"Tore" är Netflix nya tv-serie om sorg och sökande, en slags coming-of-age där vi följer en ung man med en försenad tonårsrevolt. När 27-åriga Tores pappa dör blir det början på en självdestruktiv resa genom Stockholmsnatten där han stöter bort sina närmaste och skaffar sig nya vänner. Vissa mer shady än andra...
William Spetz spelar huvudrollen och står för manus, men det är norska regissören Erika Calmeyer som fick förverkliga visionen. Hon har tidigare bland annat jobbat på populära serien "Young Royals" och norska dramat "Storm".
Under pressdagen möter vi henne tillsammans med skådespelaren Carlos Romero Cruz. Han gestaltar en dragqueen som (trots namnet Shady Meat) blir en av de goda nya bekantskaperna i Tores vilsna liv.
Erika, du har regisserat alla sex avsnitt. Hur funkar ditt samarbete med William, som ändå är idéskaparen, spelar huvudrollen och har skrivit manus - han har säkert en klar bild själv av hur det ska vara?
Erika: Jag och William blev satta på en "dejt" av vår producent. Först fick jag läsa manus, och tänkte att "det här skrevs av en person som älskar människor". Jag upplevde så mycket kärlek till alla karaktärerna, och till alla deras fel och brister. Det var skrivet med en sådan värme att jag blev väldigt berörd.
- När jag och William satte oss ned var det som om vi hade känt varandra väldigt länge. Vi började prata om processen, om hur man jobbar som skådis...Jag kände direkt att det fanns utrymme för mig att ta plats och ge regi. William har varit väldigt öppen.
Vilka utmaningar fanns det för dig när du tog dig an "Tore"?
Erika: Först och främst är det en superintressant berättelse. Det finns inget tydligt svar. Tore försöker ju fly från allt som gör ont. Han flyr från sin sorg. Han kastas in i en ny värld som både är destruktiv men som också har något som han behöver. Han gör en försenad tonårsrevolt. Han ska ju testa, han ska ju våga, han ska ju göra fel. Det är så härligt med en berättelse som inte har något tydligt svar på vad som är rätt eller galet, för det har inte livet heller.
- Men det fanns en utmaning i att Tore har ett icke-mål. Han försöker att fly från sina känslor, och det är lite tvärtemot den klassiska dramaturgiska mallen där man har en huvudperson som vill något. Tores riktning är att han inte vill sörja. Som regissör var det viktigt för mig att ta vara på det, men ändå hitta en riktning i berättelsen. Så att vi känner att vi är på väg någonstans. Att vi är med Tore och vi bryr oss om hans utveckling som karaktär.
För det är ju en karaktär som ofta är ganska jobbig. Man kan bli irriterad som tittare - han sviker sina närmaste, och han sviker på något sätt publiken också. För man hoppas att det ska gå bra och sen sätter han krokben för sig själv igen. Hur gör du för att man ändå ska vilja följa hans resa?
Erika: Precis, det är det som är superintressant med Tore. Han gör många dåliga val. Men allt kommer från hans sårbarhet. Allt kommer från att han flyr undan en sån smärta. Det gör att man kan identifiera oss. För när vi mår jättedåligt blir vi jättedåliga versioner av oss själva. Det finns kanske en idé att att man ska "sörja duktigt" eller ligga i sängen och gråta. Men sanningen är att när vi mår skit blir vi dåliga versioner av oss själva. Det som händer med Tore tror jag vi kan relatera till, samt känna igen oss själva lite i.
- Samtidigt finns det mycket humor i det emotionella kaoset, sett utifrån.
Carlos, du spelar en dragqueen med namnet Shady Meat - vem kom på namnet?
Carlos: Det är William. Men det är lite lustigt. Jag är ju dragartist också, förutom att vara skådespelare. Och mitt dragnamn är Carnita Molida, och på spanska betyder det köttfärs. Så det var lite kul att det var en köttreferens... (skratt)
Hur nära dig själv ligger den här karaktären?
