Agent 007 ser rött 1963

Originaltiteln till trots utspelar sig filmen inte det minsta i Ryssland. Denna gång hamnar käre 007 i Istanbul, mitt i en turkisk röra när SPECTRE svurit att hämnas Dr. Nos död. Detta görs bäst med en intrikat plan, som går ut på att en ryska luras till att i sin tur lura Bond till att hitta en eftertraktad dechiffreringsmaskin. En sådan skulle jag för övrigt själv kunna ha nytta av, för att till fullo förstå några av de sidospår och karaktärer som förvirrat kastas ut mot oss i publiken.

Mer av det mesta, som sagt. Det är full fart hela tiden i den andra Bondfilmen, och på pluskontot vill jag också tillägga att man börjar hitta formen för det som skulle bli många av Bonds kännetecken. Vi ser för första gången Desmond Llewellyn som gadgetmästaren Q, en roll han skulle upprepa för många år och Bond-skådisar framöver. Vi får för första gången höra en titellåt i introt, och inte minst lära känna den onda organisationen SPECTRE som skulle göra livet surt för vår agent i några filmer till.

Man kan alltså förstå varför en del Bond-fans håller "From Russia with Love" som sin favorit. Den täta spionrulle har många fina höjdpunkter, men är enligt mig också alldeles för rörig och ofokuserad. Det händer mycket, slagsmålen och explosionerna duggar tätt, men det är inte alltid man hänger med i vad, vem och varför. (Det krävs ingen superspion för att räkna ut att de manusproblem, som dvd:ns extramaterial ofta och gärna talar om, lämnade sina bieffekter på den här historien.)

Och trots att det kryllar av bad guys, från diverse lönnmördare med dödliga skor, till skönt bryska Rosa Klebb och såklart mystiske kattälskaren Ernst Stavro Blofeld (båda stora inspirationer för parodier i "Austin Powers"-filmerna) saknar jag en konfrontation med en storskurk när det väl börjar dra ihop sig mot final.

Skönhetsdrottningen Daniela Bianchi levererar en blek och knappast minnesvärd insats vid Bonds sida, trots betydligt fler scener än vad hennes föregångare Ursula Andress fick. Istället bjuder Anita Ekberg lite oväntat på ett gästspel (och du anar inte vad hon kan göra med munnen).

"From Russia with Love" summeras bäst som ett ambitiöst projekt på alla plan, med dubbelt så hög budget som Bonds första äventyr. En film som hårt försöker att vara explosiv, sexig, spännande och smart, men inte når hela vägen fram på någon punkt.

(00)7 onödiga fakta om "From Russia with Love":

Bland Bonds gadgets hittas en personsökare, en biltelefon, och, något mindre high-tech, en attachéväska med många hemligheter.

Flemings bok "Kamrat mördare" ska ha varit en av dåvarande presidenten John F. Kennedys favoritböcker, varpå just den blev vald till att filmas som nummer två.

Det här är den sista Bondfilmen som författaren Ian Fleming såg innan sin död.

James Bond dyker inte upp förrän en kvart in i filmen.

Skådespelaren som spelar Blofeld syns aldrig med ansikte i bild, och i eftertexten hittas bara ett frågetecken. Egentligen spelades han av Anthony Dawson, som var professor Dent i den första filmen, "Dr. No".

När spelet "From Russia with Love" släpptes år 2005, gick Sean Connery tillbaks till Bond-rollen än en gång och lånade ut sin röst till agenten.

Scenen där Bond möter Tatiana för första gången har ofta använts som underlag för provfilmningar av kommande Bondbrudar.