På bioduken är det dry martinis, lyxiga bilar, klockor som exploderar och ett livsfarligt jobb som associeras med namnet James Bond. I verkligheten är det något annorlunda för alla män som råkar dela namn med ikoniske agent 007. Dokumentären "The Other Fellow" träffar några av dem.
För regin står australienske Matthew Bauer och han berättar för MovieZine hur han själv blev ett fan av filmhjälten, och hur det var att möta en av filmen mer excentriska James Bonds i Sverige.
I filmen träffar du folk över hela världen, alla med samma namn - James Bond... Behövde du själv bli något av en superspion för att hitta dem?
- Snarare något av en lågbudget-Lisbeth Salander! Jag använde mig av sociala medier för jag visste inte om jag skulle genomföra idén, så jag ville inte lägga ett år på att kontakta varenda J. Bond i telefonkataloger världen över. Men när man söker på Facebook stöter man på ett dilemma. Deras profilnamn är alltid "JB Bond", "Bond James" och så vidare för Facebook låter dig inte heta "James Bond".
- Det var då en glödlampan tände för mig, och jag insåg vilka problematiska nackdelar - och ibland fördelar - som kom med namnförvirringen. Vilket vi ser i filmen.
New Yorks egna James Bond lånar ut sitt namn till reklamfilmer för casinon.
Du har jobbat på dokumentären i många år nu. Berätta hur du gick tillväga.
- Efter att ha kontaktat dem, och när jag fått förklara att jag inte var en knäppis utan seriös med mina filmplaner - så delade de snabbt med sig av de väntade historierna. Skämt om martinis, retande pikar från nya dejter, problem med att öppna ett bankkonto... Men det finns också saker man inte kunde vänta sig. Visst, filmen avhandlar de väntade martiniskämten inom några minuter, men sen lägger vi i nästa växel.
Vad lärde du dig av deras historier? Är det mest en fördel eller nackdel att dela namn med en filmisk ikon?
- Dagligen är det mest en förbannelse. Men som vi ser i filmen är det bara en som har bytt namn till något annat, så i det stora hela ser de kanske det som något positivt. Ingen av dem skulle väl erkänna det, men jag tror inte de skulle veta vilka de var utan det här speciella och unika.
- Den största överraskningen för mig var att alla behövde bära id-kort på sig hela tiden med tanke på vad som kan hända med polisen. Alla vet det: om de stöter på en polis och inte har id, och säger att de heter James Bond, så blir de gripna. Polisen tror att man vill jävlas med dem. Det har hänt varenda en av mina Bonds, alla berättade samma historia utan att jag frågade.
Matthew Bauer med svenske Gunnar James Bond Schäfer på filmfestival i Nya Zeeland.
Vissa är såklart superfans som bär namnet med stolthet. Hur mötte du den svenske James Bond, kodnamn Gunnar Schäfer?
- En lustig historia. Jag älskar James, han är en cool kille, men det är nog mitt internationella perspektiv. En del Bondfans ogillar honom, de tycker han är "för mycket". De flesta fans klär upp sig någon gång eller köper en bil eller kostym - men det är något med Sveriges Bond som går hela vägen som retar folk. Och i Sverige är det väl kulturellt, ni gillar inte när folk "sticker ut".
- Men vi hittade honom tack vare att ett svenskt Bond-fan kontaktade mig. Han var glad att vi inte hade tagit med "svenske James Bond" i filmen. Jag hade aldrig hört talas om "svenske James Bond" och när jag googlade och såg alla hans bilder - wow, vi måste ju snacka med honom!
- Då hade vi filmat många andra män som klagade på namnet James Bond. Filmen behövde en motpol, någon som älskade och var besatt av namnet James Bond. Jag har försökt att undvika lookalikes, men han var något annat. Inte bara hade han bytt namn till James Bond, han ändrade hela sitt sätt att vara och det var intressant. Och rent visuellt ville jag att filmen skulle se ut som en Bondfilm, så att filma i den svenska snön gav filmen lite europeiska miljöer också.
En amerikansk James Bond med familj i Indiana.
Du måste vara ett stort 007-fan själv? Hur började det?
