, så hur ska du lyckas övertala J.J. Abrams om en roll i den kommande "Star Wars: Episod VII"?
- Det vore rent ut sagt vansinnigt av mig att göra det. Jag vill faktiskt inte vara med i "Star Wars: Episod VII". Det värsta jag skulle kunna göra är att spoila en film jag så gärna vill se genom att vara med i den. Jag tror också att J.J. måste använda nya skådespelare vi aldrig har sett förut, och kanske större skådisar i andra roller, som med Peter Cushing (Grand Moff Tarkin) och Alec Guiness (Obi-Wan Kenobi) i första filmen "Star Wars: A New Hope". Jag trodde på Luke Skywalker och Han Solo för att jag kände inte till skådisarna på den tiden. Jag vill verkligen inte se mig själv, Simon Pegg på bioduken. Så jag kommer be J.J. att inte ge mig en roll.
Och Nick Frost då?
- Nej, jag vill inte se Nick där heller!
"The World's End" får biopremiär 9 oktober.
