LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra 2015

Caféparet Dino (Nassim Al Fakir) och Sara (Sara Sommerfeld) ska gifta sig. Dinos maffiafamilj har kommit hela vägen från Sicilien för att fira kärleken mellan de unga tu och med sig har de en present till dem – diamanten Stella Nostra. 

Allting verkar gå bra till en början när plötsligt en hemlighet uppdagas som ger upphov till att en gammal släktfejd blåser till liv igen. Mitt i festförberedelserna blir sedan diamanten stulen och plötsligt riktas misstankarna mot ett högst oväntat håll.  

Jag har i de tidigare filmerna stört mig ganska mycket på de dataanimerade omgivningarna och har saknat förankring i den digitala miljön hos skådisarna, men gör inte det den här gången. Faktiskt alls. Jag vet inte om det är jag som börjar bli van eller kanske skådespelarna, eller om det helt enkelt är ett medvetet val av regissören att denna gång tona ner det nämnda en aning. Oavsett så känns det bra och ser också riktigt snyggt ut.

Förutom de unga och fortsatt lysande talangerna Lukas Holgersson och Amanda Pajus som Lasse och Maja, känner man framförallt igen Alexandra Rapaport och Christine Meltzer som de två espressoälskande italienska matriarkerna Breasola och Clara på besök i Valleby. Båda kvinnorna har otrolig karisma och är fantastiskt härliga att se på varför man också förlåter ett visst överspel, vilket i och för sig är rätt befogat då egentligen allting går ut på att vara en aning överspelat. Det är väldigt mycket parodi över alla karaktärer (förutom just Lasse och Maja som egentligen är de två enda äkta individerna i sällskapet) och det är också så man vill ha historien berättad. Barnen ska känna igen sig medan de övriga är skildrade ur deras subjektiva synvinkel. 

”Lassemajas detektivbyrå – Stella Nostra” är en väldigt fartfylld familjefilm och tempot är på topp hela tiden. Det finns ett par jaktscener som till och med undertecknad blir lite nervöst engagerad i och överhuvudtaget är det väldigt bra flyt från början till slut. Det känns dessutom som att man har dämpat humorförsöken i jämförelse med första och andra filmen vilket jag välkomnar för det blir faktiskt roligare just därför och avsevärt mindre ansträngt. 

Jag tror absolut denna film kommer locka de redan inbitna Lassemaja-fansen till biograferna för att lösa mysteriet med den försvunna diamanten och säkert också attrahera några nya på vägen. 

Jag vet inte om jag själv är ovanligt trög, men det krävdes två filmer för att vagga in mig i rätt stämning. Nu får vi bara hoppas på fler!