Lär känna "Trolösa"-skådespelarna: "Vi är totala filmnördar och filmslukare båda två"

Jag har fått kika igenom hela "Trolösa" och måste börja med att säga att jag inte tycker att den ser ut som andra svenska serier alls. Och det menar jag som något bra alltså, Tomas vet helt enkelt hur man får det att se riktigt snyggt ut. 

Frida: Ja! Tomas är en regissör som inte bara är bäst i Sverige utan en av de absolut bästa i världen, så det är ju jättekul att du tycker att materialet levererar på den nivån. För det tycker vi också! Och Monika Lenczewska, vår underbara filmfotograf, är ju en konstnär ut i varenda cell i sin kropp. Det har varit så spännande, för hon pratar ju inte svenska och förstår inte vad vi säger. Men ändå så har hon en så enorm känsla för spelet och för hur hon ska gå in och när hon ska låta oss andas. Den är så otroligt konstnärlig, på ett sätt som jag också upplever är väldigt ovanligt för svenska produktioner. 

 

 

Frida: För mig var det väl två saker. Dels hade jag jobbat ganska länge utomlands och kände att jag verkligen saknade det svenska språket och saknade att göra drama. Särskilt att göra drama för vuxna. Jag verkligen längtade efter att göra något med tyngd och kvalitet! Inte för att säga att det jag gjort innan saknar dem sakerna, men det här är verkligen ett speciellt projekt. 

 

 

Frida: Ja, det är något helt annat. Bara faktumet att man går omkring i rustning. Marianne är verkligen en utmaning - och det var något jag verkligen längtade efter. Få sätta tänderna i någonting där man var tvungen att få spela ut hela sin bredd och alla de nyanserna som skådespelare. Framför allt att även få spela något återhållet och litet, det längtade jag verkligen efter. Det har varit en helt underbar upplevelse att få gestalta den här karaktären. 

 

Gustav: Ja, jag kan bara hålla med alltså. För mig är det verkligen så att jag är besatt av regissörer. Man kan ju inte styra alls hur ens resa blir som skådespelare, men det enda jag har försökt att göra... och då gör jag hellre mindre roller, med regissörer som jag beundrar. I filmer och manus som jag tycker är spännande.

 

- Och nu fick jag den enorma lyxen att få göra en stor roll, med en regissör som jag har älskat jättelänge. Det var alltså möjligheten att få jobba med Tomas. Sedan var det väldigt kul att få spela den här figuren David, för det är en väldigt komplex person med sidor som inte är så smickrande alltid. Det var rätt kul att få doppa tårna i det också. 

Frida: Jag måste få ge Lena [Endre] en enorm komplimang. För hon har ju redan spelat den här rollen och gjorde det med bravur - vilket gjorde det till en ikonisk roll där för 25 år sedan. När jag fick reda på att jag skulle få spela Marianne så ringde jag Lena. Och det var innan vi visste att Lena skulle komma tillbaka.

- Och jag vill verkligen säga att Lena Endre är inte bara en av de absolut största skådespelarna vi har, men hon är också så otroligt generös. Och hon var även väldigt bjussig med att säga att "nej nu är den här enorma rollen och uppgiften din och gå dit den stämmer för dig, så följer jag med och så gör vi det tillsammans".

- Som relativt ny skådespelare, om man jämför med Lena, så är ju det en enorm glädje att få höra. Så jag måste verkligen säga hur mycket det betydde för mig att få ta den ledningen. Och att det var extremt generöst av henne att inte känna något ägandeskap alls där över Marianne, eller hur vi skulle välja att porträttera henne den här gången. Det var väldigt fint att få dela den med henne. 

Gustav: Ja. Och rent processmässigt så satt vi innan, över flera dagar, och läste alla manusen tillsammans. Frida, jag, Jesper, Lena, August och Tomas, så att alla kunde skapa sig en gemensam uppfattning och begreppsvärld om vad det var vi skulle försöka göra. Sedan rent inspelningstekniskt så kunde det vara jag och Frida en vecka, sedan körde det äldre gardet en vecka och sedan kunde det hålla på lite sådär. 

Frida: Det är ju egentligen Tomas uppgift att hålla koll på. För vi lever ju i vår värld medan Lena och Jesper spelar i sin. Och om det är något som Tomas väldigt gärna vill överföra mellan dessa, så har ju han i så fall gjort det på ett väldigt smidigt och diskret sätt.

 

- Det kan ju verkligen vara ett hinder som skådespelare, att gå runt och försöka tänka såhär att "nej nu har hon gjort så, så jag måste försöka att göra det organiskt för mig själv också". Men han har helt enkelt litat på att det jag och Gustav byggt upp liknar och resonerar med det andra... och att det är kemier som talar med varandra.

 

- När man ser materialet så måste jag själv säga att jag, för vi såg det nyligen tillsammans... och för oss att se Lena och Jesper, så var det som att se framtiden på ett otroligt starkt sätt. Jag blir fortfarande så berörd när jag tänker på det. För oss, alltså det låter ju jättepretentiöst och töntigt när skådespelare säger så, men så är ju Marianne och David ändå verkliga. För vi har ju känt och sagt alla sakerna... så att sedan få se konsekvenserna, det är ju jättespeciellt. Jag känner en jättestark koppling mellan det vi har gjort och det Lena och Jesper gjorde. 