- Allt började i april 1994 när jag kom nedför trappan och min pappa var halvvägs igenom "Moonraker". Jag blev genast fast. Tur att det var "Moonraker" som är den ultimata "barnvänliga Bondfilmen". Jag hade hört talas om "James Bond" som term, men nu visste jag vem James Bond var. Då visste jag inte att det fanns 16 filmer, och några månader senare såg vi "Älskade spion" hemma hos en vän på VHS. Efter det trodde jag att varje Bondfilm hade Roger Moore och Richard Kiel som Jaws!
- Jag kan sakna den tiden när det fanns ett visst mysterium. Jag brukade gå till min lokala videobutik i Australien och titta på "Bondhyllan" och försökte reda ut i vilken ordning filmerna kom. I slutet stod det alltid "James Bond Will return in..." och så titeln. Och av någon anledning hade de aldrig "Levande måltavla" i min videobutik så jag trodde jag definitivt hade sett varenda Roger Moore-film. Det tog flera år innan jag insåg att det fanns en till!
- Och vi ska inte ens prata om "Never Say Never Again". Det var så förvirrande med en Bondfilm utan musiken och med andra skådespelare som Q och M, och Mr. Bean var med i den... Jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag saknar tiden då det hela var mystiskt och stort. Nu är det bara att googla efter "lista på Bondfilmerna".
Så vem är den bäste James Bond? I filmerna alltså. Och din favoritfilm?
- Roger Moore. Din första är alltid din favorit.
- Men mina favoritfilmer är märkligt nog ingen av Connerys eller Moores. "I hennes majestäts hemliga tjänst" hade lätt varit den bästa om Connery var med. "Tid för hämnd" är helt otrolig, även "GoldenEye". Jag älskar filmmusiken i båda. "Casino Royale" är också suverän. Men varje Bondfilm kan inte vara speciell... Man behöver de där standardfilmerna som "Goldfinger" eller "Älskade spion" som får de annorlunda att kännas speciella.
Vad blev din största utmaning med den här dokumentären?
- Det är svårt när man gör sin första film och aldrig vet om man tar rätt beslut. Men vad jag gillar med dokumentärfilm är att det är en serie av 100-nånting små scener som kostar 2500 kr att spela in, och så bygger man upp filmen över tid. Man kan göra misstag, man får alltid en chans att rätta till dem.
- Men ja, den största utmaningen var att fortsätta - i slutändan är det väldigt lik filmen jag föreställde mig när jag började. Den svenske James Bond var fantastisk, vi är lika på flera sätt, vi jagar våra drömmar när alla andra tycker vi är galna. Och jag tackar honom för det stödet.
Amerikanska paret Mary och James Bond upptäcker att de har blivit bestulna på sitt namn.
Din dokumentärfilm berättar hur Ian Fleming hittade namnet James Bond. Men det blev inte så uppskattat av den riktige James Bond. Vad kan du berätta om den udda historien?
- När det kommer till "Bondhistoria" så berättar filmen den okända sidan av det hela. James Bond-skaparen Ian Fleming "stal" namnet från en amerikansk ornitolog och författare. Men få vet vad som hände med "the other fellow" efter att James Bond, hans fru Mary och amerikansk media fick nys om namnstölden.
- Vi hittade orörda ljudinspelningar av James och Mary som legat och samlat damm sedan 1960-talet, hemma hos dem i Philadelphia. Med hjälp av dessa intervjuer, aldrig tidigare visade foton, och scener vi själva spelade in berättar vi en tidigare okänd del av Bonds historia och hur han kom att träffa Ian Fleming själv. Visst, man kunde nog komma undan med något sånt lättare på 1950-talet. Det tog flera år innan nyheten nådde paret Bond, och vid den tiden var det försent. Böckerna fanns överallt.
- Lite bonusfakta för er MovieZine-läsare: Fleming gjorde så där ofta! Goldfinger är döpt efter den kände arkitekten Erno Goldfinger, eftersom Fleming avskydde hans byggnader så mycket!
Vad blir ditt nästa projekt? Ska du se hur många Lara Croft det finns där ute?
- Nej, jag har ingen avsikt för att göra detta till en hel genre - om inte någon betalar mig massor... Men det hade inte heller funkat med något annat namn. Det unika med James Bond är att namnet kommer med en hel livsstil. "Män vill vara honom, kvinnor vill älska honom" - det funkar inte med Luke Skywalker, till exempel. Men det finns en annan dokumentär om män som hette Adolf Hilter, och jag kan förstå hur det kommer med ett helt annat djup.
"The Other Fellow" är nu bioaktuell.
