Chinatown 1974

Detta är inte en spoiler eftersom det händer så tidigt, men en av de största chockerna i "Chinatown" är när en kniv skär igenom en näsa. Själva grejen är kanske inte i sig så blodig eller ingående, men poängen är att det 1974, eller ens i dag, kändes väntat att man får se hela grejen i stället för att klippa bort precis när knivbladet snittar till. Huh!

Som tur är innehåller "Chinatown" betydligt mer än bara chockvaluta. Bland annat en oerhört snygg handling där privatdektektiven J.J. "Jake" Gittes (Jack Nicholson) får i uppdrag att spionera på en kvinnas man som råkar vara chef för Los Angeles vatten- och kraftverk. Allt visar sig dock inte vara som det först ser ut och den riktiga frun, sensuellt spelad av Faye Dunaway, dyker upp, vilket sätter igång ett raffinerat spel som räcker i gott och väl två timmar.

Polanski är som de flesta redan vet expert på att bygga spänning i ganska ordinära siutationer. Eller att göra ordinära och relaterbara situationer av osannolika händelser, se till exempel "Rosemarys baby". I "Chinatown" får han fullt utlopp för sina filmiska färdigheter att skapa stämningar som är så snygga och stilbildande att de fortfarande är smått oöverträffade. En nyckeldel ligger så klart i det utmärkta manuset som faktiskt är ett originalskrivet. Producenten Robert Evans ville från början att manusförfattaren Robert Towne skulle göra en filmversion av "The Great Gatsby", men Towne tyckte inte att han kunde överträffa Fitzgeralds klassiska bok och bestämde sig för att skriva "Chinatown" i stället. Tur är bara förnamnet. Annars hade filmhistorien missat Polanskis förvaltande av manuset.

Tanken var från början att Polanski skulle få jobbet eftersom Evans ville att en europé skulle få visa sin bild av USA och manuset skrevs med tanken att Jack Nicholson skulle spela huvudrollen. Evans ville gärna att Polanski skulle visa upp en bild av USA som var mer mörk och cynisk än biopubliken tidigare sätt och där fick han verkligen rätt. Det Chinatown som Polanski återspeglar är helt skoningslöst i sin skildring av skumraskaffärer, bedrägeri och ond bråd död. Polanski själv var så nöjd med projektet att han har en väldigt synbar cameoroll där han förekommer i denna recensions först beskrivna scen.

Resultatet blev en knivskarp thriller som faktiskt känns lika stark i dag som då. Det blev Polanskis sista amerikanska produktion eftersom han fick fly landet för det sexbrott han anklagas för och som han 2009 greps i Schweiz för. Robert Townes manus har med tiden hyllats som det kanske mest välskrivna någonsin.

Men vad är det då som gör att "Chinatown" håller så bra? Ja det går faktiskt inte att sätta fingret på. Det är helt enkelt en sådan film som man minns även om den kanske inte rent känslomässigt är någon bomb. Kanske är det den kluriga och överraskande handlingen, de grymma våldsscenerna eller Faye Dunaways förföriska femme fatale. Svaret är nog olika för alla. Däremot finns det även vissa brister. Soundtracket har blivit något av en klassiker, men återanvänder samma slinga lite väl ofta så det nästan blir komiskt. Nicholson är hur cool som helst i huvudrollen, men av någon anledning är det svårt få riktig sympati för honom. Han är mer som en guide in i den snåriga världen för oss tittare. Slutet är däremot en riktig dynamitladdning som både överraskar och tillfredställer.

Nina Perssons band "A Camp" gjorde för några år sedan en skiva där det fanns en låt som hette just "Chinatown". Den låten är en vacker och känslig hyllning med perfekt sång av Persson. Filmen med samma namn är precis motsatsen. Hård, kall och orytmisk. Men det är därför den är så bra så många år senare. Att det dessutom blev det slutliga genonbrottet för Jack Nicholsons stjärna i Hollywood och Polanskis sista amerikanska produktion gör det även till en viktig film rent historiskt. Och det är därför som ni ska se den om ni inte redan gjort det.