Sofia Helin: "Jag hade aldrig ens hört talas om den här kvinnan"

Det finns väl ingen som har missat Sofia Helins grymma insats i "Bron", en av Sveriges internationellt mest populära tv-serier någonsin. Men under våren har vi även kunnat ta del av hennes skådespel i miniserien "Atlantic Crossing" på SVT.

 

Tv-serien följer kronprinsessan Märtha (Helin) av Norge (född i Sverige) under det andra världskriget, när hon och det norska kronprinsparets barn tvingas fly till USA under tiden som Norge ockuperas av tyskarna. Väl på plats i USA formar hon en nära relation med den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt (Kyle MacLachlan), som på många sätt kom att påverka USA:s roll i kriget. 

 

Både Helin och MacLachlan bjuder på ett imponerande skådespel och faktumet att serien sägs vara en av skandinaviens mest påkostade produktioner någonsin - syns om inte annat på kostymer, scenerier och rekvisita som osar av hög produktionskvalitet. Om du inte har givit "Atlantic Crossing" en chans ännu, så finns nu alla åtta avsnitt att ta del av på SVT Play.

 

MovieZine var i kontakt med Helin för ett snack om vad hon visste om rollen, svårigheterna att få till produktionen på det sätt man ville - och givetvis även om dörren till en "Bron"-fortsättning verkligen är helt stäng.

 

 

 

- När jag fick höra om historien så blev jag först alldeles häpen över att jag aldrig ens hade hört talas om den här kvinnan. Hon är ju svensk dessutom... så jag blev verkligen helt hänförd. Dels över att historien inte hade berättats tidigare, men också över att man hade lyckats hitta nytt material när man åkte över till USA och gjorde research där. Jag fick serien pitchad för mig redan 2017, så jag fick komma med tidigt och har fått se serien växa fram genom hela utvecklingsfasen sedan dess. 

 

- Sen tyckte jag också att det var så fascinerande att man började skriva på ett manus, för att det verkade intressant att det kunde ha funnits en relation mellan Märtha och Roosevelt. Men att det man hittade i sin research, var att hon även verkar ha varit en politiskt aktiv hjälte liksom. Det blev bara mer och mer spännande helt enkelt!

 

 

- Målbilden för fiktion och fakta är ju egentligen motsatt. Forskning ska ju underbygga fakta, medan en dramatisering av fiktion ska beröra människors känslor. Makthavare har skildrats på många olika sätt under väldigt lång tid... titta bara på Shakespeare liksom. Det nya är väl kanske att vi lever i en tid där man kan ta reda på saker på ett annat sätt. Jag tycker att vi är tydliga med att "Atlantic Crossing" är inspirerad av verkliga händelser, inte en direkt återberättning eller en dokumentär.

 

- Om det inte finns en särskild vinkel eller fråga när man ska göra en dramaserie, som har med att vara människa att göra... då är det ju bättre att göra en dokumentär. Inom fiktionen så använder vi ibland verkliga personer för att spegla hur det är att vara en människa, genom dem personerna... vilket jag tycker passade väldigt bra med just "Atlantic Crossing". Sen tror jag även att tittarna är smarta nog att själv ta reda på vad som stämmer när det kommer till den här typen av projekt, nu när många svar finns bara en enkel googling bort.

 

 

 

 

- Tro det eller ej, men det var faktiskt väldigt svårt att få till den här produktionen med den budgeten vi hade. Man kan ju tro att det skulle vara motsatsen när man framställer det som en av de mest påkostade någonsin, fast det gäller ju fortfarande att man ska få valuta för varenda liten krona i varje scen. Manuset i sin ursprungsform var helt enkelt alldeles för dyrt. Det fanns många fler dramatiska scener som vi hade kunnat göra... men hade då även behövt en dubbelt så hög budget...

 

 

- Krigsscener, absolut. Sedan fanns det grejer man hade velat göra med ubåtar och andra äventyr... som det helt enkelt inte fanns plats i budgeten för. Många saker som hade varit jättespännande att få ha med. Med det sagt så såg jag aldrig något direkt överflöd av den där enorma budgeten som man har pratat om, utan istället kämpade vi snarare som fasen för att få behålla så mycket som möjligt av ursprungsvisionen!

 

- Det beskriver väl visserligen praktiskt taget alla produktioner. Alla försöker givetvis alltid att göra det bästa man kan, med den budget man har att röra sig med. Sedan när det gäller ett historiskt period-drama av det här slaget, med en otrolig noggrannhet till detaljer... så tar det både extra tid och blir samtidigt genast mycket dyrare att producera. Jag är i alla fall väldigt stolt över slutprodukten.

 

 

 

 

- Det ska bli väldigt spännande att se hur "Atlantic Crossing" kommer att tas emot i USA. Serien kommer att visas på PBS Masterpiece, vilket är samma kanal där man har kunnat följa serier som "Downton Abbey" och andra liknande produktioner... så det känns helt klart som rätt typ av publik. Jag tror dessutom att kanalen finns tillgänglig i typ 150 miljoner hushåll, så det ska verkligen bli intressant att se vad den kan starta för slags diskussioner bland tittarna där borta. "America first" är ju verkligen något som känns aktuellt även idag och vi beskriver hur Roosevelts kamp och politiska spel kring just det såg ut då, även fast vi kanske inte hinner gå in så djupt i detalj kring det.

 

 

- Jag är också så otroligt nöjd med hur "Bron" slutade! Vi sade alltid att vi skulle ha en anledning till att berätta den här historien, inte bara att det är en "succé" och därför så måste man fortsätta med den. När, eller om, det kommer en berättelse som verkligen behöver berättas igen... om Saga Norén, tidigare på länskrim Malmö, så kanske det händer. Vi får se helt enkelt. Det blir upp till "skapar-guden" att bestämma, om en tillräckligt bra historia och fortsättning blir till någon gång i framtiden. 

 

 

Hela "Atlantic Crossing" finns nu att ta del av på SVT Play. Helin kommer vi även kunna se i den andra säsongen av i den norska tv-serien "Exit" och sedan vartefter i Erik Poppes nytolkning av "Utvandrarna".