Jag vet vad du gjorde förra sommaren 1997

Du behöver inte vara berest inom filmvärlden för att känna till mördaren med en vitsvart mask med skrietaktig formad haka från “Scream” (1996), likt så Michael Myers vita stenansiktemask och givetvis Leatherfaces mask syd av människoskinn, men även mannen i “Jag vet vad du gjorde förra sommaren” bör nämnas som en klassisk mördare inom subgenren slaherfilm, klädd i fiskarkläder och med en krock i sin hand. Fyra ungdomar är ute på en strand och festar den 4:e juli. På väg hem bilkörande och fulla på den mörka vägen råkar dom köra över en man, vilket dom tro dör av påkörningen. Dom beslutar sig för att dumpa hans kropp i havet för att slippa dom förödande konsekvenserna det skulle få om dom erkände att dom i alkoholpåverkat tillstånd råkar köra ihjäl en människa. När dom tänker dumpa honom i havet, vaknar han till liv och tar tag i en av ungdomarnas hår, när hon tänker putta i honom. Trots att han lever putter dom ner honom, där dom utgår från att han drunknar. Ett år senare får vi följa Julie som lider av dåligt samvete efter vad som hände föra året. Hon får till sin förskräckelse ett brev med texten “I know what you did last summer”. Och snart börjar terrorn mot dom fyra ungdomarna. Slasherfilm har sina tydligt brister som en generell subgenre, där filmens två element om realism och spänningsmoment ej balanseras. Trots detta finns det lyckade exempel att tala om som spred kontrovers och innebar en ny filmisk vinkel på ämnet våld, filmer som statuerade detta är “Black christmas” och “motorsågsmassakern” (både från 1974). När denna genre levde ut och ungdomsslakt blev ett känt filmiskt fenomen under andra halvan av 1970-talet samt första halvan av 1980-talet, kom subgenren mer och mer att vattnas ut, troligen då dess innehåll snabbt blev till uppenbara klyschor och det så kallade videovåldet blev en självklar filmisk del. Fast så kom regissören Wes Creven med den lysande ursäkten ironi, referens och satir för att utan att skämmas kunna dansa i ett träsk av slasher-klyschor. Detta innebar ännu en våg av denna sidogenre, dock har inte dessa filmer under andra halvan av 1990-talet några ursäkter för sitt förutsägbara strukturerande och sina konflikter, “Jag vet vad du gjorde förra sommaren” är en av dessa. Det är i flera avseenden en film som besvara filmmoralisterna fördomar mot genren, som något antiintellektuellt pubertalt, helt utan några djupare kvaliteter. Samtidigt finns det en härlighet i att en film kan ta sig på allvar samtidigt som den begår så många återanvändning, och behöver jag säga att det är ett något tveksamt kort, i synnerhet i en subgenre. Nåväl, det finns ändock en form av ett återskapande i en genre som tidigare hade alibi att ta sig på allvar när den var nyskapande, som bortser från tidsepokers relevans och i alla fall ger något atmosfäriskt och troligen omedvetet komiskt, vilket gör “Jag vet vad du gjorde förra sommaren” till en underhållande film. Ställde mig till en början en smula ambivalent hur vida skådespeleriet i filmen är av refererande natur i sin genre eller enbart omedvetet misslyckat. Efter att studerat filmen är troligen svaret att det är det sistnämnda, ty det finns inga glimtar eller blinkningar om att ha ett distanserat förhållande till sin genre, snarare känns det som om att manusförfattaren Kevin Williamson (manusförfattare till “Scream”) har fått nog av att ha distans till sin älskade genre och vill gå in i den fullt ut i denna film, och återskapar dess glansdagar. Som huvudrollsinnehavare står Jennifer Love Hewitt som gör sitt genombrott som skådespelare, så är även fallet med dom övriga ungdomarna, det vill säga skådespelarna Sarah Michelle Gallar, Ryan Phillippe och Freddie Prinze Jr. Ingen av dessa skådespelar är katastrofala i denna film, men överdrivna i sina rörelser och repliker, kanske är detta ett resultat av slarvande i form av för lite förberedelse och för få omtagningar. Som den iskalla och klassiska mördaren Ben Willis står Muse Watson (som bland annat medverkade i första säsongen av “Prison break” i en enastående roll) och är i flera avseenden filmens centrum. John Debney står som filmkompositör i filmen och lyckas i några ögonblick fånga in ett mer atmosfäriskt känsla som ej verka övertydligt, men dessvärre är denna premiss inte speciellt återkommande utan är dramatiserande högtravande i flertalet av dess sammanhang. Fotografen i filmen är Denis Crossan som lyckas balansera ljus och vinkel hyfsat väl, dock brister användningen av zoomning, som används på tok för slumpvis och där med ofta vid opassande tillfällen, likt så kamerans åkning känns mest chansande. Det finns något mystiskt inneboende underhållningsvärde i slasherfilmer, även fast genren inte per definition innehåller simpelhet och lättsamhet kan möjligen detta värde knytas an till dess lättsamma skildring om död, tittaren kan enbart bli en åskådare till spänning, inte kring mänsklig överlevnadsinstinkt, hämndbegär eller primitivitet, vilket blir en ganska bekväm sits för publiken. Så som underhållningsvärde är det en lyckad film, men i behandling av ämnen som möjligen kunde gestaltas ger den praktiskt taget ingenting. Är tittaren ny i subgenren och vill ha en film med något större djup finns det faktiskt ett par titlar att nämna, så som klassikerna “Motorsågsmassakern” (1974) och “Alla Helgons blodiga natt” (1978), som trots sina hyfsat dåliga rykten har dom nämnda faktorerna som “Jag vet vad du gjorde förra sommaren” ej innehar. Men faller den första filmen tittaren i smaken av en eller annan anledning är även den likasinnade uppföljaren, som kom året där på tänkvärd att se – “Jag vet fortfarande vad du gjorde förra sommaren”. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Juli 2014.