- Vissa saker är nära, men jag gör ju en tydlig karaktär och en roll när jag gör drag. Att hitta Shady Meat utan att bli en schablon av vad en dragqueen ska vara, utan också en människa som har lager... Jag hittade mycket inspiration från min dragmamma som jag umgicks mycket med för tio år sen. Jag plockade mycket från det språket och rörelsemönstret.
Har du sett hela serien än?
Carlos: Ja, jag har sett hela serien, och ja ringde William direkt efter sista avsnittet. Jag blev väldigt berörd. Det finns en enorm igenkänningsfaktor. Jag känner igen så mycket av mig själv i Tore. Just att man stöter bort de allra närmaste. Men för att kunna låta sorgen marinera, behöver man ibland bara en flaska vin och supa sig full.
- Jag kände igen mig så mycket. Jag blev väldigt berörd av Tores resa.
Erika: Shady Meat blir ju den karaktär som Tore kan luta sig mot. Hon ger råd och riktning, men är ingen som gräver i hans smärta. Det blir en "safe place" för Tore där han bara kan vara.
Fick du utrymme för att komma med tips och forma din karaktär?
Carlos: Det kom i förarbetet med mask och kostym. Där var det viktigt för mig att jag inte ville ha någon liknelse med min drag-persona. I och med att jag också är dragqueen kommer man med en viss expertis. Men man ska också vara öppen för ny input både från regissören och mask och kostym. Det har varit en givande process.
Erika: Carlos har verkligen skapat den här karaktären, och gett henne så mycket. (Vänder sig till Carlos) Jag kände mig så trygg med dig, och allt det du kan. Du fyller hela rummet. Du vågar också dra karaktären ganska långt, utan att skapa en karikatyr. Det finns en äkta människa där bakom.
Kände du William sen tidigare?
Carlos: Vi har varit bekanta. Men jag kände ganska snabbt på provfilmningen att det fanns en kemi i vårt spel. Det var en tidig provfilmning, klockan 9 på morgonen. Jag gick upp klockan 6 och började sminka mig, för jag tänkte att jag skulle komma i full drag. Det enda jag skippade var peruken. Men jag kände snabbt att det fanns en kemi. Och vi blev verkligen nära under inspelningen.
Hur funkade castingen? Hade William sina förslag och favoriter?
Erika: Vi har bollat allt kring castingen. Men det finns också situationer och scener då William måste få lov att ta av sig manusförfattar-hatten och bara vara skådespelare. Då är det mitt jobb att ha en överblick. Men vi har inte haft några svåra diskussioner kring castingen, vi har varit ganska överens hela vägen.
Har du och William varit oeniga om något?
Erika: Nej, men vi har haft två olika perspektiv. Det tror jag var väldigt bra. William ser karaktären Tore ur sitt perspektiv, och det är mitt jobb att se serien som helhet med en utomståendes blick. Där har vi hjälpt varandra.
Hur känns det att vara en av rollerna i en Netflix-serie som snart går ut till 200 miljoner hushåll?
Carlos: Wow, man har inte fattat att det är så stort. Jag har inte filmat så mycket. Så för mig var det väldigt kul att komma in i en bubbla och känna sig varm och trygg i den bubblan. Man lär känna alla och det känns verkligen som en familj i den bubblan. Jag tänker på den veckan då vi filmade på båten Patricia i en hel vecka, från måndag till fredag. Det var helt fantastiskt. Och att få ta sig an en roll som ligger en nära, men samtidigt som kräver sitt arbete.
Hur hoppas ni att serien ska tas emot av folk?
Erika: Jag känner mig så glad och stolt över att ha fått göra den. Det är fantastiskt att kunna visa den till andra. Samtidigt har man länge kunnat förbättra saker och fortsätta jobba på serien. Nu har vi kommit till en punkt där jag inte längre har någon makt. Vi har gjort vårt jobb och så ska den ut och flyga. Man får bara släppa den och se vad som kommer. Och det är rätt skönt!
Finns det utrymme för en andra säsong, eller ser du "Tore" som en avslutad historia?
Erika: Nu känns det bra att släppa den här säsongen. Sen får vi se...
Sex avsnitt av "Tore" finns nu att streama på Netflix.