Vad fint att höra ändå, framför allt det här med att du upplevde det nästan som att Lena gav dig hennes välsignelse att ta över rollen och göra den till din egen. 
 
Frida: Haha, ja. "Det är ditt problem nu" sade hon! 

 

Frida: Jättefin fråga och fin reflektion. Det här är något som jag och Tomas började prata om väldigt tidigt. Jag vill helst inte gå in i detalj på mitt privatliv på det sättet, men min partner är väldigt förstående. Och har egentligen ingenting med det att göra utan är väldigt stöttande. Men det är ju väldigt speciellt att vara tillsammans med en skådespelare.

- Det är ganska mycket att kräva av en partner att följa med och titta på en screening av personen den älskar, i armarna på någon annan. Eller förälskad i någon annan. Det kan ju vara väldigt intimt och man spenderar all den här tiden tillsammans. Så det var faktiskt något vi pratade väldigt mycket om, vilket även är ett tydligt tema här i berättelsen. Just avundsjuka och ägandeskap.

 

- Och... är det okej att känna svartsjuka mot sin partner, för att den gör sitt jobb? Är det moraliskt försvarbart? Eller är det bara pinsamt? Så det pratade vi väldigt mycket om, både för mig privat och sen för Marianne i hennes yrkesroll. Sedan har ju Tomas och jag varit väldigt öppna - och han har varit väldigt transparent med hur han vill filma saker.

 

- För att kunna göra den här rollprestationen och vara så exponerad, så var det väldigt viktigt för mig att bli inbjuden och förstå vad det är vi visar och varför. Där har ju Tomas, i allt, en otroligt välformulerad tanke kring varför det var viktigt. Och det har jag helt köpt. Jag har givits respekten att få vara väldigt inbjuden till att vara med och förstå vad det är vi gör.

 

- Inga läskiga överraskningar den här gången, men det är klart att det ändå händer. Det är inte alltid man får möjligheten att jobba med en så öppen och fantastisk person och regissör som Tomas. Som tycker att det är så viktigt att vi får vara den del av processen... så det hoppas jag att jag får lyxen att ta vidare till nya projekt och alltid få vara med om. 

 

Gustav: Ja, vi ser ganska mycket film faktiskt. 

 

Frida: Alltså, vi är totala filmnördar och filmslukare båda två. Gustav är min bästa vän på Letterboxd, så vi följer varandra där. 

 

Gustav: Haha ja, vi har hemliga konton.

 

Frida: Och vi ser ju faktiskt extremt mycket film. 

 

Gustav: Om jag loggar en film där så ringer hon mig och frågar vad jag tyckte. 

 

Frida: "Du driver, en och en halv stjärna!?", haha! Nej, men jag tycker det är en del av vår arbetsuppgift också... att se vad som finns där. Vad andra gör och som en del av allmänbildningen. Men också fortbildningen inom sitt eget yrke. "Oh, wow! Den här personen arbetar åt det hållet" eller bara att se sina kollegor. Jag älskar film! Det finns ingenting jag tycker mer om.

 

- Och jag vill också säga att det har varit helt fantastiskt att jobba med public service, på det sättet att det är en del av ett demokratiskt samhälle som jag tycker är så viktigt. Publiken får se kvalitet utan att behöva betala för det... förutom via tv-skatten då, haha! Men det tycker jag ändå är en av grundpelarna i ett upplyst, demokratiskt samhälle. Och det är jättehärligt att nu kommer "Trolösa" finnas tillgänglig för alla, utan att man behöver gå igenom en betalvägg för det. Det gör mig väldigt glad och stolt. 

 

Gustav: Sedan vill jag inte lägga ord i din mun på något sätt, men båda vi två har ju haft lyxen att få jobba på engelska. Och få jobba utomlands de sista åren en del. Men jag känner i alla fall inte att det finns något egenvärde i att "nu vill jag bara jobba på engelska". För jag älskar att arbeta i Sverige, Danmark och Skandinavien - och få vara en del av det samfundet som finns här hemma. Det känns jättelyxigt att man har fått vara med här tillsammans med alla dessa stora spelare och leka. Det är jag väldigt tacksam för. 

 

 

Frida: Nu sätter du oss på pottan här!

 

Gustav: Jag brukar inte sätta stjärnor så ofta, men jag har sett den. Och det var sjukt roligt att se hans nya film, jag tycker han är så jävla fascinerande. 

 

 

Gustav: Ja! Jag älskar honom och hans detaljrikedom. Och fantastiska skådespelarinsatser i den filmen. 

 

Frida: Sedan är han ju så otroligt inspirerad av Bergman också. 

 

Gustav: Ja, exakt. Han är ju besatt av Ingmar Bergman. 

 

Frida: Så cirkeln sluts lite där, haha! En helt otrolig regissör i alla fall, så det ska bli väldigt spännande att se vad han gör härnäst.