London Has Fallen 2016

I kampen mellan två konkurrerande ”Vita-huset-under-attack”-filmer år 2013 var ”White House Down” enligt mig den minst dåliga. Men ”Olympus Has Fallen” lyckades berätta samma story på halva budgeten, och undvek därmed något som konkurrenten gjorde - att floppa hårt. En tvåa var väl inte självklar, men den actionsugna biopubliken får aldrig nog av filmer där en ensam hjälte ska spöa upp långa rader av busar. Då kan man lika gärna smälla på en bekant titel och kalla det en lös uppföljare. 

Om du missat ”Olympus Has Fallen” är det inte hela världen. Några förkunskaper behövs egentligen inte, för snabbt kommer du själv inse att Gerard Butler är en hård jävel till livvakt och att USA:s president har en ovana att hamna i knipa. 

I ”London Has Fallen” flockas västvärldens ledare till London, för att ta ett sista farväl av Storbritanniens premiärminister - som dog av heeeelt naturliga orsaker bara 40+ år gammal. Med varje tänkbar president och statschef på plats blir staden såklart rena dröm-måltavlan för skäggiga terrorister. Säkerhetsarrangemangen verkar ha spånats fram över en tepaus, för lite för sent märker man att poliserna på plats är inga riktiga poliser, och att varenda byggnad i stan står riggad med sprängmedel.

De andra höjdarna kan dock bara önska att de hade en lika förutseende och stenhård jävel till livvakt som POTUS har, för snart är både presidenter, statsministrar och förbundskanslar ett minne blott. (Faktiskt lite tråkigt att Rysslands president aldrig dök upp). När bara två män återstår för att rädda det som räddas kan av den fria världen, kan den här actionrökaren kicka igång på riktigt.

Man kan tycka att det är en vansinnigt lat och möjligen rasistisk idé att förse varenda skurk i filmen med kraftig brytning. En tungt beväpnad terroristarmé där alla bär skägg och är arga på västvärlden, är det det fräschaste filmhotet vi har att komma med år 2016?Det är inte heller självklart hur svenske regissören Babak Najafi, själv med rötter i Iran, lyckats göra en så USA-patriotisk rulle att Michael Bay och Roland Emmerich hade blivit stolta. Och börja inte ens prata om hur långsökt hela den här storyn är.

Ja, man kan tycka och tänka mycket om ”London Has Fallen”. Men bör man det? Det är en film med inga ambitioner att vara pk, lära oss något nytt eller ens vara särskilt nytänkande - hellre underhålla för stunden och spränga skit i luften. Den är lika subtil som ”The Expendables 3” (samma manusförfattare!) och intelligent som ”13 Hours”. Här handlar det om att skjuta så många det går på kortast möjliga tid, så enklast är om skurkarna har mörk hy så går de att skilja från de goda, tänkte man kanske. 

För som det ryker, och smäller, och skjuts! Allt kritiskt tänkande bedövas snabbt av skarpa eldstrider som aldrig vill ta slut, när Mike Banning (Butler) och Benjamin Asher (Eckhart) jagas genom Londons gator och tunnlar i jakt på en andpaus. Att förflytta handlingen från Vita huset ut i en öppen stad är ett lyckat drag. Och Najafi tillför en brutalitet i actionscenerna som gör skäl för filmens 15-årsgräns. Stenansiktet Butler hackar med knivar och blåser av folks skallar som om han försvarade sig mot zombieapokalypsen. Den charmlöse filmhjälten känns inte helt bekväm när humor och oneliners ska levereras, men det är svårt att inte bli medryckt av hans blodtörstiga bulldozer-mentalitet. 

Morgan Freeman och Melissa Leo dras med otacksamma roller, där de stirrar förvirrat på kontrollskärmar på tryggt avstånd från allt ståhej. Filmens stora konspiration kunde säkert ha fått lite mer kärlek, och varje twist syns på mils avstånd. Men nämnde jag att Gerard Butler är en hård jävel? Jag kommer att tänka på ”Die Hard” (kanske mest uppföljarna) och några oemotståndliga Arnold-rullar från förr. Den där typen av film där en fåordig, desperat hjälte pepprar och hugger tills inga skurkar är kvar, och man kan bara luta sig tillbaks i nittio minuter och sätta hjärnan på autopilot. 

En klassisk bakisrulle med mycket pangpang för pengarna, ibland räcker det gott och väl för att stilla actionsuget för stunden.