Abraham Lincoln: Vampire Hunter 2012

I det alltmer fantasilösa Hollywood som fortsätter kränga ur sig uppföljare, prequels, remakes och filmer baserade på brädspel så finns det fortfarande de med avsikten att skapa något mer originellt, ofta i form av genremöten. Quentin Tarantino lyckades galant när han, liksom den här, lekte med historiska fakta i "Inglorious Basterds". Mindre lyckat var det i snabbt glömda "Cowboys & Aliens".

"Abraham Lincoln: Vampire Hunter" bygger på en bok av Seth Grahame-Smith (som även skrivit manus) och tar sig vilda friheter när man återberättar USA:s 16:e presidents historia med en ordentlig twist: han var vampyrjägare. Redan som barn är han en stark motståndare för slaveriet och en skurkaktig slavägare dödar hans mamma. Som vuxen ska Abe (Liam Neeson-kopian Benjamin Walker) hämnas men upptäcker att fienden är vampyr! Han skolas av veteranen Henry (Dominic Cooper) och tar sig snart an en växande skara vampyrer i Springfield där han träffar blivande hustrun Mary Todd (Mary Elizabeth Winstead).

Andra verkliga Lincoln-bekanta som ex-slaven Will Johnson (Anthony Mackie) och kollegan Joshua Speed (Jimmi Simpson) tar del i historien. Filmens största (och kanske bästa) överraskning kommer i form av att filmen fortsätter under Lincolns senare år som 50-årig president, som försöker styra upp landet och förhindra ett krig som håller på att vinnas - av vampyrerna! Det finns även en fin slutkläm och även om tanken att kombinera maktgalna vampyrer och en kamp mot slaveriet inte funkar hela vägen så är ambitionen god.

Men detta är i första hand vampyraction och popcornunderhållning, dock mer allvarligt betonad och humorbefriad än väntat. Det är ett fånigt påhitt och det vet man. Krutet har lagts på tempo, effekter och framför allt action. Det är långa och våldsamma jaktscener och vampyrerna ska slaktas på de mest brutala sätt. Lyckligtvis bjuder man på de riktiga fyrverkerierna i en häftig tågrälsfinal. Att regissören Bekmambetov (som slog ryskt kassarekord med en annan vampyrrulle, "Nattens väktare") är osunt förtjust i utdragna 3D-effekter i slowmotion är en irriterande detalj som går att överse.

Vad som förvånar är att filmen tar sig själv på för lite stort allvar. Även om jag uppskattar bristen på dåliga one-liners så blir en film som prioriterar action och effekter framför karaktärer och story (som minst sagt haltar en aning) lite torr och anonym. Som vampyrfilm är det en besvikelse då de huggtandade varelserna antingen är datoranimerade monster eller konspirerande skurkar. Med ett crazy upplägg som detta hade jag hellre sett Tarantino, filmens producent Tim Burton eller varför inte en Sam Raimi på "Evil Dead"-humör i registolen. Å andra sidan är det att föredra framför de poserande blodsugarna i "Twilight"-serien...