En snygg roadmovie på outforskade vägar. En kärlekshistoria med vibbar av Tarantino och "Bonnie & Clyde". Ett manus som redan från början skrivs tillsammans med skådespelarna. Andreas Öhmans "Odödliga" känns som en frisk vind i det svenska filmlandskapet, men något annat hade vi inte väntat oss heller av regissören till "I rymden finns inga känslor" och "Bitchkram".
Hur länge har den här idén legat i byrålådan?
- Filip och jag pratade länge om att göra något ihop. Vi ville göra en lite dysfunktionell kärlekshistoria med ganska rastlösa personer, lite som i "Silver Linings Playbook". Jag kommer aldrig ihåg exakt när idéer kommer till mig. Men jag kom fram till att jag ville göra en roadmovie och Filip föreslog Madde som motspelare, berättar Andreas Öhman när MovieZine möter upp hela trion för en lägesrapport.
Filip Berg och Madeleine Martin gör de två huvudrollerna som Isak och Em. Båda spelade nyligen i "Studentfesten", men känner varandra sedan en provfilmning för flera år sen. Trots att manuset inte är färdigskrivet än har båda en ganska klar bild av vilka de ska spela:
- Em är en tjej som vuxit upp i överklassfamilj. Där har det funnits mycket materiellt men hon har en kall relation till sina föräldrar, och till världen hon är infödd i. Hon vill hela tiden något mer. Hon söker både kärlek och värme, men också nästa kick. Hon är väldigt rastlös, säger Madeleine Martin.
- Isak är en kille som kommer från en medelklassfamilj. Jag tror att Isak känner sig ganska säker på sig själv, tills han hamnar i situationer där han inte länge är så säker. Det här med Em är ett praktexempel. En kille som tror att han vet allting, och att ingen tjej passar honom, träffar en tjej som på pappret är helt fel men som han blir förälskad i med en gång, berättar Filip Berg.
Varför drar de iväg?
MM: Man kan säga att det börjar som en resa men slutar som en flykt.
FB: Hade det inte kommit som förslag från Em så hade det inte hänt. Hon har en mer tydlig idé om hur det kommer vara när man lämnar stan. Och jag får vara med henne. Det är utgångsläget. Hon är ett och ett halvt steg framför mig, på gott och ont. Det här är något som hon har gått och tänkt på, och hon hittar en kille som vågar följa med. Sen blir det komplikationer.
AÖ: Jag älskar roadmovie-genren, varför görs inte det mer? Det är en skön grej att man hela tiden rör sig framåt och besöker nya ställen. Det kan vara ett berg, eller en liten bensinmack som finns utanför Hudiksvall. Miljöerna utnyttjas inte så ofta.
Fler karaktärer kommer att dyka upp på parets resa genom sommar-Sverige. Om inte "Bonnie & Clyde"-referensen i början var tydlig nog: det kommer bli både romantik och brott på vägen.
AÖ: Vi diskuterar just nu hur mycket andra karaktärer vi ska ha med. Jag tycker det är ointressant att följa polisen, så hellre se hur deras familjer reagerar känslomässigt på de brott som Em och Isak begår.
Nytt för alla tre är att många repliker kommer att improviseras fram längs vägen. Idéer och scener bollas ständigt mellan regissören och skådisarna.
AÖ: Vi jobbar med en ganska annorlunda metod. Jag gjorde en film förra sommaren där allt var improviserat. Allt vi hade var en A4 med en storyline. Det var ett coolt sätt att jobba, jag gillade det väldigt mycket. Här kommer vi att ha ett skrivet manus, men om de säger den eller den repliken är mindre viktigt, det viktiga är att känslan och scenens syfte kommer fram. Det gör det lite svårare att förklara projektet, jag har en känsla av att det kommer bli svinbra och så länge historien och känslan är intakt så kommer det att lyckas.
MM: Det är så här man vill jobba. Att få komma in så här tidigt och skapa hela karaktären... det gör att det sätter sig i kroppen på ett annat sätt. Vi pratar varje dag. Vi kan ringa varandra klockan tre på natten med frågor. Så vi har egentligen börjat i andra änden, vi har börjat med storyn och karaktärer, och skriver sedan manus utifrån det.
Precis som i Andreas tidigare filmer lämnas inget åt slumpen: vare sig det gäller kläderna, musiken eller scenografin vet han precis vad han söker. Arbetet med att hitta rätt låtar och artister till soundtracket är redan igång:
AÖ: Jag ska försöka få mycket svensk musik, men också någon blandning mellan "Pulp Fiction" och mina andra filmer. Det kan lika gärna vara ett svenskt indieband som kom för något år sen, som hits från 60-talet. Jag blir ännu mer inblandad i detaljerna nu när teamet blir mindre. Det handlar inte om att scenografin blir mindre viktig, men i "Bitchkram" byggde vi många miljöer. Här ska vi använda oss av befintliga miljöer, men mer fokusera på karaktärerna och deras detaljer och attiraljer.
Tror du att "Odödliga" kommer att tilltala dem som gillade "Bitchkram"?
AÖ: Absolut, men även nå en bredare publik. "Bitchkrams" problem var dels att den handlade om två tjejer. Hade den handlat om två killar hade den nått en mycket större publik tyvärr. Sen handlade den också om en speciell period i livet. Den här filmen är en renodlad kärlekshistoria, den här typen som är lite mer öppen för alla målgrupper. Jag tror på en större publik. Framför allt för att det är något nytt, och lätt att förstå direkt vad det handlar om.
Inspelningen kickar igång den 22 juli, med ett betydligt mindre team än vad någon av dem jobbat med tidigare.
AÖ: Vi har bestämt oss för att göra den här på vårt sätt, och inte låta pengarna bestämma. Jag kör hellre utan lampor men får dubbelt så mycket tid istället.
FB: Känslan när man går in i ett projekt som man verkligen tycker om. Det är inte en fet lön som har gjort det, jag tycker ärligt talat att det här ska bli jävligt bra. Det känns väldigt skönt, som att man väntar på jultomten. Det ger ett visst självförtroende som inte är så ofta förekommande när man gör film. För en skådespelare är det här ett drömprojekt.
