Beckett 2021

Förra årets Nolan-blockbuster ”Tenet” satte John David Washington på kartan som cool och kapabel actionhjälte. Detta i kombination med premissen för ”Beckett” - amerikan måste överleva att bli jagad av skurkar i Europa - kan lätt ge sken av att Netflix senaste originalfilm skulle vara någon typ av Jason Bourne-variant. Det är dock långt ifrån vad som erbjuds i denna sävliga, kantiga thriller, där Washingtons alltmer traumatiserade och skadade huvudperson hankar sig runt genom Grekland utan särskilt mycket mer förmågor än vilken genomsnittlig turist som helst.

Titelns Beckett (John David Washington) och hans flickvän April (Alicia Vikander) är och off season-turistar i ett regngrått bergsområde på den grekiska landsbygden. Vädret till trots är de två amerikanerna puttinuttigt nykära, men den rosa bubblan sprängs när Beckett somnar vid ratten och kraschar in i ett övergivet hus, med ödesdigra konsekvenser. Inte bara på grund av själva kraschen, i huset Beckett kört in i ser han dessutom något som han inte borde ha sett - något som gör honom till en lös tråd i en politisk komplott och ett hårt jagat villebråd.

Man skulle kunna tycka att det låter väldigt osannolikt att av alla ställen i hela Grekland man skulle kunna krascha på så råkar man göra ett bilformat hål i väggen på just den stuga som huserar objektet för en dagsaktuell politisk konspiration, men visst, konstigare saker har hänt i filmens värld. Detta är dock bara början på en rad högoddsare av varierande kaliber som Beckett råkar ut för längs sin desperata flykt, och i kombination med alla udda karaktärer han springer på längs vägen känns filmen nästintill surrealistisk.

Möjligtvis är den surrealistiska stämningen avsiktligt eftersträvad, med något slags noir-aktig eller Hitchcockesque ambition. Det intrycket förstärks av filmmusiken, som gnisslar och bonkar friskt i bakgrunden, men som inte lyckas skapa någon spänning i det segdragna tempot. Manuset är nämligen på tok för platt, och stora delar av filmen känns som rena transportsträckor. Klippningen tar sig generöst med tid för att etablera karaktärer, miljöer och sinnesstämningar, men mycket av detta känns varken meningsfullt i stunden eller ger någon payoff längre fram.

”Beckett” bryter mot en mängd etablerade storytelling-regler, och om det är med avsikt så är det svårt att förstå varför. Att kameran slaviskt följer Beckett genom filmen gör exempelvis att han hela tiden behöver berätta för dem han möter vad han har varit med om, vilket innebär att vi i publiken får sitta och lyssna på upprepningar av sådant vi redan vet. Ibland blir effekten nästintill komisk, på ett sätt som får förmodas vara oavsiktligt. Men på något slags metanivå bidrar det åtminstone till att man kan relatera till huvudpersonen - som tittare känner man sig ibland lika konfunderad som Beckett själv, fast av andra anledningar.

Washington kämpar på med sin traumatiserade huvudperson och kommer undan med hedern i behåll, men brottas med yxig dialog och utdragen klippning som för handlingen framåt i snigelfart. Annars så skickliga Alicia Vikander känns däremot både felregisserad och underanvänd. Beckett och April representerar ut i fingerspetsarna det där tramsigt fnissiga, interna paret som alla någon gång har hamnat bredvid på en middag, och det är inte utan att det är rätt välkommet när Beckett kör dem båda av vägen efter en onödigt lång och frustrerande poänglös startsträcka.

Ska man lyfta några positiva aspekter så har miljöerna ändå sin charm. De kritvita husfasader och klarblå hav som dominerar Greklandsbilden på Instagram lyser med sin frånvaro, istället rör sig Beckett genom karga bergslandskap, torftiga landsbygdshem och nerklottrade gator. Dessutom infinner sig så småningom en viss märklig fascination inför filmens konstiga val, för om något är detta åtminstone en film som vågar vara annorlunda.

Med andra ord, är man sugen på en långsam, samtida Odyssé genom det grekiska landskapet, eller helt enkelt vill se något som är riktigt avlägset från dem standardiserade Hollywoodmallen, så för all del. Men letar man efter en klassisk popcornrulle med någorlunda igenkännbar berättarstruktur så rekommenderas att leta på annat håll.